För mer eller mindre än 4 månadersen fick jag mitt första sms av dig. Visste inte alls vem det var till att börja med, då jag var trött och skulle hem från Bion jag hade varit på. Några SMS senare kom jag på att det var du! da sa något som jag brukade säga, och då visste jag med en gång...

Några veckor senare, sov vi vår första natt ihop. Det skulle bara bli en engångsgrej, men det blev många fler nätter fram till nu.

Vi har även haft våra diskussioner fram och tillbaka om hur vi ska gå väga med allt, eftersom jag vill åt ett håll & du åt ett annat.

Jag tycker vi passar perfekt, du tycker vi är för olika.

Jag sa upp kontakten i början av mars, men den 23:e skrev du till mig igen. Vi började prata, umgås, skatta och det blev mer eller mindre som det var innan fram till i onsdags, då vi återigen kom på att vi båda ville åt olika håll.

Om vi vill åt olika håll, varför är vi så beroende av varann då? Varför saknar vi att Hänga, Skratta? Varför saknar vi Närheten?

Hatar verkligen att jag inte kan styra och ställa över mina känslor, för isåfall hade det inte blivit mer än en natt, men det var dig jag fastnade för. Vad jag än gör, så påminner det helatiden om dig. Kollar helatiden våran sms-konversation för att se om du skrivit något mer som jag missat, men när jag inser att du inte har det, så går jag istället tillbaka och läser de sms som vi skrivit med varann, och inser mer och mer för varje gång, hur jävla PERFEKT du egenligen är för mig. Är verkligen så jävla besviken på MIG själv, att jag inte kan vara DEN som passar just dig. Det gör så ont. =//
<b style="font-size: x-small; "><b style="font-weight: bold; "><b style="font-weight: bold; "><b style="font-size: x-small; ">

Annons

The photo has no tags

Camera NEX-3

Focal length 18 mm

Aperture f/3.5

Shutter 1/20 s

ISO 1600

Date

April 2018