Jag vet inte hur länge jag kmr kunna hålla dethär uppe...det har bara gått typ två dagar och jag sitter redan och gråter hemma för att jag känner mig som ett jävla svin...
Jag vet att ni gör dethär för ''mitt bästa'', men mitt bästa kanske inte är vad erat bästa är...jag vill kunna få uppmärksamhet, men utan att behöva avbryta folk. Det måste finnas ett annat sätt...
Jag vill inte springa runt och/lr skrika och vara högljuda som vissa andra som jag känner, jag gör inte sånt.

Varför är det bara jag som måste ändra på mig hela tiden? Varför kan inte ni två för en gångs skull anpassa er till oss andra (för jag vet att även om dom inte vågar säga någonting till er så tycker dom att det är riktigt jävla jobbigt att snacka med er om man ska behöva avbryta för att få någonting sagt)...Det är inte bara ni som vill saker, och så undrar folk varför jag pratar mera med Lisa och Sabine... Tänk efter

Jag grattulerar dig som tagit dig igenom denhär ''emoskiten'', du belönas med ett hjärta <3
Jag tänker inte enns försöka vara diskret...jag vill att ni ska veta hur det ligger till med mig för en gångs skull...

Och jag känner att dethär faktist är någonting som vi alla skullekunna arbeta på...

det hade egentligen inte med saken att göra på det sättet, det där med att avbryta, det vore snarare tänkt som en övning för din skull för att VÅGA, våga göra något åt det som du UPPENBARLIGEN inte trivs med. och jag sätter mig ju faktiskt bredvid dig också, jag försöker medvetet lägga om allting så att det blir rättvist på något sätt, så som det skulle gå.
angående exalterad, JA, jag blir det på en gång ifall det är ett ämne jag är engagerad i, och jag är engagerad i och tycker till om en hel del. jag pratar ju mycket när jag pratar med dig också, eller hur? jag pratar mycket punkt, jag pratar mycket med sabine, jag pratar mycket med min MAMMA, jag "pratar som om du har betalt". det är bara för att få bekräftelse, fattar du väl? från vem som helst som är redo att lyssna.

och INGENTING är självklart. ingenting, ingenting, du måste värna om ditt 'territorium' annars kommer jag, eller vem som helst, att klampa in där utan att fatta att vi gör det.

jag är inte helt säker på vad du menar när du använder det ordet by the way, 'luftigt'?

och klart att jag känner mig lite påhoppad men det gör väl du också så det tar utvarandra. ibland måste man få en smäll så man vaknar.

Men alltså, jag vill sitta bredvid BARA dig ibland...det händer typ aldrig (vilket är synd), jag känner att varje gång vi två (bara vi två) pratar så kommer vi ett steg närmare varandra. Men så fort någonting händer så tar vi två tre steg bakåt.
Luftigt, jag menar som en maräng (stavas det så?), dom är luftiga och inte lika tjock som en bulle...förstår du? Jag vill att ni ska försöka prata...typ som en maräng xDD för ni pratar som en massa bullar där det inte finns någon smet lr några luftbubblor. Ja, du kanske inte förstod ett skit men det är så jag skulle beskriva luftigt.

En smäll så man vaknar? Jag tycker att det är ni som inte vaknat utav den riktigt o.O...men det är vad jag tycker, så du behöver inte bry dig om det...

åh, men säg det då! jag umgås ju gärna med dig också, men jag är duktig på att vara dense. om du säger att "linda, hit!" nångång så lär jag lyda, det är inte svårare än så. men jag håller med, vi borde prata ensamma oftare. vi får väl jobba på det?

hahah jag gillade den beskrivningen. du menar så att man har en chans att ta sig in mer.

åh men då slår du ju inte tillräckligt hårt. ibland behövs det rejäla doningar! (hahah gud vilket fult ord egentligen)