September
Saturday 13 November 2010 photo 40/41
|
Och den 23 maj 2010 var jag påväg till en fotografering, jag som bara haft mitt körkort i 12 dagar skulle åka själv iväg flera mil för första gången, helt plötsligt ringer ägaren och säger:
"Hej, jag sa ju att jag skulle ringa om nån skulle komma och kolla på Walker(som han egentligen heter) och det kommer en här om en timma, de verkar väldigt intresserade, men vill du ha han så vill vi helst sälja till dig"
Där åkte jag i 80 km/h och armarna började skaka och jag blev helt stum.
Jag fick snabbt säga att jag kör bil och ringer tillbaka när jag parkerat nånstans.
Jag körde en stund tills jag hittade en bra väg, ringde upp igen, jag sa att jag gärna vill ha han men jag måste prata med föräldrarna först och att jag inte kan bestämma mig nu, det klart sa han och (detta var en söndag) jag skulle höra av mig i mitten av veckan.
Ja sen blev det många samtal och skrikande och en misshandlad ratt innan jag kom fram till fotograferingen(som gick bra förövrigt haha)
Två dagar senare ringde jag upp och sa att jag vill ha honom!
Det var faktiskt en jättekonstig känsla, det kändes nästan tomt, jag som längtat efter att köpa honom i nästan tre år, drömt om honom och viualiserat mig när jag äntligen fått pengar och ringer upp och säger att jag vill köpa honom, när jag hämtar honom och allt sånt, va lycklig jag skulle bli när jag känner att jag kan hämta honom.
Mest kändes det konstigt eftersom jag faktiskt sedan en tid tillbaka(då) accepterat tanken på att jag aldrig kommer få honom, att detta bara är en häst som jag alltid kommer längta efter, men han kommer aldrig bli min hur mycket jag än längtar efter honom och vill ha honom.
Men helt plötsligt så har jag sagt de orden " Jag vill ha honom" och han är min.
"Hej, jag sa ju att jag skulle ringa om nån skulle komma och kolla på Walker(som han egentligen heter) och det kommer en här om en timma, de verkar väldigt intresserade, men vill du ha han så vill vi helst sälja till dig"
Där åkte jag i 80 km/h och armarna började skaka och jag blev helt stum.
Jag fick snabbt säga att jag kör bil och ringer tillbaka när jag parkerat nånstans.
Jag körde en stund tills jag hittade en bra väg, ringde upp igen, jag sa att jag gärna vill ha han men jag måste prata med föräldrarna först och att jag inte kan bestämma mig nu, det klart sa han och (detta var en söndag) jag skulle höra av mig i mitten av veckan.
Ja sen blev det många samtal och skrikande och en misshandlad ratt innan jag kom fram till fotograferingen(som gick bra förövrigt haha)
Två dagar senare ringde jag upp och sa att jag vill ha honom!
Det var faktiskt en jättekonstig känsla, det kändes nästan tomt, jag som längtat efter att köpa honom i nästan tre år, drömt om honom och viualiserat mig när jag äntligen fått pengar och ringer upp och säger att jag vill köpa honom, när jag hämtar honom och allt sånt, va lycklig jag skulle bli när jag känner att jag kan hämta honom.
Mest kändes det konstigt eftersom jag faktiskt sedan en tid tillbaka(då) accepterat tanken på att jag aldrig kommer få honom, att detta bara är en häst som jag alltid kommer längta efter, men han kommer aldrig bli min hur mycket jag än längtar efter honom och vill ha honom.
Men helt plötsligt så har jag sagt de orden " Jag vill ha honom" och han är min.
Comment the photo
Märkligt!
hihi
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zahlo/477358165/
Visa toppen
Show footer