det där med att passa in,
det är inte alls min starka sida.
Även om jag inte visar det,
så betyder inte det att svek inte kan svida.

Jag vet att jag har gömt mig i ett hårt skal.
Men jag tycker om att ha det så.
För ingen kan se igenom mig längre,
och ingen kan göra mig illa då.

Jag har svårt att öppna mig för folk.
Speciellt för dom som försöker se rakt igenom mig.
Speciellt för dom nya,
som aldrig pratar när jag är med dom utan dig.

Jag vill inte komma i andrahand den här gången.
Jag vill inte behöva starta om från början en gång till.
Därför vill jag inte komma för nära er,
och det vet jag att ni inte heller vill.

det svåraste för mig när jag ska komma in i ett nytt umgänge,
är när några av er påminner mig om mitt gamla.
Det där gamla hemska som jag bara vill glöma bort.
Det där som gång på gång fick mig att ramla.

Jag försöker bryta ytan på skalet,
men varje gång jag ser att ni vill gå ifrån mig,
blir det dubbelt så starkt.
Jag vill inte bli omtyckt tack vare dig.

jag vill bara passa in,
jag vill att ni ska tycka om mig,
den personen som jag är,
och inte för att jag är viktig för dig.

nej, jag försöker inte ta eran plats.
Jag hoppades på att ni hade åtmindstonde en liten yta ledig.
En yta där jag kan få passa in.

Annons

The photo has no tags

January 2010