December
Saturday 3 December 2011 photo 1/1
|
Ska skriva av mig här, dom som läser får helt enkelt göra det XD
Jävla idiot.. Trodde du verkligen jag va glad över det?
Jag har alltid varit avundsjuk på dig, ända sen första gången vi snacka om hur lika vi var. Du sa att du hade det hemskt och jag lyssnade på dina anledningar, jag gav dig råd och jag älskade det. Även om du alltid trodde att du hade ett värre liv en mig, du sa alltid det. " Yuuki du ska bara va tyst, du har inget att klaga på. Ingen på din skola har lixom kallat dig fitta för alla tycker om dig där"
Jag sa inget då.. Vad fanns det att säga? Jag vill bara skrika åt dig och säga att för mig är fitta en komplimang till mig om någon på min skola kallar mig det. För det är sanningen.
Alla tyckte om dig, varje gång jag lät dig träffa mina andra kompisar så tog du dom från mig.. För du är sötare, finare, bättre.. Alla har alltid valt dig framför mig. Men jag älskade dig, du var ju min bästa vän så jag bara lät dig säga dumma saker och tro att jag var lycklig. Jag hatade faktiskt dig ett tag.. Och jag kan inte hata folk så lätt, men när du sa att du var kär i "han" och att jag borde sluta älska han för att annars var jag självisk.. Då började jag hata dig, för jag visste att om han hade behövt mellan oss hade han valt dig hur lätt som helst. Förra året när jag började rymma till pappa för att det var jobbigt hemma så sa du att jag inte kämpade.. Du sa att jag alltid gav upp och va en riktig fegis. Jag har aldrig gett upp, för då kan jag säga att då hade jag inte vart här idag. Du trodde kanske att du gjorde mig glad genom att säga att jag va dum i huvudet? På en skala hur kul tror du att det var? Sen att du blev arg när jag fick vänner. Du sa att det var för att jag sagt att jag var dålig på att skaffa det. Det är jag.. Men du lät mig aldrig vara lycklig. Du ville att jag skulle må lika dåligt som du, när jag egentligen hela tiden har haft det hundra gånger värre än dig som inte vet hur det är att bli ner slagen, att bli sviken av någon för att den tycker det är kul, att va mobbad, att ha en familj som hatar dig. Du är så jävla bortskämd men du fattar inte hälften.
Nu för tiden när du skriver till mig så är du inte ens dig själv, du pratar som en helt annan människa.. Jag försöker prata med dig precis som förr men då blir du arg och frågar varför jag skriver ditt och datt.. Du är ingen vän, du är en idiot.
Men ändå kan jag inte sluta sakna tiden när vi hade så jävla kul.. Vi var jämlikar. Men du tog allt jag älskade ifrån mig och jag kan aldrig förlåta dig för det.
Förlåt.
Annons
Visa toppen
Show footer