October 2008
Tider man minns. Oj, vilken nostalgi. Ser ut som jag just vaknat i en container. Ett och ett halvt år sen? Look at the stars Look how they shine for you And everything you do Yeah, they w
Ja, i skrivande stund var det här några veckor sedan, men man ska inte vara petig. Vore ju synd att slänga bilderna. Det här ser ut som jag extremt nyvaken efter vad jag gissar m&
Ja, Flossy. Gissar att det stavas med Y, inte I, men jag har ju haft fel förut. Hade btw slaggat hos tidigare nämnda Hannah. Fast eftersom jag gör det typ varje helg är det ju inge
Idag såg jag de här tre genierna, Stanley Clarke, Marcus Miller och Victor Wooten, live på Chinateatern, och en liten idé hade slagit rot i mitt huvud: Vore det inte
Blondie här snyltade lite på min lånade kamera, men vad gör man inte? Joel: Can I wear the hat? Marcus: Nah, without it, they won't know who I am...
Sjukt deprimerande låt. Vilken jävla text... Stackars kille. Jag skulle nog hängt mig. Bandet heter Said The Wale och består av ett gäng kanadensiska fiskare. http://www.yo
Idag hade vi ettor sin allra första spelning på Rytmus, WAAOOW, ascoolt, verkligen. Hälften lirade i aulan, resten i fiket. Jag lirade på det senare nämnda stället och
Sven och Charlotta är de enda namnen från det här gänget jag kan, Charlotta är blonda sångerskan och Sven är långa, blonda snubben med basen. Crazy moth
Från vänster till höger, börjar med blåklädda lilla tjejen: Julia, Martina, Sandro, Loise(trummis i bakgrunden) och Niklas. Tror en av låtarna hette Rehab.
Här spelades Weak och When you were young (tråkigt med samma låt, jag vet...). Hannah på sång, Ida på bas, Andrea keyboard. För satan. Kommer ihåg dessa b
Nu var det vår tur! Jag lät Rickard ta bilderna, och jag tror inte han greppat att jag ville ha en gruppbild, så det blev massa småbilder under spelandets gång. H&au
Jag och Peter inne i magin. Fråga inte om minerna, det var mycket kärlek som förmedlades i det ögonblicket.