October
Wednesday 2 January 2008 photo 1/1
|
vanten (tomten, av viktor rydberg) midvinternatten köld är hård, kärnorna knastra och flamma, Allan sova i enslig gård, samma gör allans mamma. Månen rullar sitt tysta barn, katten hänger i mammas gran, snön ligger still på taken, tomten fryser om händerna. står där och fryser vid lagårdsvägg, räknar de ynkliga slantar, snor sinna händer i lustigt skägg, önskar att han hade vantar. står där och grubblar men vet ej vad, vantar kan kosta i närmaste stad, tänker så han skallen spräcka, undra om slantarna räcka? för sitt hår genom flottigt hår, andas i valkiga näven, står och stampar med stela tår, ty han fryser om fötterna även. står och huttrar i nordanvind, stryker en hårdfrusen klump från sin kind, fryser så ända till märgen, och verkar förfrusen till färgen. går till kylskåp och skafferi, nallar av alla faten, driker ur flaskan med konjak i, ja, god är julematen. skinka och konjak är nog all right, men tomten tänker på farenheit, som biter i handen och kinden, tomten sin kos styr mot vinden. går till den vrå där hans grötfat står, sätter sig ner för att spisa, huttrar och skälver, och tänderna slår, mot läppar som vindarna isa. blåkalla kinder, svartfrusna tår, isbark på ryggen och rimfrost i hår, och i stjärnornas frostiga glitter, han fryser ihjäl där han sitter.
Annons
Visa toppen
Show footer