August
Tuesday 8 March 2011 photo 1/1
|
Den här informationen går ut till er som faktiskt har märkt att jag inte funnits där så mycket på senaste tiden:
Under sportlovet så gick jag till diverse olika läkare och medicinkunskapare och lämnades med resultatet att jag är utbränd sen ca 1 år tillbaka. Detta är alltså anledningen till att jag inte varit i skolan, inte klarat av att ställa upp som förut och inte orkat ta mig ut och träffa folk som förr.
Under det senaste året har det hänt mycket saker med mig o mit liv som har påverkat mig i en negativ riktning.
Jag fick i somras reda på att jag hade ADHD, vilket jag vid den tidpunkten tog som en lättnad. Jag fick äntligen reda på varför jag hade så otroligt svårt med vissa saker som andra såg som enkla och varför jag ibland beter mig som jag gör. Men med tiden så insåg jag att det bara är ett rent helvete att berätta detta för lärare och rektor.
Sakta men säkert började jag förstå vad mina problem var och vad de grundades i, och försökte berätta detta för mina undervisande lärare och biträdande rektorn. Jag möttes av anklagelser om brutna löften från år tillbaka samt nedslåenden gång på gång.
Jag började få problem med att komma upp på mornarna, något som jag alltid haft svårt för, men nu blev det ett skrikande problem.
Jag skaffade min katt, min älskade Katten och livet började bli ljusare. Rasmus kom hem och höll mig uppe, det sociala livet kändes bra och det enda som inte riktigt funkade var skolan.
Under jullovet vilade jag upp mig. Tänkte att när lovet är över, då jävlar ska jag må bra igen!
Julafton spenderades hemma själv då jag hade ångest under hela dagen och inte orkade ta mig till Rasmus familj där det var meningen att jag skulle vara.
I slutet av lovet åkte jag till sthlm och tog med mig både katt och pojkvän. Vi hade trevligt, men jag kände fortfarande av lite ångest och jobbigheter, som jag då trodde berodde på en vinterdepression.
När vi kom hem möttes vi av en katastrof, och för att göra en lång berättelse kort; min rumpskompis slängde ut mig, utan en andra chans, mitt i natten, utan så mycket som en bra orsak.
Detta va det som knäckte mig. Det var här min värld gick sönder.
Jag kom inte till skolan på 2 månader, jag förlorade hoppet om människor.
Jag hade alltid sett den här människan som en av mina bästa vänner på gotland och hon högg mig i ryggen mer än jag klarade av vid den här tidpunken.
Eftersom jag nu inte hade någonstans att bo så fick jag och Rasmus som tur va bo hos Rasmus föräldrar tills vidare. Vi flyttade in direkt. Enda problemet var nu att jag inte kunde bo med min katt.. I över en vecka så letade jag efter något ställe där han kunde bo, för jag vill inte att han skulle behöva flytta till sthlm och att jag bara skulle få se honom en gång i månaden. Under tiden fick han bo hos fantastiska Ante.
Sen kom min räddande ängel. Smix lovade att han skulle hjälpa mig. Så han och Saga och deras mamma (och Svea såklart) tog hem min bebis till deras lägenhet tils jag fixade ett ställe att ha honom på.
Men katastrofen hade redan skett.
Det var efter det här hände som jag tappade lusten till allt. Det enda jag orkade göra var att sitta hemma.
Jag lyckade ta mig till skolan i några vändor, men mådde skit och kände mig inte längre som en del av klassen (inte erat fel).
Nu började också lärarna tröttna. De började strunta i att försöka peppa mig och när jag väl dök upp i skolan ignorerades jag eller fick pikar som antydde att jag inte varit där lektionerna innan. Detta ledde såklart till att jag inte kände någon vilja till att gå dit och hela grejen blev en stor ond cirkel.
Detta leder till slutet av min text och till anledning att jag skriver.
Under lovet som varit så bestämde jag mig för att hoppa av gymnasiet för tredje gången i rad, och också den sista.
Studenten kommer jag förhoppningsvis ändå vara med på om jag får för rektor och elever, men fram tills dess är jag nu mer arbetslös.
Det här kan vara det svåraste beslutet jag gjort, så jag orkar inte höra några kommentarer som innefattar hur dumt beslutet är, för jag vet exakt vad jag gör.
Stressen som jag har påmig gör att jag nu för tiden går omkring med konstant ångest i mitt bröst, hjärtklappning på heltid, yrsel och panikattacker någon gång i veckan.
Ni kanske undrar varför jag berättar det här?
Det är för att jag är så äckligt trött på ryktena som går omkring om att jag suttit hemma och blivit knarkare. Jag är så fruktansvärt trött på att folk har ett så dömande sätt att se på andra, att folk lyckas ha en åsikt om saker som de inte ens vet någonting om.
Jag skulle kunna argumentera och skriva hela dagen, men det skulle ta lite för mycket av min dyrbara tid.
Vill ni prata mer, skriv på facebook eller här, chansen att jag svarar i telefon är nära 0.
Puss på er.
Annons
MetzLarz
Thu 10 Mar 2011 17:03
Känner själv igenom många av problemen, det första steget är dock att man inser det själv och kan prata om det. Det blir lättare att jobba sig fram för att allt ska lösa sig. Ska vara ärlig och säga att du har en lång och svår väg framför dig, så gå framåt sakta och säkert i din egna takt så blir det bra med tiden :) Önskar dig all lycka!
Picklesson
Wed 9 Mar 2011 17:17
Hoppas allt blir bättre med tiden. Jag är ganska dålig på att säga kloka saker, så jag brukar säga något citat i stil med: "Efter regn kommer solsken." Och det stämmer, även fast det kan ta tid.
Sen så vill jag tillägga att jag skämtat vid något tillfälle om att ni är WoW-missbrukare. Men det gör jag mot alla som spelar WoW, och just för att WoW är så jävla awesome samt att jag är avundsjuk på att jag inte får sitta och gibba p.g.a dålig ekonomi. :P
Hur som haver, kom gärna förbi någon dag på kaffe eller så. :) Eller så får jag våldgästa dig där du bor nu.
Sen så vill jag tillägga att jag skämtat vid något tillfälle om att ni är WoW-missbrukare. Men det gör jag mot alla som spelar WoW, och just för att WoW är så jävla awesome samt att jag är avundsjuk på att jag inte får sitta och gibba p.g.a dålig ekonomi. :P
Hur som haver, kom gärna förbi någon dag på kaffe eller så. :) Eller så får jag våldgästa dig där du bor nu.
zazaphira
Wed 9 Mar 2011 17:51
haha, men vi är ju wow-missbrukare :D
jag kommer gärna förbi på lite påtår, då kan jag bjuda på kakor! ^^
jag kommer gärna förbi på lite påtår, då kan jag bjuda på kakor! ^^
Picklesson
Thu 10 Mar 2011 01:20
Ni och 10 999 998 andra individer. :P Jag är avis.
Gör det! Oftast finns det alltid någon hemma, annars är det bara att smsa och se efter. :) Spontanbesök uppskattas också.
Gör det! Oftast finns det alltid någon hemma, annars är det bara att smsa och se efter. :) Spontanbesök uppskattas också.
Hallykeane
Wed 9 Mar 2011 15:05
Långa uttalanden förtjänar långa svar så här kommer även mitt, fast du kanske inte behöver det från ännu en medlidande vän. Du vet vad jag tycker egentligen, jag saknar dig i skolan och är ledsen över hur du mår. För ett år sedan skulle jag nog inte förstått, utan sagt att du kommer ångra dig och försöka hitta en bättre lösning. Men jag tänker bara säga att även fast jag saknar dig jättemycket och önskar att någon bara kunde släpa ut dig hit, så vet jag hur du mår nu. Jag vill hellre att du ångrar din skolgång än att du förändras och tappar glimten i ögonen, för jag vet att ditt skratt finns kvar, det som smittar alla och att du fortfarande är en regnbåge. Det är bara det att det är lite molnigt nu så att du inte syns.. Jag saknar dig men är väldigt glad för din skull ändå och om de säger att du inte får vara med på vagnen så tycker jag att en liten good old-fashion strejk är i sin ordning :) Allt löser sig tillslut, och människor som dömer en har bara ingenting bättre att prata om. Tycker helt ärligt att du har lyckats fungera jävligt bra och varit ett sådant otroligt stöd trots de psykiska problemen. Jag älskar dig och tycker att du är en på miljonen. Kram (Jag finns också här, dag som natt!)
zazaphira
Wed 9 Mar 2011 17:49
jag ställer upp för du är den finaste som finns.
jag finns alltid för dig, det ska du veta.
Om jag är regnet så är du solen, tillsammans är vi regnbåge. <3
jag finns alltid för dig, det ska du veta.
Om jag är regnet så är du solen, tillsammans är vi regnbåge. <3
Liza Vesterlund
Wed 9 Mar 2011 07:18
Älskade vän, det gör ont och läsa detta men jag vet att du har fattat det rätta beslutet för just dig. Jag finns här dag som natt och även om det inte märkts så tydligt så har jag försökt vara en stöttepelare och bara velat dig väl. Jag hoppas du vet att jag tycker att du är underbar!
Anonymous
Wed 9 Mar 2011 00:57
det är ledsamt att höra men jag förstår ditt beslut. jag tycker du förstjänar mycket bättre. om det finns något som jag kan göra för dig så fråga bara, det finns inga begränsningar. sen skulle jag vilja säga att du betyder så mycket för mig att det går inte att beskriva. du har hjälpt mig med så mycket och har varit en förebild. jag hade inte varit den person jag är idag utan dig.
zazaphira
Wed 9 Mar 2011 01:06
<33 åh Kalle <3 du är den finaste jag vet, så jag är glad över att jag hjälpt dig med den biten <3
jag kommer fortfarande bo på gotland iaf. så vi kommer kunna ses o äta pizza, o kolla på trueblood ändå <33
jag kommer fortfarande bo på gotland iaf. så vi kommer kunna ses o äta pizza, o kolla på trueblood ändå <33
Spegelflickan
Tue 8 Mar 2011 20:46
Att hoppa av skolan var nog något av det klokaste du kunde göra. Baserat på din text låter det som att du verkligen har försökt, du har ju till och med gett det flera chanser, och då är det inte så mycket mer med det. Du fattade ett klokt beslut och gjorde helt rätt tycker jag.
Det är lätt att bli väldigt orättvist behandlad när det handlar om psykska problem framför fysiska (även om psykiska i allra största grad påverkar de fysiska). Begränsas man av ett brutet ben så ser omgivningen det som självklart att man inte kan göra olika saker, men så fort det handlar om ett psykiskt tillstånd är dethelt självklart att man ska bita i det sura äpplet, ta sig i kragen och göra någonting ändå. Men det går ju inte. Ofta klarar man nog till och med ganska mycket mer med ett brutet ben än med till exempel en depression, men det är inte så många som förstår det.
Jag hoppas verkligen att allting löser sig för dig. Det är inte lätt, men konstigt nog ligger lösningen ofta närmre än man tror - all oreda täcker för den så att den känns som mil långt bort, men den finns egentligen där precis intill.
Styrkekramar, och ta hand om dig!
Det är lätt att bli väldigt orättvist behandlad när det handlar om psykska problem framför fysiska (även om psykiska i allra största grad påverkar de fysiska). Begränsas man av ett brutet ben så ser omgivningen det som självklart att man inte kan göra olika saker, men så fort det handlar om ett psykiskt tillstånd är dethelt självklart att man ska bita i det sura äpplet, ta sig i kragen och göra någonting ändå. Men det går ju inte. Ofta klarar man nog till och med ganska mycket mer med ett brutet ben än med till exempel en depression, men det är inte så många som förstår det.
Jag hoppas verkligen att allting löser sig för dig. Det är inte lätt, men konstigt nog ligger lösningen ofta närmre än man tror - all oreda täcker för den så att den känns som mil långt bort, men den finns egentligen där precis intill.
Styrkekramar, och ta hand om dig!
zazaphira
Tue 8 Mar 2011 23:18
shit, tack så mycket.
ja, folk har en tendes till att inte se de psykiska, det ligger ju lixom där man inte kan se det. folk tänker att vadå, lite stress har man ju inte dött av, och tror att det är en walk in the park. men förhoppningsvis så blir det bättre nu iaf. hoppa av skolan va nog det bästa jag kunde göra nu iaf. :)
ja, folk har en tendes till att inte se de psykiska, det ligger ju lixom där man inte kan se det. folk tänker att vadå, lite stress har man ju inte dött av, och tror att det är en walk in the park. men förhoppningsvis så blir det bättre nu iaf. hoppa av skolan va nog det bästa jag kunde göra nu iaf. :)
jagattackerar
Tue 8 Mar 2011 20:11
Försök bara att inte leva genom din diagnos. Ha den mer som en riktlinje. Och hellre ta vara på sitt eget liv än att falla samman i skolan. Din framtid sitter ju faktiskt inte i dina betyg (även om samhället försöker få alla att tro det).
Du får gärna höra av dig när du mår bättre! Längesen man fick njuta av ditt sällskap. Kram!
Du får gärna höra av dig när du mår bättre! Längesen man fick njuta av ditt sällskap. Kram!
zazaphira
Tue 8 Mar 2011 23:15
sötunge, det är lite så jag känner med. största anledning till att jag vill va kvar är typ för att ta studenten. känns så töntigt o hoppa av när det är typ 3 månader kvar lixom -.-
jagattackerar
Wed 9 Mar 2011 02:38
Förstår att du känner så! Jag har ju själv haft starka planer på att bara strunta i skiten, men... I get by with a little help from my friends~ Som Beatles skulle ha.. "Sagt". :)
Tycker inte att det är töntigt i alla fall. Du gör ju något för din egen skull! Det är modigt och bra att stå upp för hur man känner!
Tycker inte att det är töntigt i alla fall. Du gör ju något för din egen skull! Det är modigt och bra att stå upp för hur man känner!
Guldies
Tue 8 Mar 2011 18:25
jag tror att man skulle bli lättare om hjärtat om man på något sätt strunta i vad andra personer i sin omgivning trodde, tänkte och tyckte om sig själv. jag ska inte lägga mig i på något sätt men vill ändå ditt bästa. och när man tar beslut som rör sitt eget liv gör man det ju för egen vinnings skull, inte mer med det. så självklart är det rätt beslut att hoppa av om det är det du mår bäst av. ja.
zazaphira
Tue 8 Mar 2011 18:30
Tack :)
ja, jag vill väl egentligen inte göra det, men det går lixom inte o ignorera mina fysiska stress-symptom längre, vilket jag gjort de senaste året. Så det är väl dags antar jag. tråkigt men sant.
ja, jag vill väl egentligen inte göra det, men det går lixom inte o ignorera mina fysiska stress-symptom längre, vilket jag gjort de senaste året. Så det är väl dags antar jag. tråkigt men sant.
Anonymous
Tue 8 Mar 2011 16:32
Jag känner igen det där med skolan från min skoltid. Dryga lärare som nästan beskyller en för frånvaron fastän att man inte kan rå för den själv. Mycket otrevligt då man blir väldigt orättvist bedömd.. och att hela tiden känna stress över situationen; jag brukar inte drabbas av ångest på det sättet, men stress triggar min Crohns som i det långa loppet leder till ångest.
Jag säger inte att jag vet hur det är, men att jag förstår situationen.
Jag kan bara hoppas att det blir mycket bättre och att saker och ting löser sig. Kan jag på något sätt hjälpa så gör jag gärna det. :)
Kramar. =)
Jag säger inte att jag vet hur det är, men att jag förstår situationen.
Jag kan bara hoppas att det blir mycket bättre och att saker och ting löser sig. Kan jag på något sätt hjälpa så gör jag gärna det. :)
Kramar. =)
zazaphira
Tue 8 Mar 2011 18:24
Tack ! Det är rätt skönt att veta att det finns människor som faktiskt förstår.
somethingweird
Tue 8 Mar 2011 16:28
Har gått igenom mycket av de du skriver. Hoppas allt löser sig för dig gumman. Kram <3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zazaphira/486070883/
Visa toppen
Show footer