February
Wednesday 21 October 2009 photo 1/1
|
vet ej.
kan inte förstå, förstå att jag faktiskt klarat mig så länge som jag faktiskt har klarat mig, jag visste ju inte hur det var att leva. eller jo det visste jag väl, men jag visste inte hur det kändes att leva sitt eget liv efter egna villkor. eller jo det visste jag. jag hade förmågan att veta det förr. 1992-2006. sedan brast det, jag tappade livslusten. jag vet inte var jag ska ta vägen när jag vill få ut allting, vart jag ska vända mig. psykolog? behöver jag psykologhjälp? knappast. har redan försökt tillräckligt på den frontent. jag behöver expertis. och det är fan ingen jävla psykolog som är. det är människor som lever som jag. som upplevt samma sak. som också känner som jag. jag vet att det är fler än jag. jag mår inte sämst här i världen, men inte FAN mår jag bäst heller. jag kan inte ens påstå att jag mår bra. eller jo, jag har ju mina lyckliga stunder. och det är när jag skriver texter som den här. texterna gör att jag släpper ut mitt allt. klart som fan jag inte lägger ut varenda text jag skriver. då skulle ju alla som ser min bdb veta om exakt allting i mitt liv och det vore ju knappast någe bra .. ehm. varför jag gjort som jag gjort i mitt liv vet jag inte, jag har vart feg och rädd och sorgsen, jag trode det skulle bli lättare om jag levde för någon annan än mig själv och för något annat än att göra mig själv lycklig, jag trode det skulle vara lättare. jag kan nämnligen inte kontrollera lycka. för jag vet inte vad lycka innebär. jag kommer inte ihåg. sist jag var riktigt jävla lycklig var fan på lågstadiet. det var fan skönt nu när jag tänker tillbaka. jag vill var liten.. :/ jag skriver hela jävla tiden ffs. men som sagt, jag mår bra av att skriva och få ut känslor. iaf när jag skriver mår jag bra. sen vad det ger för konsekvenser är en annan sak. men idag kändes allting lite bättre. inget kommer nånsin bli helt bra i mitt liv igen, men bättre kan det kan bli bättre.. hoppas jag iallafall, just nu verkar allt hänga på mig själv. hela mitt liv har jag förstått hänger på mig. det är bara jag som kan göra allt rätt. jag älskar er människor som stöttar mig och finns vid min sida 24/7, ni har verkligen stor betydelse för mig, det är en stor hjälp för mig att hitta mig själv om man har några personer som påminner en att man faktiskt duger. jag har sånna personer i min närhet. jag räknar aldrig upp dom för man vet själv om man ofta finns till för mig. iaf.. nu är det... vart många texter idag. jaja. mitt patetiska liv fortsätter iaf nu. i guess.. right ? cya. /em'-.
kan inte förstå, förstå att jag faktiskt klarat mig så länge som jag faktiskt har klarat mig, jag visste ju inte hur det var att leva. eller jo det visste jag väl, men jag visste inte hur det kändes att leva sitt eget liv efter egna villkor. eller jo det visste jag. jag hade förmågan att veta det förr. 1992-2006. sedan brast det, jag tappade livslusten. jag vet inte var jag ska ta vägen när jag vill få ut allting, vart jag ska vända mig. psykolog? behöver jag psykologhjälp? knappast. har redan försökt tillräckligt på den frontent. jag behöver expertis. och det är fan ingen jävla psykolog som är. det är människor som lever som jag. som upplevt samma sak. som också känner som jag. jag vet att det är fler än jag. jag mår inte sämst här i världen, men inte FAN mår jag bäst heller. jag kan inte ens påstå att jag mår bra. eller jo, jag har ju mina lyckliga stunder. och det är när jag skriver texter som den här. texterna gör att jag släpper ut mitt allt. klart som fan jag inte lägger ut varenda text jag skriver. då skulle ju alla som ser min bdb veta om exakt allting i mitt liv och det vore ju knappast någe bra .. ehm. varför jag gjort som jag gjort i mitt liv vet jag inte, jag har vart feg och rädd och sorgsen, jag trode det skulle bli lättare om jag levde för någon annan än mig själv och för något annat än att göra mig själv lycklig, jag trode det skulle vara lättare. jag kan nämnligen inte kontrollera lycka. för jag vet inte vad lycka innebär. jag kommer inte ihåg. sist jag var riktigt jävla lycklig var fan på lågstadiet. det var fan skönt nu när jag tänker tillbaka. jag vill var liten.. :/ jag skriver hela jävla tiden ffs. men som sagt, jag mår bra av att skriva och få ut känslor. iaf när jag skriver mår jag bra. sen vad det ger för konsekvenser är en annan sak. men idag kändes allting lite bättre. inget kommer nånsin bli helt bra i mitt liv igen, men bättre kan det kan bli bättre.. hoppas jag iallafall, just nu verkar allt hänga på mig själv. hela mitt liv har jag förstått hänger på mig. det är bara jag som kan göra allt rätt. jag älskar er människor som stöttar mig och finns vid min sida 24/7, ni har verkligen stor betydelse för mig, det är en stor hjälp för mig att hitta mig själv om man har några personer som påminner en att man faktiskt duger. jag har sånna personer i min närhet. jag räknar aldrig upp dom för man vet själv om man ofta finns till för mig. iaf.. nu är det... vart många texter idag. jaja. mitt patetiska liv fortsätter iaf nu. i guess.. right ? cya. /em'-.
Comment the photo
ta upp luren och ring mig om dt är nåå!
Jag skiter i alla andra, du vet vaa jag tycker om dig och att jag älskar dig över hela mitt hjärta! <3
du och jag genom allt, exakt allt<3
ja gör dt ja gumman min! <3 <br />
jag älskar dig över hela mitt hjärta också <333
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xxxlollipoppxxx/418877585/
Visa toppen
Show footer