Vet inte hur det kommer gå. Kanske bra, kanske åt helvete. Tänker eller försöker tänka positivt men det är inte mycket som står på dess sida.
Försökt att inte låtsas om det, att det aldrig kommer hända. Kanske det händer ett mirakel? men nej, nu är det nära, riktigt nära, läskigt nära.
Tänk allt kan bli som en mardröm som aldrig verkar ta slut men också, skall inte glöma det. Det kan bli bra. Jag hoppas.
Men vad händer och det inte blir det då? vad skall jag göra? Ska jag låtsas som om inget är fel, som förut. Och när jag kommer hem kan jag visa det jag känner, kan gråta, skrika, vara ledsen hela kvällen, ensam. Ingen får se.
jag längtar inte till det precis, jag orkar inte. Kan tyckas låta egoistiskt bara jag, jag, jag.
Men förr så fick jag offra en del. Jag fick säga nej till vänner en hel del, de som jag mer än gärna vill vara med, kan icke minnas sist vi var alla tillsamman som förr. saknar det, saknar er. Skolan blev allt tråkigare och det syntes på betygen. Och nu måste Jag ta igen i skolan, ta igen vännerna, det är inte lätt.
Märkar att Jag mer och mer utanför, Jag vet inget längre vad som händer och ingen berättar något om inte Jag frågar. knappt det känns det som. Har inte Jag ert förtroende längre? Jag börjar fundera. Men det börjar bli lite bättre. Eller är det bara de Jag tror?

Allt kan upprepa sig igen aldelles snart. Allt kan bli en mardröm igen.
Allt kan bli bra, det kan lyckas. Jag hoppas.

Vi får se hur det blir. som sagt Jag hoppas.

jo precis lättare sagt är gjort!