November
Tuesday 9 February 2010 photo 1/1
|
Jag har slutat räkna månaderna, jag har slutat hoppas nu. l
Jag vet att du inte är här, men att du är med mig.
Jag vet att du inte är kvar bland oss,
men jag vet att du för alltid kommer att finnas kvar i våra minnen.
Sitter här nu och tänker på dig, tänker på oss och allt som hänt. Man säger att sorgen blir mindre och lättare med tiden men just nu känns det inte riktigt så, chocken man fick då i januari den har försvunnit men istället ersatts av en smärta och ett faktum, att du verkligen är borta. Jag har insett det nu, du kommer inte komma tillbaka vad jag än gör, hur många tårar som än faller, hur många gånger jag ber om att få dig tillbaka. Jag har vaknat upp för många gånger nu, jag har insett att det inte alls är en mardröm som jag har önskat så många gånger. Det är på riktigt, och det är det som gör så ont och även fast jag har svårt att acceptera det.
Det är så svårt utan dig, du fanns alltid för mig i alla stunder. Du var min bästa vän, du var en del av mig. Var jag utan dig i en dag, så saknade jag dig och var tvungen att ringa dig och prata det är jobbigt jag sakna dig... Det har gått veckor utan ett samtal, utan en träff, utan dig.
Det du gav mig var något speciellt, du visade mig vad äkta vänskap innebar. Du har lärt mig så mycket,
och jag kommer alltid vara tacksam över den tiden vi fick tillsammans och över att jag fick lära känna dig. Du var som ingen annan, du finns inom mig, du är med mig på något sätt.
Tyvärr fick du inte chansen att leva livet fullt ut, därför tänker jag göra det nu, för dig <3
Vi skaffar oss nya vänner, vi pluggar & pluggar
och träffar kompisar på helgerna och har kul.
Livet går vidare men endå så står allt fortfarande still.
Vi besöker en grav för att på ett sätt träffa dig,
vi tänder ljus och lämnar blommor.
Kunde man inte bara få ha kvar dig?
Jag vet att du inte är här, men att du är med mig.
Jag vet att du inte är kvar bland oss,
men jag vet att du för alltid kommer att finnas kvar i våra minnen.
och träffar kompisar på helgerna och har kul.
Livet går vidare men endå så står allt fortfarande still.
Vi besöker en grav för att på ett sätt träffa dig,
vi tänder ljus och lämnar blommor.
Kunde man inte bara få ha kvar dig?
Visa toppen
Show footer