December
Tuesday 23 February 2010 photo 1/1
|
Rejected all along.
En sång som betytt så mycket, har nu gjort sitt. Frasen sitter inklämd i pannan på mig, alla ser den, alla vet om den. Alla följer den.
Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär. En efter en lämnar ni mig, idag var det din tur. Du, som jag egentligen trodde skulle dra för längesen. Men på något sätt har du ändå alltid funnits i mitt liv, på ett eller annat sätt.
Jag har skrivit, raderat, skrivit om, ångrat mig och fixat med den här texten minst hundra gånger. Jag kommer antagligen ångra att jag lagt upp den. Men så får det bli.
Att få gång på gång veta att man är så hemsk att ingen står ut med dig, det suger. Speciellt de gånger man inte fattar vad man gjort fel, eller om det är något som varit fel för länge sen och som ordnat sig men sen dyker upp o biter dig i arslet.
Hur ska jag ens kunna försöka o bli en bättre person, om ni använder mina gamla misstag emot mig? Misstag som vi rett ut och försökt glömma.?
Ibland undrar jag om det ens finns något som heter 'förlåtelse'.
Jag tänker inte säga att jag inte kan leva utan dig, för det kan jag. Att jag sedan inte vill, det är en annan grej.
Tycker bara att om du nu ska ta bort mig från ditt liv, får du delvis göra det fullt ut. Och sedan ha en anledning. O om du har en anledning, får du säga den. Annars funkar det inte. Att dra en fejkanledning för att få dig själv att se bra ut, det går inte. Och om du tycker att jag är dryg, så är det mycket möjligt att det är så. Men sitt inte och säg att det är synd om dig, när det är du som sitter o skriver i ironi utan att ångra något, när du sårar som fan. Jag vet att även jag har sårat, men jag försöker åtminstonde be om förlåtelse och göra mitt bästa för att göra det bra.
Jag kanske även har visat tydligt att du inte är min bästa vän vid olika tillfällen, men vet du vad? Du har aldrig visat att jag är din.
Ta och ge, ge och ta. Om jag nu varit så elak som du säger, så är jag ledsen. Ledsen att jag sårat. Ledsen att jag dissat. Ledsen att jag förlorat dig.
Men jag tror att elakheten är åt båda håll. Det som är synd är att det bara är en av oss som vill satsa. Chansa. Köra.
Vi är ju trots allt som Ross&Rachel. Eller var. Hatar o prata i imperfekt.
Men denna gången har du gått över gränsen. Trodde aldrig du skulle börja med en sån enkel diskussion som går vidare till nåt så seriöst. Nåt så jobbigt.
Men eftersom jag tydligen har sårat dig så djupt som jag gjort, så hoppas jag att du blir lycklig av o ha det såhär.
Men det betyder inte att du är värd mina tårar. För dom som är värda mina tårar, hade aldrig fått mig att gråta.
Jag är definitivt lyckligare av att vara din vän. Men jag antar att det är det som gör det, att vi är så olika som vi är. Grattis, ha ett bra liv.
En sång som betytt så mycket, har nu gjort sitt. Frasen sitter inklämd i pannan på mig, alla ser den, alla vet om den. Alla följer den.
Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär. En efter en lämnar ni mig, idag var det din tur. Du, som jag egentligen trodde skulle dra för längesen. Men på något sätt har du ändå alltid funnits i mitt liv, på ett eller annat sätt.
Jag har skrivit, raderat, skrivit om, ångrat mig och fixat med den här texten minst hundra gånger. Jag kommer antagligen ångra att jag lagt upp den. Men så får det bli.
Att få gång på gång veta att man är så hemsk att ingen står ut med dig, det suger. Speciellt de gånger man inte fattar vad man gjort fel, eller om det är något som varit fel för länge sen och som ordnat sig men sen dyker upp o biter dig i arslet.
Hur ska jag ens kunna försöka o bli en bättre person, om ni använder mina gamla misstag emot mig? Misstag som vi rett ut och försökt glömma.?
Ibland undrar jag om det ens finns något som heter 'förlåtelse'.
Jag tänker inte säga att jag inte kan leva utan dig, för det kan jag. Att jag sedan inte vill, det är en annan grej.
Tycker bara att om du nu ska ta bort mig från ditt liv, får du delvis göra det fullt ut. Och sedan ha en anledning. O om du har en anledning, får du säga den. Annars funkar det inte. Att dra en fejkanledning för att få dig själv att se bra ut, det går inte. Och om du tycker att jag är dryg, så är det mycket möjligt att det är så. Men sitt inte och säg att det är synd om dig, när det är du som sitter o skriver i ironi utan att ångra något, när du sårar som fan. Jag vet att även jag har sårat, men jag försöker åtminstonde be om förlåtelse och göra mitt bästa för att göra det bra.
Jag kanske även har visat tydligt att du inte är min bästa vän vid olika tillfällen, men vet du vad? Du har aldrig visat att jag är din.
Ta och ge, ge och ta. Om jag nu varit så elak som du säger, så är jag ledsen. Ledsen att jag sårat. Ledsen att jag dissat. Ledsen att jag förlorat dig.
Men jag tror att elakheten är åt båda håll. Det som är synd är att det bara är en av oss som vill satsa. Chansa. Köra.
Vi är ju trots allt som Ross&Rachel. Eller var. Hatar o prata i imperfekt.
Men denna gången har du gått över gränsen. Trodde aldrig du skulle börja med en sån enkel diskussion som går vidare till nåt så seriöst. Nåt så jobbigt.
Men eftersom jag tydligen har sårat dig så djupt som jag gjort, så hoppas jag att du blir lycklig av o ha det såhär.
Men det betyder inte att du är värd mina tårar. För dom som är värda mina tårar, hade aldrig fått mig att gråta.
Jag är definitivt lyckligare av att vara din vän. Men jag antar att det är det som gör det, att vi är så olika som vi är. Grattis, ha ett bra liv.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/444798270/
Visa toppen
Show footer