Friday 11 June 2010 photo 1/6
|
picknickning.
En inställd utflykt blev en inflykt istället,
och vi fick en sista stund med klassen.
Vemod är nog det värsta som går att känna, och så har man varit tvungen att gå runt och känna det ett tag nu,
är det någon som driver med mig?
Det är faktiskt inte särskilt roligt längre.
Tänk alla som hamnar i stan och inte stannar
kvar på landsbygden som jag.
Tänk vad mycket man kommer att sakna de som man umgåtts med i skolan, de som fått en att må bra och de som betyder tillräckligt mycket för mig för att sakna i höst, men som jag vet att jag aldrig kommer att umgås med mer när vi aldrig hunnit komma varandra riktigt så nära.
Och ska jag vara ärlig så vet jag ju hur det blir även med de som man vet att man lugnt kan ringa och bestämma träff med:
det blir aldrig av.
Så låt mig en sista gång få säga att jag avskyr
allt vad lov och ledighet heter,
det blir så ensamt då.
En inställd utflykt blev en inflykt istället,
och vi fick en sista stund med klassen.
Vemod är nog det värsta som går att känna, och så har man varit tvungen att gå runt och känna det ett tag nu,
är det någon som driver med mig?
Det är faktiskt inte särskilt roligt längre.
Tänk alla som hamnar i stan och inte stannar
kvar på landsbygden som jag.
Tänk vad mycket man kommer att sakna de som man umgåtts med i skolan, de som fått en att må bra och de som betyder tillräckligt mycket för mig för att sakna i höst, men som jag vet att jag aldrig kommer att umgås med mer när vi aldrig hunnit komma varandra riktigt så nära.
Och ska jag vara ärlig så vet jag ju hur det blir även med de som man vet att man lugnt kan ringa och bestämma träff med:
det blir aldrig av.
Så låt mig en sista gång få säga att jag avskyr
allt vad lov och ledighet heter,
det blir så ensamt då.