Miehvi.
Det är en hane i en honas kropp.

http://zinjune.tumblr.com/

whoa! coolt att det gör! Tack! ^-^

det skumma är att hen inte ser ut som en transa för det. möjligen som en transexuell person som började ta hormoner som 15-åring.

Finns det de som upptäcker det så tidigt? Att de inte passar in i sitt kön, menar jag. Jag har fått uppfattningen att de inte vågar komma på det förrän de är äldre och säkra i sin identitet. Och att föräldrar rent generellt blir helt anti om deras egna barn vill byta kön.

det finns barn som redan vid 3-4 års ålder inser att de har fel delar. alla upptäcker det inte så tidigt och alla vågar inte erkänna det för sig själva, sin familj osv förrän de redan gått förbi sin sexuella mognadsålder. men de som börjar sin hormonbehandling i tidiga tonåren har oftast bäst chans att smälta in som rätt kön senare. och jag är osäker på hur ung man får vara när man påbörjar det men det har iaf varit snack om att tillåta det redan när barnet är 12-13 år. vissa föräldrar blir vansinniga och andra har vetat det lika starkt som barnen själva har vetat det. det är väldigt olika i olika familjer. vet inte hur det generellt ser ut men skulle gissa på att det är lättare för folk i sverige än t.ex. usa eller finland att bli accepterade av omgivningen. men så är vi (än så länge) ett av de mer liberala länderna också.

hokay! tack!
Just sånt är väldigt intressant för mig. Identitet och sådant.

mig med. därför jag intresserat mig och tagit reda på såna grejer från folk som har såna här problem. hade en transsexuell vän som pga ett missförstånd och påeldning av en annan vän dumpade mig med massa vassa ord men det är ok. hon är förhoppningsvis lycklig idag. vid slutet fick hon för sig att jag bara var vän med henne för att peka och skratta typ. enbart för att jag vägrade hålla med om att alla heterosexuella cis-personer (vi som är bekväma i vad vi råkat födas med för kropp) är på ett visst sätt. minns inte exakt vad det var om men vet att jag blev hemskt ledsen över det eftersom det in effect bara handlade om att hon inte kunde ta att jag inte höll med henne till 100% på alla punkter. det sög. =(
i övrigt läser jag mycket vad folk skriver om sina tankar och känslor om sin identitet och har gåt tigenom min egen grundligt för att försöka göra mig av med allt jag inte trivs med som jag KAN göra mig av med.

Jag förstår att man kan bli helt upprörd när någon annan inte tycker som en själv, men det är ju synd att göra sig av med folk som är olik en själv. Känns som att ens tankar blir instängda och börjar mögla eller något.

Jag söker fortfarande min identitet och den känns så ombytlig just nu, som om jag vore en vandrande motsägelse. Men det viktigaste som jag försöker göra till min natur är nog acceptans, att få bort mina fördomar.

mm. tror hon var så van vid att mötas av förakt att hon började läsa in förakt i allt runt sig utom från folk som var som hon själv. hon var aspie också, så på det planet klickade vi helt och hållet.

ja, det är en av de viktigaste delarna man vill ha i sig själv, det tycker jag också. ^_^
det är svårt att helt göra sig av med sånt men man kan om man ger sig fan på det. tyvärr har människor man har fördomar om ofta bemötts av de fördomarna så ofta att de antingen börjat bli som fördomarna eller så har de taggarna utåt och det blir svårt att "övertyga" om att man faktiskt inte är som alla andra.

Ja, det är så himla svårt med folk som lever upp till fördomarna! Jag blir helt facepalm och ledsen när det händer, om det är dåliga fördomar.

Det finns dock en fördom som jag tycker är jätterolig; " Easy, Normal, Hard, Insane, Asian"

hahaha