När allt kommer om kring så är det den 13 februari och du som dödar mig. Jag borde hållit tyst, borde inte sagt något. Jag litade på dig mer än någon annan och jag vet att du kände likadant för mig. Du va alltid där när jag behövde någon att prata med, och även om du inte fattade ett piss av hur jag verkligen hade det så var det du som ändå räddade mig. Du insåg nog aldrig hur tacksam jag var, och tillslut orkade du inte mer. Du blev så besviken på mig över att jag föll igen, jag rev ner allting som du hade hjälpt mig att bygga upp. Hade du vetat hur jag kände mig, då hade du förstått, det gjorde du aldrig. Jag klarade inte av att leva i en lögn, du va alltid den personen som jag inte kunde ljuga för. Du brydde dig så mycket om mig och jag förstår att du blev besviken..Du hatade mig inte, du bara slutade prata med mig i 2 veckor? Yesfine. Nu har jag dig tillbaka, och du verkar tro att allt är som förr men det är det inte. Så nu lever jag i en lögn igen och den här gången försöker jag få det att fortsätta så. Du kommer med dina problem och jag hjälper dig som förr,och jag är jätte glad över att du fortfarande litar på mig, men jag kan inte säga ett enda ord till dig om hur jag mår nu, varken bra eller dåligt. Så nu är du mitt problem. Du "orkar inte". Jag orkar inte heller. Du va den enda, du är den enda som jag vill prata med. Du gav mig men för livet för jag kommer aldrig sluta tänka på det här, spelar ingen roll om jag är 16 eller 30, du har förändrat min syn på människor. Man kan inte lita på folk, that's it. Jag kan bara lita på mig själv om ens det. 29 dagar ikväll, 29 nätter av tårar. Jag vill ha allt som förr och jag önskar att jag kunde ha ljugit om det. När det är 30 dagar ger jag upp, jag höll mig borta för din skull för hörde och såg dig framför mig. Jag älskade dig så mycket men du säger själv att du inte bryr dig, så då ska jag inte göra det heller.

Jag gjorde aldrig något fel.

Annons

The photo has no tags

October 2012