Jag låter sällan mitt hjärta krossas. Jag ställer inte till scener och gråter, för jag har stängt hjärtat. Det gör aldrig ont i mig att säga adjö. Någon kan säga att den älskar mig innerligt. Men vid den tidpunkten så spelade det mindre roll. Mina tankar är någon annanstans. Allt snurrar runt. Allt slingrar sig ur mina händer. Vad händer? Jag håller mig så många mil från kärlek som det bara går. Såhär känner jag. Den här gången var annorlunda. Jag var den enda brottslingen och det slog som ett knivslag mot min sköra tunga, när ditt hjärta tog sin egen väg och vek av. Nu är jag i den här konditionen, och jag har alla symtomer på vad som kallas ett krossat hjärta. Jag skulle aldrig låtit dig komma in på vad som skall vara jag, när du inte ens vet vad som du. Jag gav inte ut mig själv för dig med mening och nu försöker jag figuirera ut hur du kunde sno mitt hjärta så omärkbart. Efter allt jag har försökt med. Alla metoder jag tagit till vill jag fortfarande vara milimeter från den du är. Så släpp mig eller låt centimeterna växa på linjen, älskling. Eller släpp mig fri och låt mig få vara på kilometers avstånd från dina krokiga stigar.

Annons

The photo has no tags

April 2011