March
Monday 8 June 2009 photo 1/1
![[b]Antichrist[/b].
"Något för alla" skulle man nästan kunna säga, i och med att varje del av den är öppen för tolkning (men leder en in på spår von Trier vill att vi ska tolka i) och den går att se på hur många sätt som helst antagligen. Så det är ju svårt att recensera något sådant här, och det märker man ju om man läst några recensioner på den från de större tidningarna. Alla lika upprörda - men på olika saker med olika höga och låga betyg. Spännande.
Börjar man nysta i det och se till vad recensenterna sagt så skulle det vara nedlusat med Freud, symbolism, kvinnans naturliga ondskefullhet och jag-vet-inte-vad. Allt sådant finns ju, men jag tycker inte det tar överhanden kring kärnan: Relationen mellan det namnlösa paret.
Flera har nämnt den okenventionella klippningen, att de nämner något i en sekvens för att i nästa bete sig som vanligt. Jag tror det är fällor von Trier lagt upp för att man ska ge det en djupare innebörd (lite som Romero gör i sina zombiefilmer, lägger in saker för att man ska kunna tänka på vissa nyanser, men som ändå inte passar in i helhetsanalysen). Eller så är det nycklar till en helhetsbild. Man vet inte, det är lite det som är tjusningen.
Det var fina skådespelarinsatser, fin natur (jag skulle gissa på att både Herzog och Mallick skulle fnissa av lycka till naturskildringarna) och en konstant blandning av fint och fult vilket skapar en väldigt speciell stämning. Den dystra musiken ligger hela tiden och smyger i bakgrunden som berättar för oss att något kommer hända och att vi fan ska vara på vår vakt. Och den är vågad, inte bara med våldet utan också med hur von Trier väljer att berätta historien med bilder och åkningar och inzoomningar så det stundtals påminner om något man kanske skulle kunna få se i en konsthall.
Dialogerna känns väldigt regisserade, men det är ju såklart väldigt utstuderat och medvetet. Dialogerna är lika naturliga i filmen som naturen, det vill säga onaturliga. *Badum-disch* Tycker det förstärker känslan jag får av övriga filmen, att allt är konstlat och skapat och artificiellt. Som en samtida samhällskritisk kommentar kanske? Vi är så avskärmade från det naturliga att vi inte ens kan vara naturliga när vi till och med bosätter oss i den djupaste av skogar. "Hans" sätt att hjälpa henne igenom sin kris är ju också uppgjorda övningar.
Över huvud taget känns det skönt att gå ut från salongen och känna att det är en film som kommer sitta kvar ett tag och antagligen kommer bli bättre med tiden ju mer jag tänker på den och pusslar med bilderna som jag fått ta del av.
Finns ju hur mycket som helst att säga egentligen. Men jag vill inte gå in på specifika scener. Men ja. Den kanske är mer intressant än bra. Fast det är det som gör den bra också, förstås. Om ni ser den kommer ni ha åsikter efteråt i alla fall.
Mer info om filmen](http://cdn07.dayviews.com/59/_u1/_u3/_u7/_u0/_u7/u137071/20112_1244502611/_b_Antichrist_b_Nagot_for_alla_skulle_man_nastan_kunna_saga_i_och_med_att_varje_del_av_den_ar_oppen.jpg)
|
[b]Antichrist[/b].
"Något för alla" skulle man nästan kunna säga, i och med att varje del av den är öppen för tolkning (men leder en in på spår von Trier vill att vi ska tolka i) och den går att se på hur många sätt som helst antagligen. Så det är ju svårt att recensera något sådant här, och det märker man ju om man läst några recensioner på den från de större tidningarna. Alla lika upprörda - men på olika saker med olika höga och låga betyg. Spännande.
Börjar man nysta i det och se till vad recensenterna sagt så skulle det vara nedlusat med Freud, symbolism, kvinnans naturliga ondskefullhet och jag-vet-inte-vad. Allt sådant finns ju, men jag tycker inte det tar överhanden kring kärnan: Relationen mellan det namnlösa paret.
Flera har nämnt den okenventionella klippningen, att de nämner något i en sekvens för att i nästa bete sig som vanligt. Jag tror det är fällor von Trier lagt upp för att man ska ge det en djupare innebörd (lite som Romero gör i sina zombiefilmer, lägger in saker för att man ska kunna tänka på vissa nyanser, men som ändå inte passar in i helhetsanalysen). Eller så är det nycklar till en helhetsbild. Man vet inte, det är lite det som är tjusningen.
Det var fina skådespelarinsatser, fin natur (jag skulle gissa på att både Herzog och Mallick skulle fnissa av lycka till naturskildringarna) och en konstant blandning av fint och fult vilket skapar en väldigt speciell stämning. Den dystra musiken ligger hela tiden och smyger i bakgrunden som berättar för oss att något kommer hända och att vi fan ska vara på vår vakt. Och den är vågad, inte bara med våldet utan också med hur von Trier väljer att berätta historien med bilder och åkningar och inzoomningar så det stundtals påminner om något man kanske skulle kunna få se i en konsthall.
Dialogerna känns väldigt regisserade, men det är ju såklart väldigt utstuderat och medvetet. Dialogerna är lika naturliga i filmen som naturen, det vill säga onaturliga. *Badum-disch* Tycker det förstärker känslan jag får av övriga filmen, att allt är konstlat och skapat och artificiellt. Som en samtida samhällskritisk kommentar kanske? Vi är så avskärmade från det naturliga att vi inte ens kan vara naturliga när vi till och med bosätter oss i den djupaste av skogar. "Hans" sätt att hjälpa henne igenom sin kris är ju också uppgjorda övningar.
Över huvud taget känns det skönt att gå ut från salongen och känna att det är en film som kommer sitta kvar ett tag och antagligen kommer bli bättre med tiden ju mer jag tänker på den och pusslar med bilderna som jag fått ta del av.
Finns ju hur mycket som helst att säga egentligen. Men jag vill inte gå in på specifika scener. Men ja. Den kanske är mer intressant än bra. Fast det är det som gör den bra också, förstås. Om ni ser den kommer ni ha åsikter efteråt i alla fall.
Mer info om filmen
"Något för alla" skulle man nästan kunna säga, i och med att varje del av den är öppen för tolkning (men leder en in på spår von Trier vill att vi ska tolka i) och den går att se på hur många sätt som helst antagligen. Så det är ju svårt att recensera något sådant här, och det märker man ju om man läst några recensioner på den från de större tidningarna. Alla lika upprörda - men på olika saker med olika höga och låga betyg. Spännande.
Börjar man nysta i det och se till vad recensenterna sagt så skulle det vara nedlusat med Freud, symbolism, kvinnans naturliga ondskefullhet och jag-vet-inte-vad. Allt sådant finns ju, men jag tycker inte det tar överhanden kring kärnan: Relationen mellan det namnlösa paret.
Flera har nämnt den okenventionella klippningen, att de nämner något i en sekvens för att i nästa bete sig som vanligt. Jag tror det är fällor von Trier lagt upp för att man ska ge det en djupare innebörd (lite som Romero gör i sina zombiefilmer, lägger in saker för att man ska kunna tänka på vissa nyanser, men som ändå inte passar in i helhetsanalysen). Eller så är det nycklar till en helhetsbild. Man vet inte, det är lite det som är tjusningen.
Det var fina skådespelarinsatser, fin natur (jag skulle gissa på att både Herzog och Mallick skulle fnissa av lycka till naturskildringarna) och en konstant blandning av fint och fult vilket skapar en väldigt speciell stämning. Den dystra musiken ligger hela tiden och smyger i bakgrunden som berättar för oss att något kommer hända och att vi fan ska vara på vår vakt. Och den är vågad, inte bara med våldet utan också med hur von Trier väljer att berätta historien med bilder och åkningar och inzoomningar så det stundtals påminner om något man kanske skulle kunna få se i en konsthall.
Dialogerna känns väldigt regisserade, men det är ju såklart väldigt utstuderat och medvetet. Dialogerna är lika naturliga i filmen som naturen, det vill säga onaturliga. *Badum-disch* Tycker det förstärker känslan jag får av övriga filmen, att allt är konstlat och skapat och artificiellt. Som en samtida samhällskritisk kommentar kanske? Vi är så avskärmade från det naturliga att vi inte ens kan vara naturliga när vi till och med bosätter oss i den djupaste av skogar. "Hans" sätt att hjälpa henne igenom sin kris är ju också uppgjorda övningar.
Över huvud taget känns det skönt att gå ut från salongen och känna att det är en film som kommer sitta kvar ett tag och antagligen kommer bli bättre med tiden ju mer jag tänker på den och pusslar med bilderna som jag fått ta del av.
Finns ju hur mycket som helst att säga egentligen. Men jag vill inte gå in på specifika scener. Men ja. Den kanske är mer intressant än bra. Fast det är det som gör den bra också, förstås. Om ni ser den kommer ni ha åsikter efteråt i alla fall.
Comment the photo
Fast det är inte så mycket övervåld förän de sista 30 minutrarna, då blir det i och för sig väldigt våldsamt. Men ja. Det är ju inte det filmen handlar om liksom :)
Jag är sugen på att se lite von Trier som jag missat.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xkattenx/377420053/
Visa toppen
Show footer