January
Tuesday 27 January 2009 photo 1/1
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet.Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv medsinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön liggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är jusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer destigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och enfemtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig tillsjön, till enannan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till Johnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se eftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en avpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har underläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till ochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på atthan,till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att hanhittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följamed ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra.Stigenfrån pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbidenplats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva ochelvaklampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryktillshan gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske föratthan tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en myckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är Johnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av deåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer föratti möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrarinteatt han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan ochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycket underpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott avvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt atthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är enberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakar av skräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare. Ganska snartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska kommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han attallakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma inmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är detvåsom varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar sådeträcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet ocheffektivitet,och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktetfäller Johntill marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet iklippan. Hansläpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göradet bekvämtför sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkarträffar hanshuvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vridersigi plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- ochråttalekenslut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter,släpar ochrullar John till strandkanten och sparkar i honom. Straxinnan hanramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Handrunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvarochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän deförståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när dekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honomtillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes denavmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en friman.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för detreandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp avlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet.Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv medsinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön liggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är jusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer destigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och enfemtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig tillsjön, till enannan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till Johnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se eftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en avpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har underläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till ochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på atthan,till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att hanhittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följamed ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra.Stigenfrån pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbidenplats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva ochelvaklampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryktillshan gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske föratthan tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en myckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är Johnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av deåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer föratti möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrarinteatt han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan ochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycket underpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott avvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt atthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är enberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakar av skräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare. Ganska snartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska kommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han attallakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma inmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är detvåsom varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar sådeträcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet ocheffektivitet,och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktetfäller Johntill marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet iklippan. Hansläpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göradet bekvämtför sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkarträffar hanshuvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vridersigi plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- ochråttalekenslut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter,släpar ochrullar John till strandkanten och sparkar i honom. Straxinnan hanramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Handrunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvarochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän deförståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när dekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honomtillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes denavmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en friman.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för detreandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp avlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Visa toppen
Show footer