Att kunna vara sig själv är mod, att kunna uttrycka siona känslor för andra är respekt..

Att ge med lidand är svaghet..

Att bli älskad av någon som är ens vän.. det är snningen..

Jag har kämpat i så många år nu..

att bara får kunna behålla dom underbara vännerna jag har kvar och dom jag älskar mer än annat :)

Men det är inte så lätt att vara någon annans vän ibland.

Ibland får man ta skit för dom, även om man inte gjort något.. att skydda andra det är jag bästa på..

jag ger repekt till alla på vår jord, hur dom än ser ut eller klär sig.

Det är hjärtat och tankarna jag vill åt inte utsidan..

Jag drömmde en natt att min älskade råkade ut för en olycka..

jag ställde mej själv den frågan, vad skulle du göra då?

bo hos mamma igen? eller ta hand om han?..

Bara för att han råkar ut för en olycka eller får ett handikapp..

Lämnar jag dej inte...

Han är det käraste jag har även om jag bara är 17år nu.. så tänker jag lite längre än att bara lämna någon i sticket..

Men men över till en annan sak ^^

jag älskar min mamma av allt annat på jorden, hon har min fulla respekt och jag skulle aldrig kunna såra henne med vilja.

Att läsa hennes blogg och om det som hon gör om dagarna får mej att tänka..

och hon får mej ibland att gråta av dessa texter hon skriver till oss runt i dena värld..

Hon får mej att känna lust att bara släppa allt igen och bara komma hem och vara 5år igen.. men jag kan inte .. jag har ett annat liv nu och jag måste stå på egna ben för att kunna lyckas med något här i världen.. men Mamma kommer alltid att ha mitt hjärta hos sig...

Min älskade Lena-Karin Gunilla Edman<3

Kära Mamma!