Wednesday 15 February 2012 photo 1/1
|
Wednesday 15 February 2012 photo 1/1
|
Ibland är man bara så jävla sjukt less på att leva... Finns vissa stunder då allting känns bra. Stunder när jag umgås med bästis och allting är i alla fall helt okej. När man vet att någon förstår en till 100 procent. Men sen är det dom här långa, jobbiga, sömnlösa nätterna. Tankar, funderingar och tvivel. Att leva ovetandes om hur allting står till när man vet hur man vill ha det men fruktar för att det är som andra säger och som det ser ut, är den värsta känslan jag vet. Att veta vad man vill, och vill det mer än allt mem inte veta om det är kört eller inte. Att inte veta att man kanske bara lägger ner ödslig tid på något som aldrig kommer bli gjort, eller att man lägger ner dyrbar tid till en dröm som kommer bli sann. När man vet att man älskar någon men inte vet om den personen någonsim kommer älska än tillbaka är värre än att veta och kunna gå vidare och släppa andra in på livet. Jag är ovetandes och är jävligt trött på det. Vill ha allt klart och tydligt. Svart på vitt. Skulle bli så mycket enklare då. Är det dom? Kommer jag orkar kämpa? Fixar jag det här? Pallar inte.. Om jag inte orkar nu.. Hur ska jag då orka i morgon?