Triumf

okej, glöm allt. Börja med det. Glöm allt jag sagt tidigare om mig och om Guru. Det är oviktigt.

Idag. Idag, började jag lära känna honom på riktigt. Sen jag började rida honom har jag bit för bit lagt ihop pusslet som är Guru, jag har lärt mig något nytt, hittat något mer han svarar på, fått förståelse för ännu en liten bit av hans hjärna. Men idag, idag, tog jag ett gigantiskt steg framåt!

Du är fan fantastisk Fanny! Jag var så stolt över honom, jag var så stolt över mig själv, över min ridning. Vi passade ihop idag, som vi inte gjort innan. Det här var mitt bästa pass någonsin! är det så här det känns när det klickar? Är det så här det känns när man hittat en själsfrände? Jag tror det. Lilla pojken Guru. Lilla, duktiga pojken Guru. Du är som ingen annan, jag hoppas att du vet det. Jag håller på att lägga ditt pussel, och för varje bit som hamnar på rätt plats går det upp för mig hur fantastiskt du är. Intellegent, mjuk, envis, bestämd, vänlig, livfull och.. och.. så perfekt.

folk har varnat mig för att rida hästar jag måste utbilda själv. De säger att man kommer känna sig värdelös, som om man inte kan någonting. Men med dig. Med dig är det precis tvärtom. Dåliga dagar finns alltid, och visst har vi sådana, men dagar som denna. När vi lär oss tillsammans. När vi trevar oss fram mot en samspel och en förståelse genom att hjälpa varandra. Du är min läromästare, trots att du inte vet om det. Och jag kan se oss framför mig. Jag kan se oss tillsammans, så tydligt att det känns som om det är skrivet i sten. Vi hör ihop. Det känns så.

Jag vill inte förlora dig.

För vi lägger varandras pussel.

det är awesome!