Ibland får man en sån där nostalgikick, jag tror att alla har fått det någon gång. Jag tror det var när jag läste Punkindustriell hårdrockare med attityd som jag hajade till. Jag saknar lite den stilen jag hade förr i tiden, kajal på ögonlocken och allt det där. Allas reaktioner, att man kände sig som en mer intressant människa. Nu har jag glidit ifrån det ganska långt känns det, och det känns trist. Så nu gör vi så här. Jag ska börja banta så jag kan köpa en massa nya kläder. Jag ska gå ner.. låt oss säga tre kilo. Till en början. Sedan går jag ner två till om det så behövs. Max fem, jag ska inte bli något anorexiafall här. (Jag vet att många av er säger att jag inte behöver gå ner, och det kanske jag inte gör, men det spelar ingen roll, så ni kan likagärna hålla tyst för jag vet redan vad ni tycker.) När jag gått ner i vikt och köpt en massa nya kläder, då ska jag back to old habbits! (Det faktumet att jag vill färga håret svart igen tänker jag dock överväga) NU SKA JAG SPELA FINAL FANTASY! =D

Aww, tack ^_^ Jag får se, (*jag hatar* svart hår) jag ska ändå färga om håret snart, kanske blir ännu mörkare brun, men inte svart. :3

JA! Man är ju typ bara en fjortis i mängden nu, hur kul är det? Men orka, jag går typ upp tio minuter innan jag cyklar till bussen, orkar inte ens bry mig om utseendet. xD

Jo, jag hoppas att det är vettigt i alla fall. xD Nejmen alla småsaker liksom. Jag hade 6 småhål i tänderna när jag var hos tandläkarn sist. Liksom, vadfan? Om jag tar hand om tänderna nu slipper jag laga och betala 6 000 spänn om några år. Så vadfan, då får jag väl sköta det bättre då. Jag har från och med idag bestämt mig för att sluta äta godis och dylikt, och jag ska börja äta frukost. Visserligen hatar jag frukost, men något ska jag tvinga i mig. Så måste jag börja vara med mer på gympan i skolan för betygens skull. Igår fick jag värsta aha-upplevelsen och insåg att det hade varit kul att jobba med juridik. Men det krävs betyg för det, och det ska jag tamejfan fixa. Inte för att skryta, men ända sedan jullovet har jag bara fått MVG på allt jag gjort. ALLT. Och jag är jävligt stolt över det, så nu känns det inte som att det blir annat än bättre. Fast just nu mår jag inte så bra, de senaste två-tre veckorna har varit ett rent helvete. Jag mår inte kontant dåligt så sätt, jag är ju glad för det mesta, men vissa dagar gör jag inget anna än deppar och är arg. Det jag tröstar mig med är att så fort gymnasievalet är slut så kommer jag må underbart. Jag har förövrigt bestämt mig för NV nu, med musikprofil. Jag hoppas dock på att få gå i Uddevalla. +.+

Även om du lämnat hårdrocken bakom dig så är det ju inget som säger att det inte kommer tillbaka, indeed. Man utvecklas och påverkas och förändras hela livet. När jag gick i sexan kallade jag Metallica för "jävla skitmusik" och förra året stod jag och grät och skrek framför James Hetfield. Oavsett vad det är för musik så har den en tendens att kunna göra en själv lycklig. Och framförallt, för mig spelar det liksom ingen större roll om du hellre står och gråter och skriker framför Jocke Berg än framför James Hetfield, jag älskar ju dig för att du är Cessan. Och du är Cessan för att, till en viss del, kent gör dig lycklig. So, that's it.

(Och jävlar så långt och djupt detta börjar bli.. xD)

Det tror jag också att du gjort, absolut. Det känns lite så här också, för ett år sedan hade jag aldrig läst Shakespeare t.ex.. hurdant tecken på mognad det är vet jag inte, men jag vet att jag utvecklats eftersom jag är mer öppen och kan se på bredare vyer. Nu känns det som att det blivit mer tjej av mig (när jag blev närmare vän med några tjejer i min klass tror jag de influerade mig mer eller mindre). Jag bryr mig mer om mitt utseende nu än jag gjorde då, och jag vet egentligen inte om det är positivt eller negativt. Men jag känner mig mer fjortis än hårdrockare nuförtiden, och det är väl mest det jag vill motstrida. Jag vet egentligen inte, det känns bara som att jag bara utvecklas åt ena hållet och den andra delen av mig inte riktigt hunner med. Men nu har jag bara bestämt mig för att ta hand om både mig själv och mitt liv mycket bättre än jag gjort tidigare. Så jag kan känna mig tillfreds med den jag är, eller något.

Det försvann nog för att jag inte orkade lägga ner så mycket energi på att sticka ut genom utseendet tror jag. Eller så kändes det inte viktigt eller något. Du då?

Mhm, igår så kollade jag igenom några av de tidigaste bilderna du lagt in på bilddagboken och så, allting kändes lite starkare då. Bilder från när du och Terre var i stan och sånt, man bara GAH, var tog den tiden vägen? Vad gäller dig då menar jag, du har ju också förändrats en del. Det känns.. knept.

Och jag tycker att du ska fortsätta ha rött hår, det passade du bra i ;3