October
Saturday 29 August 2009 photo 1/1
|
mitt rop på, hjälp...
Ref. x2
jag ställer frågor som alla vägrar svara på
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?
Vers1.
mina känslor, vem skriver om sånt? smörja!
har väntat i 21 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod
förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd
det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt
Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött
Ref. x2
Vers2.
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
barnet som jag va till killen som jag blev
växte upp fort men aldrig mannen som blev hel
allt gick fel, jag ville starta om
tog nya tag, men blev utslagen i första rond
jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel
blev en utvald son som fick dela din närhet
Du är som en ståtlig gudinna som hela min kärlek
har aldrig varit orättvis, och fått mig att lida
Du vet att jag är evigt tacksam över att du stått vid min sida
Ref. x2
Vers3.
Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Angelika, för dig går jag genom eld och vatten
ingen klyscha, det är bara som det är
Det känns som om gud skröt när han skapa din själ
Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner
hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas
Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan
Vi kom från en släkt, där lagen delades upp
Ständig motgång, repriser spelade upp
Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Det är ingen slump att du döptes till änglalik
Ref. x2
jag ställer frågor som alla vägrar svara på
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?
Vers1.
mina känslor, vem skriver om sånt? smörja!
har väntat i 21 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod
förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd
det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt
Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött
Ref. x2
Vers2.
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt
barnet som jag va till killen som jag blev
växte upp fort men aldrig mannen som blev hel
allt gick fel, jag ville starta om
tog nya tag, men blev utslagen i första rond
jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel
blev en utvald son som fick dela din närhet
Du är som en ståtlig gudinna som hela min kärlek
har aldrig varit orättvis, och fått mig att lida
Du vet att jag är evigt tacksam över att du stått vid min sida
Ref. x2
Vers3.
Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Angelika, för dig går jag genom eld och vatten
ingen klyscha, det är bara som det är
Det känns som om gud skröt när han skapa din själ
Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner
hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas
Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan
Vi kom från en släkt, där lagen delades upp
Ständig motgång, repriser spelade upp
Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Det är ingen slump att du döptes till änglalik
Visa toppen
Show footer