Monday 15 March 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Vissa dagar är man lycklig.
Vissa dagar kan man känna kärlek och gemenskap.
Vissa dagar flyter bara förbi våra ögon utan ett spår och vissa dagar blev kanske aldrig riktigt som man hade tänkt sig.
Allt som var än nära är nu så långt bort. Alla röster man lyssnade till blev till ett eko. Förvirrad i mig själv och evigheten runt omkring mig kan jag inte mer än att titta ut genom fönstret och hoppas.
Jag vet längre inte vilken väg jag ska vandra. Heller inte mitt mål eftersom jag förstör för mig själv. Jag valde att enbart lyssna till mig själv.
Nästa andetag kanske förgiftar mig ännu en gång med lögner. Eller så kanske jag inser hur fel jag har. Och vad jag egentligen har gjort mot världen.
Mitt ego låter mig aldrig leva det liv jag vill. Fångad i mig själv får jag enbart smaka på det vi människor kallar livet.
Jag lyckas alltid när jag inte tänker... Men sen kommer de dagar då man inser vad som kan hända... man börjar tänka.
Jag känner mig tom, ensam och rädd. Och jag har bara mig själv att skylla.. För det var detta jag ville. Varför kan jag inte svara på.. Det ligger i min natur att bara fly. Jag vände er rygger för att jag inte ville såra, men det är då jag sårar som mest. Mitt ego klarade helt enkelt inte av kärleken ni ger.
Frågan är bara vart man ska luta sig? Vart ska man ta stöd?... Jag är stark och kommer alltid klara mig själv och mina instinkter kommer att trigga mig att fortsätta.
I fredags kom den dagen allt vändes... allt blev klart för mig..... Jag fick reda på att en kär vän till mig tagit sitt liv..... Vi skiljdes inte direkt åt som vänner sist vi träffades. Jag känner en enorm skuld för detta och jag har så mycket jag bara vill ändra på i mitt liv för att få det ogjort. Men detta är livet och man kan inte ändra på skrivna kapitel....
Så vila i frid min älskade D <3
Jag älskar dig och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Om jag fick träffa dig en sista gång skulle jag säga förlåt för allt ont jag gjort dig.
D-K
Vissa dagar kan man känna kärlek och gemenskap.
Vissa dagar flyter bara förbi våra ögon utan ett spår och vissa dagar blev kanske aldrig riktigt som man hade tänkt sig.
Allt som var än nära är nu så långt bort. Alla röster man lyssnade till blev till ett eko. Förvirrad i mig själv och evigheten runt omkring mig kan jag inte mer än att titta ut genom fönstret och hoppas.
Jag vet längre inte vilken väg jag ska vandra. Heller inte mitt mål eftersom jag förstör för mig själv. Jag valde att enbart lyssna till mig själv.
Nästa andetag kanske förgiftar mig ännu en gång med lögner. Eller så kanske jag inser hur fel jag har. Och vad jag egentligen har gjort mot världen.
Mitt ego låter mig aldrig leva det liv jag vill. Fångad i mig själv får jag enbart smaka på det vi människor kallar livet.
Jag lyckas alltid när jag inte tänker... Men sen kommer de dagar då man inser vad som kan hända... man börjar tänka.
Jag känner mig tom, ensam och rädd. Och jag har bara mig själv att skylla.. För det var detta jag ville. Varför kan jag inte svara på.. Det ligger i min natur att bara fly. Jag vände er rygger för att jag inte ville såra, men det är då jag sårar som mest. Mitt ego klarade helt enkelt inte av kärleken ni ger.
Frågan är bara vart man ska luta sig? Vart ska man ta stöd?... Jag är stark och kommer alltid klara mig själv och mina instinkter kommer att trigga mig att fortsätta.
I fredags kom den dagen allt vändes... allt blev klart för mig..... Jag fick reda på att en kär vän till mig tagit sitt liv..... Vi skiljdes inte direkt åt som vänner sist vi träffades. Jag känner en enorm skuld för detta och jag har så mycket jag bara vill ändra på i mitt liv för att få det ogjort. Men detta är livet och man kan inte ändra på skrivna kapitel....
Så vila i frid min älskade D <3
Jag älskar dig och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Om jag fick träffa dig en sista gång skulle jag säga förlåt för allt ont jag gjort dig.
D-K