August
Wednesday 3 March 2010 photo 1/1
|
På en parkbänk på ett torg sitter en sån där tonåring som ingen vågar titta på.
nikotinet rinner ner i hennes lungor. ångest.
hennes 15 kronors-nagellack glittrar i solen och hon biter ihärdigt på en nagel.
tårarna är redan bortslösade på pojkar och hon känner sig nu för tiden bara tom.
"Vad hände egentligen med världen?" tänker hon och ser ut över torget.
Flickorna som står utanför ICA frågar henne om nikotin och vill också vara med i jakten
på berusning. men de får fråga någon annan.
ingen vet vart den här unga med ändå vuxna fickan är på väg någonstans.
Ingen vet att det är hennes sista dag i våran värld.
vid vägen står en gammal men ändå vacker kvinna. rynkorna avslöjar hennes stora hjärta
och lyckliga förflutna.
Vissa säger att hon behöver hjälp, att hon är gammal, inte klarar sig själv. men hon vet
bättre, hon att hon kan.
Söner har hon, hela två stycken. och barnbarn. två underbara flickor och en pojke. hon
brukar passa dem och kyssa deras underbara pannor, säga till dem att hon äskar dem och
berätta om deras pappor och hur mycket dumt de hittat på. Då skrattar de och kryper upp
i hennes varma farmors-doftande famn.
Men hon saknar och längtar.
Farfar väntar, hon kommer snart.
På balkongen i staden sitter en ung man.
hans öl är tom. han är full.
han tittar ut över stadens tak, drömmer. tänker på drömmen som blev krossad, vännerna
han aldrig fick, jobbet han förlorade. han skriker, han gråter. I tystnad. Han vill inte verka
svag, vägrar se sanningen fastän han vet den så väl. han hämtar en ny öl.
En pojke sitter på ett pojkrum. Hans ögon är vackra, bruna. och håret är vågigt och svart
som den mörkaste natten. han skriver, tänker.
på mobilen finns det inga bevis, de raderar han så fort han bara kan.
ingen vet, inte ens hans mamma. Hans underbara mamma som tittar på honom med ögon
som avgudar och älskar. Bara han och de fullklottrade sidorna i boken han har framför
sig.
Ingen vet hur mycket hårda ord kan göra. Ingen.
snart ska han ge igen. han ska allt visa hur stark han kommer bli en dag.
Någon sitter och läser en text. tänker, undrar vad som kommer härnäst.
läser, tittar, drömmer. kanske förstår tillslut.
fördomar kanske skapar fördomar.
nikotinet rinner ner i hennes lungor. ångest.
hennes 15 kronors-nagellack glittrar i solen och hon biter ihärdigt på en nagel.
tårarna är redan bortslösade på pojkar och hon känner sig nu för tiden bara tom.
"Vad hände egentligen med världen?" tänker hon och ser ut över torget.
Flickorna som står utanför ICA frågar henne om nikotin och vill också vara med i jakten
på berusning. men de får fråga någon annan.
ingen vet vart den här unga med ändå vuxna fickan är på väg någonstans.
Ingen vet att det är hennes sista dag i våran värld.
vid vägen står en gammal men ändå vacker kvinna. rynkorna avslöjar hennes stora hjärta
och lyckliga förflutna.
Vissa säger att hon behöver hjälp, att hon är gammal, inte klarar sig själv. men hon vet
bättre, hon att hon kan.
Söner har hon, hela två stycken. och barnbarn. två underbara flickor och en pojke. hon
brukar passa dem och kyssa deras underbara pannor, säga till dem att hon äskar dem och
berätta om deras pappor och hur mycket dumt de hittat på. Då skrattar de och kryper upp
i hennes varma farmors-doftande famn.
Men hon saknar och längtar.
Farfar väntar, hon kommer snart.
På balkongen i staden sitter en ung man.
hans öl är tom. han är full.
han tittar ut över stadens tak, drömmer. tänker på drömmen som blev krossad, vännerna
han aldrig fick, jobbet han förlorade. han skriker, han gråter. I tystnad. Han vill inte verka
svag, vägrar se sanningen fastän han vet den så väl. han hämtar en ny öl.
En pojke sitter på ett pojkrum. Hans ögon är vackra, bruna. och håret är vågigt och svart
som den mörkaste natten. han skriver, tänker.
på mobilen finns det inga bevis, de raderar han så fort han bara kan.
ingen vet, inte ens hans mamma. Hans underbara mamma som tittar på honom med ögon
som avgudar och älskar. Bara han och de fullklottrade sidorna i boken han har framför
sig.
Ingen vet hur mycket hårda ord kan göra. Ingen.
snart ska han ge igen. han ska allt visa hur stark han kommer bli en dag.
Någon sitter och läser en text. tänker, undrar vad som kommer härnäst.
läser, tittar, drömmer. kanske förstår tillslut.
fördomar kanske skapar fördomar.
skrev ett utkast i bloggen imorse som jag inte hann publicera, att se det där smset, var ah det går inte att beskriva. du var inte inne på msn så jag visste inte vart jag skulle skriva, fejsbokh krånglar. Vet inte heller if you are reading my blogggah.
Men att du är underbar visste du säkerligen sedan tidigare, och jag vet inte hur jag ska förklara ordet bättre, än att du är ordet, och ordet tillhör dig. Att jag fått dig i mitt liv känns som ett mirakel, tänk om vi inte klickat när du presenterade dig i ettan med mimmi i efterhak och med dina gula små flätor. Ohmy, då hade jag inte fått uppleva lycka med dig. men det får jag nu. Tacksam att jag har dig vid min sida, går inte att vara tacksam nog för och det går inte att tacka nog för, det ska du veta, du är en av mina allra bästaste hjärtan jag vet, och jag överlever inte en dag utan att veta att jag har dig. En bild av dig får mig glad, ja minsta tanke endast. Att du bor på gotlandia gör det inte svårare, man klarar det, är man två klarar man allt. Bara glömma havet emellan. I tankarna är du hos mig hela dagarna. Det är så man får tänka för att klara av det. Att du är min Zaphira, det är obeskrivligt, helt otroligt. Jag hoppas aldrig att vi tappar varandra, att det alltid kommer att vara du och jag, som solen och månen som inte är complete utan varandra, som en kropp utan hjärta, vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar helt enkelt enligt ett citat, och jag vet inte hur länge jag kan skriva, antagligen i en evighet, för jag kan ändå inte förklara det nog, jag älskar dig utav hela mitt hjärta, och dom orden behåller jag inom mig, det är inte ett ord jag slösar, dig vill jag lägga hur mycket tid som helst på, och kärlek och vänskap, och chips och cola och allt på! För du är så fin, att jag får ont i magen när jag hoppas på att vi kanske snart kommer få kramas och pussas, det blir ett litet Z-pirr lixom, med din hand i min kan jag gå överallt! Sanningens ord, jag klarar mig inte utan dina andetag flicka lilla. <3
jag vet inte alls vad jag ska svara hjärtat.. Du är så fin <33
jag får aldrig till någe bra slut, haha
Haha, varför har vi inte såna här diskussioner över msn istället? :D
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zazaphira/445908746/
Visa toppen
Show footer