Nu sitter man här Kl. 01.19.
gumman sover, man har ju inget annat för sig än att sitta och tänka på den som brukade komma fram till mig med trötta ögon, kolla upp på mig, gnugga sitt huvud mot mig och lägga tassen på mitt ben och vänta på att ja ska klia honom på bröstet.
Under tiden man kliar kommer det en blöt tunga i ansiktet och man känner lukten av gammal hundmat. lukten är saknad.
Nu får man för sig att man hör hur han lägger sig ner med ett dunns (villket han brukade) samtidigt ljudet av halsbandets slå ner mot trägolvet.
Nu känns allt så uppochner, där hans säng var står det nu en fotölj och man försöker fortfarande att inte trampa på honom nu när det är mörkt i rummet, han brukade ligga på en svart matta som kamoflerade honom mycket väl i mörkret.

När man sov brukade man vakna av att han drack vatten, det plumsade rätt bra då eller så vaknade man av att han drömde nått tex, skjällde med ett litet pipande ljud efteråt.
Han var speciell som alla hundar men det speciella med honom var att han var våran speciella hund. han hade de där små sakerna som stod ut emåt vad andra hundar gjorde.
Han mådde inte bra utanför huset och det berättade han för oss, nu mår han fint som han borde, fast vi saknar honom.
saknar dig rocky mannen.
Minnena med är kvar hos oss ja hoppas du känner igen oss i nästa liv.

Älskade dig för den du var, Älskar dig än fast du inte finns kvar...

Ses mannen...

RIP! Skriv i privat blir så himla nyfiken :/ ?