När du sjunker till botten, drar du världen med dig. Det är sant. Du behöver inte vara den bästa, coolaste eller snyggaste, vem du än är, har du nån eller några, som älskar dig. Vilka det än är, borde du, för deras skull, inte sjunka. När du ger upp och sjunker, ber du om hjälp, dom som älskar dig tillräckligt mycket, erbjuder sin hjälp och hamnar på så sätt i din dimma. I ditt mörker. Sjunker mot samma botten. Om du inte klarar av att möta världen för din egen skull, möt världen för dom som älskar dig.

Jag reser mig efter varje nedslag, för din skull.
Jag simmar på ytan, för din skull.
Jag kämpar mer än vad jag orkar, för din skull.
Jag lever livet för dig mer än mig.

När du är påväg att sjunka eller ge upp, släpp på pressen, öka friheten och tänk mindre. Stanna upp och njut av småsaker som du njöt av när du var liten. Jag läser och hör ofta att man saknar tiden då man var liten. Hur många gånger har ni inte hört det? Jag har själv sagt det flera gånger! Men häromdagen insåg jag att, man kan vara så liten, i alla åldrar. Det handlar inte om hur världen ser på en, det handlar om hur man ser på världen. Så du, saknar du att vara liten? Spring ut och kasta dig i snön, skratta åt absolut ingenting om du är glad och titta på en film som rör runt i just ditt liv. För i slutändan, är det du själv som kan påverka hur du mår, och hur du vill må.

grmt bra text! jag är mållös!