Thursday 5 February 2009 photo 1/1
|
Thursday 5 February 2009 photo 1/1
|
Allmänt jävla dålig dag.
Jag känner hur jag faller samman och hysteriskt försöker jag samla ihopdelar av mej själv och pussla ihop dom i hopp om att allt ska bli braigen. Men gång på gång så misslyckas, jag är som ett trasigt pussel,som om någon förstört bitarna så att dom inte passa igen. Jag kännermej helt tom, som ett jävla skal, jag vet inte vem jag är, vad jagkänner eller vad jag vill. Jag orkar inte lägga ner någon energi på attta reda på det heller. Det känns som om jag vandrar omkring i engråzon. Jag har ingenstans att ta vägen och det finns heller ingenstansjag vill till. Jag vill bara lägga mej ner och bara ligga, jag villvara ifred och att alla ska låta mej vara. Jag vet att jag borde vaoerhört lycklig just nu över att jag fått egen lägenhet och över attjag flyttar om mindre än två veckor. Men jag är inte entusiastisk förfem öre, jag känner inget alls, jag är bara trött. Jag vill sova längeoch hårt, jag vill vakna upp och bara hel igen. Jag vill intekrampaktigt hålla fast i alla bitar medans jag långsamt faller sönder.Finns det inget superlim för sådana tillfällen. Jag känner mej rastlösoch utmattad samtidigt. Det är något allvarligt fel på mej, jag vet attjag borde känna en jävla massa saker just nu men det enda jag känner ärlikgiltighet. Jag trodde att detta va bättre, att inte känna någotalls, men det är precis lika illa som att känna en jävla massa. Varjegång jag pusslar ihop bitarna av mej själv så blir jag en helt annanperson, jag är aldrig den samma som innan. Det är förvirrande och hurska jag veta vem av dom som egentligen är Sara. Vem är det som är Sara,är det som jag är nu, helt katatonisk? Ett tomt skal, en jävla zombie?Eller är Sara den som är oerhört jävla aggresiv och jagar folk merslagträn? Eller Sara kanske är den självmordsbenägna tjejen som inteorkar med livet längre? Kanske är det Sara som är det glada ochtrevliga tjejen som älskar att träffa nytt folk och lära känna nyamänniskor? Sara är det hon som är super paranoid och tror att alla villhenne illa, som knappt vågar gå utanför dörren? Vem utav dom är det somär Sara och är det jag som är Sara? Eller är Sara bara en del av mej,del delen jag egentligen skulle blitt men som år av mobbning,trakaserier, misshandel, deprissioner, ångest och självmordstankarförtryckt och glömt bort?