Koffe, jag vill inte bråka med dig!
du måste förstå snart, jag tycker om dig som fan, okej, som kompis,
men du betyder ändå sjukt mkt, kommer du inte ihåg hur orolig jag va för dig när du blev slagen ? och du sa käft nu, så sa jag förlåt att jag bryr mig och tycker om dig, hejdå, så ringde du mig sen , och berättade allt och sa att allt va lugnt, och då blev jag så glad och lugn igen. och när jag skickade sms och sa jag saknar dig, du trodde inte på mig alls, så sa jag ska jag ringa och säga de med eller! så sa han gör du de,! så ringde jag och sa de, men ändå trodde du inte på mig :( jag har aldrig aldrig ljugit för dig. allt har varit så jävla underbart vissa dagar, alla dagar med dig har varit så jävla roliga! eller mer er! så jävla lycklig har jag varit, men va hände? .
du blev konstig, tyken, pratar knappt med mig, typ hatar mig?! men säger att jag inte gör nått fel? eller gör jag de? va är de som är fel gubben!
du ska bara veta hur dåligt jag mår när vi bråka! sitter och gråter, fast du tror aldrig på mig! :( va ska jag göra för att du ska tro på allt jag säger?
jag orkar inte förlora en underbar vän till!
sluta nu gubben. <3

hur mkt hade han druckit när han sa det??