Thursday 25 December 2008 photo 1/1
|
Can I make you to stay if I take my life? (8)
Eclipse
This will be the last I write this year.
Jag känner en tom meningslöshet av det här året.
Ingenting har förändrats för min del, förutom mig själv.
Jag bröt ihop på ett intervju nån gång i oktober,
jag orkar ingenting sen dess.
I could not make a sound - så marketade jag den dagen.
Jag tror att en del av mig dog då,
jag tror att jag dog då.
Jag har lagt ner allt sen dess.
Det som är kvar av mig känner inga gränser.
Jag kan gå hur långt som helst.
Min genomplåstrad kropp och mina löjliga bortförklaringar
är allt jag orkar att ha kvar.
Jag har inte lämnat en enda person nära mig,
jag har ingen, det var en del av planet.
Jag lägger inte mig i era liv.
Jag vill inte fastna vid någon tillräckligt länge.
Men det finns fortfarande ett antal personer som jag vill lära känna.
Som jag verkligen forsöker bry mig om.
De är inte mer i antalet än mina fingrar på min vänstra hand.
Jag är så förstörd, jag orkar inte dra in fler, nej, inte nu, inte
när jag inte bestämt mig för att klara det här.
Många som läser det här tänker :
"Idiot. Du behöver hjälp. "
Ja, det kanske jag gör.
Döm inte mig efter vad jag säger, du vet inte hur mycket
jag försöker att dölja bakom ett leende och smarta ord.
Allt jag skriver här och nu kommer aldrig sägas om igen.
Aldrig, aldrig, aldrig.
Jag upplever mig patetisk.
Jag vill inte skriva allt det här, här på bdb,
men jag orkar inte ta det här för alla.
Jag orkar inte.
Men jag ville förklara.
"Hon mår bra och hon undviker mig"
Tack
"Hon har förändrats och blivit så bitchig. Jag gillar inte henne."
Tack igen.
Jag är så trött, jag är sliten, jag är trasig.
Jag kände för att förklara varför jag är som jag är,
varför jag undviker just dig,
varför jag inte svarar på dina sms,
eller varför jag inte svarar när du ringer.
Jag lägger ner alla försök att ta upp kontakter.
Snälla, inte nu.
Jag klarar inte av mer.
Jag klarar inte av fler ord och bråk.
Jag hör av mig när jag får tillbaka mina krafter.
Ni blir alldrig bortglömda.
Inte ni som inte vill det.
Jag drar ett stort streck över året 2008.
Jag loggar inte in på bdb igen.
Hejdå.
Gott nytt år, 2009.
Eclipse
This will be the last I write this year.
Jag känner en tom meningslöshet av det här året.
Ingenting har förändrats för min del, förutom mig själv.
Jag bröt ihop på ett intervju nån gång i oktober,
jag orkar ingenting sen dess.
I could not make a sound - så marketade jag den dagen.
Jag tror att en del av mig dog då,
jag tror att jag dog då.
Jag har lagt ner allt sen dess.
Det som är kvar av mig känner inga gränser.
Jag kan gå hur långt som helst.
Min genomplåstrad kropp och mina löjliga bortförklaringar
är allt jag orkar att ha kvar.
Jag har inte lämnat en enda person nära mig,
jag har ingen, det var en del av planet.
Jag lägger inte mig i era liv.
Jag vill inte fastna vid någon tillräckligt länge.
Men det finns fortfarande ett antal personer som jag vill lära känna.
Som jag verkligen forsöker bry mig om.
De är inte mer i antalet än mina fingrar på min vänstra hand.
Jag är så förstörd, jag orkar inte dra in fler, nej, inte nu, inte
när jag inte bestämt mig för att klara det här.
Många som läser det här tänker :
"Idiot. Du behöver hjälp. "
Ja, det kanske jag gör.
Döm inte mig efter vad jag säger, du vet inte hur mycket
jag försöker att dölja bakom ett leende och smarta ord.
Allt jag skriver här och nu kommer aldrig sägas om igen.
Aldrig, aldrig, aldrig.
Jag upplever mig patetisk.
Jag vill inte skriva allt det här, här på bdb,
men jag orkar inte ta det här för alla.
Jag orkar inte.
Men jag ville förklara.
"Hon mår bra och hon undviker mig"
Tack
"Hon har förändrats och blivit så bitchig. Jag gillar inte henne."
Tack igen.
Jag är så trött, jag är sliten, jag är trasig.
varför jag undviker just dig,
varför jag inte svarar på dina sms,
eller varför jag inte svarar när du ringer.
Jag lägger ner alla försök att ta upp kontakter.
Snälla, inte nu.
Jag klarar inte av mer.
Jag klarar inte av fler ord och bråk.
Jag hör av mig när jag får tillbaka mina krafter.
Ni blir alldrig bortglömda.
Inte ni som inte vill det.
Jag loggar inte in på bdb igen.
Hejdå.
Comment the photo
jag saknar dig kind of. <3
eller kanske inte bara just nu,
men vi kan inte tvinga dig att stanna. Inte hindra dig. Vi kan bara lämna en plats öppen för dig ifall du skulle vilja komma tillbaka <3
Du är älskad, och det är synd att jag inte hann lära känna dig bättre. Men jag har sympati för ditt beslut även om det inte är något att dlädjas över.
och att inte höra från dig längre gör riktigt ont.
Jag har inte vågat skriva, smsa eller ringa för jag är för rädd att störa dig.
Känns som att du vill sluta ihop kontakten och glömma att du ens träffade mig, kanske bara är mina känslor.
En sak är jag säker på Veronica, jag älskar dig och vågar du satsa.. tänker jag inte göra dig besviken.
För hoppar du från din pedistal du har satt dig på, kommer jag fånga dig.
Du har hjälpa mig något enormt genom att bara finnas.
Nu tänker jag, varesig du vill eller ej.. finnas där för dig.
_ALLTID_ <33333
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yourloveisalie/310979182/