Saker blir mer klurigare och klurigare. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Vill jag ens må bra? Om ja, varför gör jag då inget åt saken?! Jag hatar soc.. Dom förstör mitt liv, kanske inte med mening, men det gör dom. Känns som slutet är nära. Vad händer härnäst? Livet ska INTE vara såhär. Inte för mig iaf. Oh god help me out of this. Jag vill bort, men det vet redan alla. Jag vill flytta härifrån, där ingen vet något om mitt liv. (Antagligen kommer jag rabbla upp det på en fylla och börja böla, det är sånt jag gör nu för tiden), men iaf! Någonstans där jag är en främling för alla, till en början, där ingen vet något om mig, där jag kan vara en annan person. Jag vill bort nu nu nu. Det SKA hända. Det MÅSTE hända. Känns som det är den sista utvägen. Jag älskar dig Tom. TACK för att du alltid finns här för mig. Tänka sig att två så olika människor kommer så bra överens ändå. Med dig, kan jag vara mig själv. Jag kan.. Eh ja det ska vi väl inte gå in på, men du förstår! Vi har genomgått mycket, och efter allt, så har jag insett att jag faktiskt inte kan vara utan dig. Jag bara måste få vara en del i ditt liv, annars mår jag cepe. Tro mig, jag vet. När det inte var du och jag, för ett tag sedan, så grät jag mig till sömns varje natt. Jag låg och tänkte på vad du gjorde och vart du var. Om du kanske strulade med nån på den där festen du skulle på. Saken är den att jag bara tänkte negativa saker och det mådde jag verkligen inte bra av. Saken är att jag vet att jag alltid kommer älska dig, oavsett vad! Du är faktiskt det bästa som har inträffat i mitt liv. Och jag VET somsagt och inte TROR. Det är väl något bra ändå? Detta vart längre än vad trodde, haha, men men måste känslorna ut, så måste känslorna ut. Så är det faktiskt.

det låter som du har det lite tungrott nu?