August
Tuesday 20 April 2010 photo 1/1
|
Efter allt vi hade..
vi delade på allt, vi gjorde allt tsm, vi gick inte ett steg utan varandra.
nu har jag inte dig längre bredvid, å min fråga äe bara hur slutade det så hära. jag skulle kunna ge upp allt utom min lillasyster för att få den tiden tillbaka, dt var då jag var som mest lyckligast. vist, jag har ingenting å klaga över just nu för jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu.
men nu när sommaren börjar komma, när solen lyser, dt äe då jag brukar känna mig som lyckligast. jag vill släppa dig, jag vill bara kunna glömma dig. men hur jag än försöker så går det inte. du äe den personen jag älskar, den jag behöver, den jag vill dela mitt liv med.
jag förstår inte hur det slutade så hära, kolla på dig idag, du äe inte alls den människan som du var igår. förr kunde jag lita på dig, vad kan jag nu? jag kan ingenting, jag känner att jag bara vill lätta på mitt hjärta till dig, säga exakt som jag känner å hur jag vill ha det. men det finns alltid konsikvenser. alla gör vi våra misstag, å vi lär oss ngt av dem. miss största misstag var att jag släppte taget om dig från första början, pga av en person som inte betyder ett skit för mig igentligen..
jag vill bara ha den tiden vi hade tillbaka, för du äe den personen som sätter leendet på mina läppar, som får mig att vilja kämpa, men som samtidigt får mig att fälla dem tårarna som jag fäller.. det har gått en lång tid nu, vi har snackat lite då och då, men jag vill ha det mera än så. hur ska jag få dig att förstå? jag älskade dig å det gör jag än idag, jag älskade dig när vi inte pratade å det gör jag fortfarande. kontakten äe minimalt liten, dt slutar alltid i tårar hur vi än gör. bara ge mig den tiden tillbaka som vi hade. för den var den bästa i mitt liv, den skulle kunna få mig att ge upp allt förutom min minsta lillasyster. bara kunna gå tillbaka i tiden å fixa allting på nytt.. det äe inte dagar jag känt dig, det äe inte månader, utan det äe flera år.. vi skrattade tsm, vi grät tsm, vi birättade allting till varandra. vart försvan den underbara tiden? gav vi upp allt pga av en person? skulle inte kunna tro det. du kanske har gätt upp hoppet om mig, du kanske ser mig som luft, som någonting som inte finns, men jag släpper dig aldrig. inte efter det du visat mig, inte efter det du lärt mig..
som jag sagt, jag skulle kunna ge upp allt förutom min minsta lillasyster på grund av dig.. jag älskar dig, orden äe starka, men jag älskar dig. och jag glömmer aldrig den tiden vi hade, för den äe speciell..
vi delade på allt, vi gjorde allt tsm, vi gick inte ett steg utan varandra.
nu har jag inte dig längre bredvid, å min fråga äe bara hur slutade det så hära. jag skulle kunna ge upp allt utom min lillasyster för att få den tiden tillbaka, dt var då jag var som mest lyckligast. vist, jag har ingenting å klaga över just nu för jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu.
men nu när sommaren börjar komma, när solen lyser, dt äe då jag brukar känna mig som lyckligast. jag vill släppa dig, jag vill bara kunna glömma dig. men hur jag än försöker så går det inte. du äe den personen jag älskar, den jag behöver, den jag vill dela mitt liv med.
jag förstår inte hur det slutade så hära, kolla på dig idag, du äe inte alls den människan som du var igår. förr kunde jag lita på dig, vad kan jag nu? jag kan ingenting, jag känner att jag bara vill lätta på mitt hjärta till dig, säga exakt som jag känner å hur jag vill ha det. men det finns alltid konsikvenser. alla gör vi våra misstag, å vi lär oss ngt av dem. miss största misstag var att jag släppte taget om dig från första början, pga av en person som inte betyder ett skit för mig igentligen..
jag vill bara ha den tiden vi hade tillbaka, för du äe den personen som sätter leendet på mina läppar, som får mig att vilja kämpa, men som samtidigt får mig att fälla dem tårarna som jag fäller.. det har gått en lång tid nu, vi har snackat lite då och då, men jag vill ha det mera än så. hur ska jag få dig att förstå? jag älskade dig å det gör jag än idag, jag älskade dig när vi inte pratade å det gör jag fortfarande. kontakten äe minimalt liten, dt slutar alltid i tårar hur vi än gör. bara ge mig den tiden tillbaka som vi hade. för den var den bästa i mitt liv, den skulle kunna få mig att ge upp allt förutom min minsta lillasyster. bara kunna gå tillbaka i tiden å fixa allting på nytt.. det äe inte dagar jag känt dig, det äe inte månader, utan det äe flera år.. vi skrattade tsm, vi grät tsm, vi birättade allting till varandra. vart försvan den underbara tiden? gav vi upp allt pga av en person? skulle inte kunna tro det. du kanske har gätt upp hoppet om mig, du kanske ser mig som luft, som någonting som inte finns, men jag släpper dig aldrig. inte efter det du visat mig, inte efter det du lärt mig..
som jag sagt, jag skulle kunna ge upp allt förutom min minsta lillasyster på grund av dig.. jag älskar dig, orden äe starka, men jag älskar dig. och jag glömmer aldrig den tiden vi hade, för den äe speciell..
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yeesterday/453741026/
Visa toppen
Show footer