February
Tuesday 15 December 2009 photo 1/1
|
Först och främst; grattis till körkortet min underbara Manfred!
Jahapp. Då satt jag här igen. Är ni redo?
Dagen började med att jag försov mig. Då blir man ju bara så jäkla trött på livet, särskilt när samma sak hände förra veckan och jag igår sa till Jesper att jag aldrig försover mig. Peppar, peppar?
När jag kom till skolan kände jag mig som ett vrak. Jag var illamående på grund av den korta bilturen in till skolan och jag var nervös som en jagvetintevad, eftersom jag skulle prata lite med min mattelärare. Sanningen är som så här, att vi har ett arbetssätt som jag verkligen inte trivs med. Det funkar inte för mig helt enkelt. Efter vårt första prov och mitt urtaskiga resultat sa jag detta till henne, att jag kan inte jobba så här för då går det åt skogen. Då tyckte jag att hon bara bagatelliserade det och tyckte att jag bara var lat. (Nu får jag det att låta som att hon är hemsk, men det är hon absolut inte.) I vilket fall så har vi matteprov på fredag och jag VET att det återigen kommer gå åt skogen. Så jag bestämde mig för att prata med henne igen, men jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera så nervositeten bara rev innanför bröstkorgen, tro mig.
I vilket fall så berättade jag för henne precis hur jag kände, och hon förstod mig. Och hon försäkrade mig om att 1) jag inte behöver stressa upp mig, provet är inte betygsgrundande utan mer ett sätt att få oss själva att se vad vi kan respektive inte kan och 2) att hon inte kommer känna sig besviken över mina inte alltför imponerande prestationer då hon vet vilken situation jag är i. Det var väldigt skönt att få prata med henne, annat kan jag inte säga.
Dagen fortskred, och sist hade vi slutprov i matematik diskret. Jag känner mig inte alls nöjd. Jag vill verkligen få VG, men det känns som att jag bara ligger på gränsen hela tiden. Dessutom glömde jag Bärgarn i skåpet. Då blir man nästan lika trött på livet som när man vaknar tre minuter innan bussen går.
Så åkte jag hem. Manfred berättade att han kört upp och klarat provet, vilket gjorde mig väldigt glad. Jag vet inte varför, jag bara.. blev väldigt glad för hans skull. Min duktiga pojke. ^^
När jag kom hem så städade jag. Sedan gick jag och Manfred en promenad i vintermörkret. Jag blev helt till mig av lycka och rullade runt/kröp omkring i snön, skakade på grenar så det ramlade ner snö över mig och tryckte snö i ansiktet på mig själv. Jag har aldrig känt mig så kall, blöt och lycklig! Snön gör mig så jäkla glad rent utsagt, jag har längtat så mycket efter mörker, kyla, ett tjockt snötäcke och enorma snöflingor. Julmusik, pepparkakor, julmust, lukten av korinter och apelsiner, röda sidenband, julklappar, adventsljusstakar och tidiga kvällar. Better up, jag fyller år om 4 dagar. Jag hoppas verkligen att snön ligger kvar då. Det är lustigt alltså, halva december har jag gått runt och varit avundsjuk på alla som befinner sig på varmare platser i världen. Men snön. Jag skulle faktiskt välja kalla, snöiga Sverige framför varma, soliga Thailand. Om jag fick möjligheten att välja alltså.
Nu ska jag stänga av Threshold och låta Manfred få pilla med datorn lite. Jag tror visst han skulle byta CD-brännare eller något sådant? Intresseklubben antecknar med guldpenna på första och sista sidan.
För mig återstår endast att borsta tänderna, krypa ner under täcker och läsa lite Torey Hayden. Jag tyckte mig höra något om fika och att vi skulle pyssla lite med julkorten också, hmm..
Hoppas ni har det bra.
<3
Comment the photo
<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zidanetribal/430850596/
Visa toppen
Show footer