February
Saturday 26 September 2009 photo 1/1
|
Ida Hansson kan nu dö officiellt lycklig.
Igår var jag, Manfred, Erik och ganska många andra i Stockholm för att se Dream Theater spela på Hovet. Jag tänker inte gå in på detaljer som ingen kommer bry sig om, så jag kan väl ganska lättvindigt säga att det var helt jävla underbart.
Det kändes väldigt trist att jag först hade en plats längst fram, men eftersom alla knuffades och tryckte från sidorna så var det svårt att behålla platsen, och vid slutet av konserten var det tre personer framför mig. Då jag är ganska kort så såg jag inte så mycket, så länge jag inte stod på tå. Jag höll på att bli galen på min kamera som bara strulade en massa, fast jag fick runt 400 bilder i alla fall. Nästan ingen av dem var något att ha. Men vad kan man begära av en vanlig digitalkamera?
För Dream Theater själva gick det inte heller så bra alla gånger. De spelade lite fel i The Mirror, men största felet som gick alla obemärkt förbi var när vissa delar av elektroniken slutade fungera(!) tre gånger. Precis när de kommit en liten bit in i Dance of Eternity så försvann ljudet i trummorna och gitarren. Så Mike Portnoy fick underhålla publiken och hålla skenet uppe. Det gick ju bra, problemet var bara att det hände två gånger till under samma låt.. Men man kan ju inte annat än vara tacksam för att det inte hände i slutet av sista låten i alla fall.
De underbara delarna med konserten var förstås att det var Dream Theater som spelade. Bara det gjorde mig jävligt lycklig. Sedan att de började med A Nightmare to Remember och avslutade med The Count of Tuscany gjorde mig ännu lyckligare. När de spelade Forsaken kunde jag inte låta bli att ringa Robert och retas lite, hihi.
Det här är absolut något som måste göras om. Jag är skitlycklig, men det kunde ha varit bättre. Först och främst så var det ju tre andra band som spelade, så Dream Theater var ju inte helt i centrum. Nästa gång de kommer hit - ensamma - då ska jag dit, och jag ska köa i timmar, stå längst fram, och jag ska återigen vara lyckligast i världen.
Dream Theater kanske inte har särskilt många fans. Det är inte många som hört talas om dem överhuvudtaget. Men, jag tror att alla fans är riktigt hängivna. Om man lyssnade på publiken, kunde man höra att nästan alla sjöng med hela tiden. I varenda låt.
Ja jävlar. Nu ska jag och Manfred åta mannagrynsgröt, sedan ska jag duscha och packa upp. Sedan blir det lite skolarbete och ikväll Lie to Me och chips. Och imorgon är det SÖNDAG. <3
Livet är bra.
Igår var jag, Manfred, Erik och ganska många andra i Stockholm för att se Dream Theater spela på Hovet. Jag tänker inte gå in på detaljer som ingen kommer bry sig om, så jag kan väl ganska lättvindigt säga att det var helt jävla underbart.
Det kändes väldigt trist att jag först hade en plats längst fram, men eftersom alla knuffades och tryckte från sidorna så var det svårt att behålla platsen, och vid slutet av konserten var det tre personer framför mig. Då jag är ganska kort så såg jag inte så mycket, så länge jag inte stod på tå. Jag höll på att bli galen på min kamera som bara strulade en massa, fast jag fick runt 400 bilder i alla fall. Nästan ingen av dem var något att ha. Men vad kan man begära av en vanlig digitalkamera?
För Dream Theater själva gick det inte heller så bra alla gånger. De spelade lite fel i The Mirror, men största felet som gick alla obemärkt förbi var när vissa delar av elektroniken slutade fungera(!) tre gånger. Precis när de kommit en liten bit in i Dance of Eternity så försvann ljudet i trummorna och gitarren. Så Mike Portnoy fick underhålla publiken och hålla skenet uppe. Det gick ju bra, problemet var bara att det hände två gånger till under samma låt.. Men man kan ju inte annat än vara tacksam för att det inte hände i slutet av sista låten i alla fall.
De underbara delarna med konserten var förstås att det var Dream Theater som spelade. Bara det gjorde mig jävligt lycklig. Sedan att de började med A Nightmare to Remember och avslutade med The Count of Tuscany gjorde mig ännu lyckligare. När de spelade Forsaken kunde jag inte låta bli att ringa Robert och retas lite, hihi.
Det här är absolut något som måste göras om. Jag är skitlycklig, men det kunde ha varit bättre. Först och främst så var det ju tre andra band som spelade, så Dream Theater var ju inte helt i centrum. Nästa gång de kommer hit - ensamma - då ska jag dit, och jag ska köa i timmar, stå längst fram, och jag ska återigen vara lyckligast i världen.
Dream Theater kanske inte har särskilt många fans. Det är inte många som hört talas om dem överhuvudtaget. Men, jag tror att alla fans är riktigt hängivna. Om man lyssnade på publiken, kunde man höra att nästan alla sjöng med hela tiden. I varenda låt.
Ja jävlar. Nu ska jag och Manfred åta mannagrynsgröt, sedan ska jag duscha och packa upp. Sedan blir det lite skolarbete och ikväll Lie to Me och chips. Och imorgon är det SÖNDAG. <3
Livet är bra.
Comment the photo
han snackade med Petrucci! :O
laddar ner Black Clouds and Silver Linings nu ^^
Glad för din skull Ida, att du äntligen fick se flintisen och gänget live :)
Åh, haha, danke! ;D
fan haha
men ja kunde inte
fan va kul de skulle vart
fick nörda musik på spotify för lite känsla xDD
va opeth bra igår?
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zidanetribal/412414240/
Visa toppen
Show footer