Ibland längtar jag tillbaka till för ungefär 3-4 år sedan. Då jag älskade The tribe mer än något annat och då jag sminkade mig i olika färger och tog på mig vad jag än ville. Jag saknar då alla var sådär otroligt oskuldsfulla, och det var fint. Då man inte pressades till att dricka och då jag faktiskt vågade stå för att jag inte tyckte om att dricka.
Jag saknar tiden då jag i orange tröja, med prickar på, och gröna byxor sjöng Jefree Stars nya låt (som alla lyssnade på då) medan jag plockade blommor i trädgården.
Den tiden då jag upptäckte My Chemical Romance och vi kusiner sjöng så det ekade.
"So long and good night,
So long and good night."
Sedan hände något. Vi växte upp och blev stora. Ingen lång och utdragen process, utan bara sådär utan vidare, så axlade vi det faktum att vi var tonåringar. Stora flickor plockar inte blommor.
Plötsligt blev det svårt att inte undvika blickar. Man kunde inte se förbi dem. Stora flickor plockar inte blommor. Så var det bara.
Jag slutade. Lämnade mina kläder, tribe och My Chemical Romance i den gamla världen och begav mig mot den nya. Fick se så mycket skit på vägen. Insåg att världen inte är perfekt och att folk alltid kommer ställa krav och förvänta sig något av en. Jag längtade efter att få växa upp då. Jag förstod inte så mycket, men just då var det okej.

Nu sitter jag här i trädgården och lyssnar, kommer ihåg och älskar orden han spottar ur sig.
"So long and good night."
Smörblomma, hundkex, vitsippa.
"So long and good night."
Stora flickor plockar inte blommor

(matilda)

Annons

Bilden saknar taggar

januari 2012