February
Thursday 20 August 2009 photo 1/1
|
Persondatorer
Ida gör bort sig totalt!
Nu förstår ni, tänker jag dela med mig av min inte alltför lyckade dag. (Det här blir bra.)
Jag har nu gått på Kungshögaskolan i.. ja, tre dagar egentligen. Och jag tror alla hatar mig. Jag har typ inga vänner förutom de jag känner sedan tidigare (t.ex. Simon the Nippleman) eller de jag lärt känna via Manfred (som Erik som åker med bussen varje morgon). Men jag är nöjd ändå, måste jag säga.
Idag hade jag i alla fall min första lektion i persondatorer. Gissa om det var lyckat eller? Totally. Först och främst så är vi typ 7 pers, varav alla förutom jag är killar. Och i början av lektionen sa vår lärare något i stil med "Mjaa, vissa här kan kanske ganska mycket, vissa kan kanske ingenting och andra tror nog att de kan mer än de egentligen gör.. Men. Vem vet INTE vad det här är?" och höll upp en avlång grej som jag aldrig sett förut. Rädd som en höna räckte jag försiktigt upp handen. "Detta är ett RAM-minne (det substantivet uttalade han extra långsamt så jag skulle få in det i huvudet), men det säger kanske inte dig någonting?" sa han. Alltså tjena, jag vet ju vad det ÄR, men hur det ser ut är väl ändå en annan grej, eller? xD Jag menar, vet alla ni hur ett RAM-minne ser ut (om ni håller för bilden ovan)? Okej, det började inte så bra.
Sedan frågade han oss alla hur mycket vi kunde ungefär. För att INTE göra bort mig (igen) var jag ärlig och sa att jag inte kunde någonting typ. Då frågade han om jag var en softis. Softis? Vad fan är en softis? Sedan kom jag på det. Aha! Ja, svarade jag. Då frågade han vad jag brukade använda mig av. Panik! Min kropp reagerade som så att jag blev helt stum jättelänge medan hjärnan jobbade på högvarv för att fundera ut ett bra svar - samtidigt som tiden stod helt stilla. "Photoshop", fick jag fram. Haha, av lärarens min att döma så var det nog inte riktigt rätt svar. Efter en stunds tystnad tog han upp RAM-minnet igen och sa:
Går Photoshop segt har du för lite sådant här.
Okej, där dog jag. Jag har nu blivit stämplad som världens idiot som inte vet vad är RAM-minne är och borde gå runt med en tröja med texten I LOVE PHOTOSHOP på. MEN, det lustigaste av allt var att i bussen på vägen hem när jag skulle berätta för Erik om mitt lilla missöde så visste han redan om det, trots att han inte var där! Alltså, Ida Hansson var så himla dum i huvudet att Eriks klasskompis (som infann sig på samma lektion) tyckte att det var tillräckligt roligt för att berätta det för andra datanördiga kompisar och skratta lite.. Ja jävlar.
Inte nog med att jag var dum i huvudet på den lektionen, tidigare hade jag försäkrat Erik om att jag var duktig på trigonometri. När jag skulle hjälpa honom blev det han som fick förklara för mig istället, ehem..
Jaja. På engelskan skulle vi skriva en uppsats. Jag skrev en asbra uppsats, den blev färdig och jag sparade den för att ikväll ögna igenom och rätta för att lämna in den imorgon. Eller hur, jag råkade spara den på fel ställe så nu är den helt putsväck.
När vi slutat skolan satt jag och surade över att det var tre timmar kvar tills bussen skulle gå. Jag satt och räknade matte och spelade Neger och President (för första gången!) med Jesper och Emanuel (jag vann, för övrigt) och när Jesper undrade vilken tid min buss gick insåg jag att jag missat en tidigare buss. Med fem minuter.
När jag väl skulle med den sena bussen fick jag stressa ihjäl mig till stationen (note to self: gå aldrig från skolan senare än tjugo över fyra). Väl på bussen fick jag sällskap av Beihrut och Erik, och vi var nära på att inte komma av bussen för vi var så sega i huvudet. Men jag hade jäkligt roligt, för jag skrattade så jag grät åt mina små mindre lyckade stunder.
Det har inte varit en så där jättebra dag, men jag är glad ändå.
Imorgon ska vi ha programdag, dvs. vi ska vara utomhus och leka en massa töntiga lekar. Det ska bli regn, har jag hört.
Ida gör bort sig totalt!
Nu förstår ni, tänker jag dela med mig av min inte alltför lyckade dag. (Det här blir bra.)
Jag har nu gått på Kungshögaskolan i.. ja, tre dagar egentligen. Och jag tror alla hatar mig. Jag har typ inga vänner förutom de jag känner sedan tidigare (t.ex. Simon the Nippleman) eller de jag lärt känna via Manfred (som Erik som åker med bussen varje morgon). Men jag är nöjd ändå, måste jag säga.
Idag hade jag i alla fall min första lektion i persondatorer. Gissa om det var lyckat eller? Totally. Först och främst så är vi typ 7 pers, varav alla förutom jag är killar. Och i början av lektionen sa vår lärare något i stil med "Mjaa, vissa här kan kanske ganska mycket, vissa kan kanske ingenting och andra tror nog att de kan mer än de egentligen gör.. Men. Vem vet INTE vad det här är?" och höll upp en avlång grej som jag aldrig sett förut. Rädd som en höna räckte jag försiktigt upp handen. "Detta är ett RAM-minne (det substantivet uttalade han extra långsamt så jag skulle få in det i huvudet), men det säger kanske inte dig någonting?" sa han. Alltså tjena, jag vet ju vad det ÄR, men hur det ser ut är väl ändå en annan grej, eller? xD Jag menar, vet alla ni hur ett RAM-minne ser ut (om ni håller för bilden ovan)? Okej, det började inte så bra.
Sedan frågade han oss alla hur mycket vi kunde ungefär. För att INTE göra bort mig (igen) var jag ärlig och sa att jag inte kunde någonting typ. Då frågade han om jag var en softis. Softis? Vad fan är en softis? Sedan kom jag på det. Aha! Ja, svarade jag. Då frågade han vad jag brukade använda mig av. Panik! Min kropp reagerade som så att jag blev helt stum jättelänge medan hjärnan jobbade på högvarv för att fundera ut ett bra svar - samtidigt som tiden stod helt stilla. "Photoshop", fick jag fram. Haha, av lärarens min att döma så var det nog inte riktigt rätt svar. Efter en stunds tystnad tog han upp RAM-minnet igen och sa:
Går Photoshop segt har du för lite sådant här.
Okej, där dog jag. Jag har nu blivit stämplad som världens idiot som inte vet vad är RAM-minne är och borde gå runt med en tröja med texten I LOVE PHOTOSHOP på. MEN, det lustigaste av allt var att i bussen på vägen hem när jag skulle berätta för Erik om mitt lilla missöde så visste han redan om det, trots att han inte var där! Alltså, Ida Hansson var så himla dum i huvudet att Eriks klasskompis (som infann sig på samma lektion) tyckte att det var tillräckligt roligt för att berätta det för andra datanördiga kompisar och skratta lite.. Ja jävlar.
Inte nog med att jag var dum i huvudet på den lektionen, tidigare hade jag försäkrat Erik om att jag var duktig på trigonometri. När jag skulle hjälpa honom blev det han som fick förklara för mig istället, ehem..
Jaja. På engelskan skulle vi skriva en uppsats. Jag skrev en asbra uppsats, den blev färdig och jag sparade den för att ikväll ögna igenom och rätta för att lämna in den imorgon. Eller hur, jag råkade spara den på fel ställe så nu är den helt putsväck.
När vi slutat skolan satt jag och surade över att det var tre timmar kvar tills bussen skulle gå. Jag satt och räknade matte och spelade Neger och President (för första gången!) med Jesper och Emanuel (jag vann, för övrigt) och när Jesper undrade vilken tid min buss gick insåg jag att jag missat en tidigare buss. Med fem minuter.
När jag väl skulle med den sena bussen fick jag stressa ihjäl mig till stationen (note to self: gå aldrig från skolan senare än tjugo över fyra). Väl på bussen fick jag sällskap av Beihrut och Erik, och vi var nära på att inte komma av bussen för vi var så sega i huvudet. Men jag hade jäkligt roligt, för jag skrattade så jag grät åt mina små mindre lyckade stunder.
Det har inte varit en så där jättebra dag, men jag är glad ändå.
Imorgon ska vi ha programdag, dvs. vi ska vara utomhus och leka en massa töntiga lekar. Det ska bli regn, har jag hört.
Comment the photo
Jag kommer ihåg hur det var förra året, hela klassen var lite borta då..
Det tar ett tag att få grepp om allt.
Du skriver så bra att man alltid känner sig som att man själv står där och får den där "onda" blicken från läraren xD
Men vem var det som liknade mig så själsligt?
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zidanetribal/402784100/
Visa toppen
Show footer