4/2-08

Morgonfodring i stallet;

30 kg hö, 180 liter vatten, 8 fulla skottkärror, möte med min arbetsförmedlare, 3 kassar packade med mat (och högklackat...), 3 påsar sopor och ett sammanbrott.

Konstigt?

Jag hatar honom samtidigt som jag älskar honom och är honom. Tog ner alla kort, alla minnen. Hatet blev för starkt.

Varför?

Jag började minnas min barndom.

Visserligen bara små glimtar, men de räckte mer än väl. Jag förstår varför jag förträngt dem.

Men nu måste jag minnas för att kunna bearbeta och jag förljer boken som ett typexempel känns det som.

NEVER GIVIN`UP!

Jag ska ha MITT liv och MIN identitet, jag ska ha en FAST grund att STÅ stolt och rakt på.

Jag SKA bli hel.

Jag förstår bara inte... Hur kan någon skada en annan människa så djupt? Varför? VARFÖR? Dessvärre kan jag ju inte få ngt svar på det från honom. Men jag konfronterade henne. Och förståelse uppstod. Allt har en orsak, allt är situationsbetingat.

Vet man inget annat så blir man det.

Djävulens dotter.