September
Friday 28 January 2011 photo 1/2
|
Kiseliten-Rosa hos veterinären idag
Hon började med att kämpa som en galning för att slippa följa med mig in i bilen, och sedan som en galning för att hoppa ur bilen. Jag fick hålla fast hennes beniga lilla kropp på 2.8 kg.. det var svårare än det låter ^^
Men när vi väl var igång började hon slappna av, fick sitta i mörker i lådan i några minuter, sen var hon lugn. Det var det gulligaste jag sett när hon alternade mellan att se rädd och hopkrymt ut, gömma sig under sin egen arm, och sitta med tassarna på min arm och sträcka halsen lååååångt med stoooora ögon och stirra på aaaaallt! Surikatmise!
Det första veterinären sa var att det var en helt annan katt. Hon var ju där i måndags och då var hon ännu magrare och helt apatisk. Nu höll sötnosen ett stenhårt tag om min jacka och stirrade på veterinären som om han var en utomjording ^^ Det tog tre pers för att få bort henne därifrån, och då låg hon platt på magen och bara ville bort när veterinären lyssnade på hjärta och lungor. Allt lät bra i alla fall och han drog några skämt om hur annorlunda det här var från min brors stackars sönderrivna händer. När hon skulle vägas och vi var tvungna att sätta ner henne på vågen stannade hon i ungefär två sekunder innan hon kröp in i ett hörn och stirrade skräckslaget på oss.
Jag lyfte upp henne och hon lade båda armarna runt min hals och körde ner nosen under min jacka. Så stannade hon under hela tiden veterinären frågade ut mamma om medicineringen och hur hon druckit och ätit(han var grymt imponerad över att vi fått henne att gå upp mer än ett hekto på tre dagar). Han kallade henne väldigt välskött (Jag vet, jag vet, jag är bäst!) och sa: "Varför kan inte alla patienter vara så?". Vadå, jag är stolt... sue me! Han sa även, när han såg hur hon klamrade sig fast vid mig, att "Det är inte ofta man ser en katt så fäst vid någon, för sig släpper hon ju inte!"
Hon låg och slumrade i mitt knä hela vägen hem, vännen min. Och vi vinkade till en väldigt förvånad man på bensinstationen x) Nu tror hon att jag är hennes räddare, för hon har inte lämnat min sida på hela kvällen <3
Min fina, fina vän ska leva i många år till, och jag så ska behöva smyga i henne mat när hon sover. fast det verkar inte behövas, då hon äter och dricker och går på toa rätt nu. Det verkar inte som mycket, men när fjortonåriga katten är mer benrangel än katt blir man rätt orolig.
Annons
stripelessTiger
Sat 29 Jan 2011 13:30
14 är rätt gammalt, man ska vara glad om man lyckas hålla dom välmående så länge!
ysterahrent
Sat 29 Jan 2011 13:31
Jo, jag är rätt glad för det! men enligt veterinären är det ingen brådska, så länge hon inte blir uttorkad igen då mår hon super :)
stripelessTiger
Sat 29 Jan 2011 13:35
Mimms blev ju 16, men då vart hon dement, senil och allt vad det heter -.-
ysterahrent
Fri 28 Jan 2011 23:54
Du känner oss Jonna! Du visste att det förr eller senare skulle sluta såhär xD
ysterahrent
Fri 28 Jan 2011 21:06
aw, tack! Vi har haft henne sedan jag var ett år gammal, kan inte precis tänka mig vardagen utan henne..
37 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ysterahrent/483517473/
Visa toppen
Show footer