jag känner hur jag drar mig längre bak
hur jag letar efter tak
eller väggar att luta mig imot
där man är skyddad från alla tomma hot

att känna hur min strype
dras ihopp varje gång
jag försöker att andas
jag skulle gärna vilja slippa
den känslan för en dag

oretvisor är något som jag hatar
det är inte rättvist av dig att sluta lyssna när jag pratar

du får mig att kämpa
jag rispade mig blodig för din skull

jag vill inte tvinga dig till att veta
man varför fick du mig att tro att du efter svar leta

du gav upp innan du ens komit nära
så nu har jag ännu en läxa att lära

att bära på de jag ville att du skulle förstå
gjorde mig så tung att jag inte kunde gå
men att lura mig att tro att allt skulle bli bra
att du inte skulle dra
om jag bara sa som de var
och sen ändra dig och lämna mig ensam kvar

du borde se hur mycket det stoppar mig
nu är jag rädd för dig

tänker aldrig glömma
tänker aldrig förlåta

när du slöt dina händer runt mitt hjärta ,
trodde jag det var för att skydda
inte för att krossa

men du kan bara vara den du är
och jag vet att den personen inte platsar här

Annons

The photo has no tags

January 2010