February
Thursday 14 August 2014 photo 1/1
|
Satteh
jag uppdaterar inte så mycket här längre. inte så jävla engagerad kanske. tappar allt hela tiden. butterlife. eh. allt går bra, förutom på insidan av huvvet. så fort jag är ledig ligger jag i sängen och slösar liv. jag dricker nästan aldrig längre. + i hälsa, - i socialt liv. det är hemskt att se de jag känner ha roligt utan mig, jag glider längre och längre ifrån utan att vilja det. Men så går det till, inget att göra åt. Många har inte jobb, pluggar eller dyl så de har tid, inte jag.
Sen är det inte roligt att gå ut i den här stan längre. människorna är jästa och osociala. det är ingen form av drag eller glädje. de man går ut med har verkat blivit smittade så smått av detsamma. ellrr så är det bara mitt frånglid som spökar.
Jag ska hämta nya missekatten på söndag. hoppas han trivs hos mig.
De enda människorna jag är social med är folk från olika delar av världen. De är de enda som är vakna när jag är vaken. Så, mitt sociala liv är på skärmen av min telefon i olika former av chatt. det är inte ultimat, men jag ska väl vara glad över att jag har någon att prata med när alla andra sover. men det är ensamt.
till jobbet, från jobbet, sova. till jobbet, från jobbet, sova. repeat for infinity
jag börjar redan känna mig gammal. ibland träffar jag människor i samma ålder, ibland äldre, som inte varit med om ens hälften av det jag har. Då känns det trångt innanför pannbenet. jag vet inte hur jag ska kunna direkt uttrycka mig om det här heller. det låter bara stuck up och korkat, som en femåring som skriker och gråter att hon visst är vuxen. Men utifrån sett så är jag vuxen, om än ung vuxen. En ung vuxen som känner sig urgammal inuti
vafan.
jag uppdaterar inte så mycket här längre. inte så jävla engagerad kanske. tappar allt hela tiden. butterlife. eh. allt går bra, förutom på insidan av huvvet. så fort jag är ledig ligger jag i sängen och slösar liv. jag dricker nästan aldrig längre. + i hälsa, - i socialt liv. det är hemskt att se de jag känner ha roligt utan mig, jag glider längre och längre ifrån utan att vilja det. Men så går det till, inget att göra åt. Många har inte jobb, pluggar eller dyl så de har tid, inte jag.
Sen är det inte roligt att gå ut i den här stan längre. människorna är jästa och osociala. det är ingen form av drag eller glädje. de man går ut med har verkat blivit smittade så smått av detsamma. ellrr så är det bara mitt frånglid som spökar.
Jag ska hämta nya missekatten på söndag. hoppas han trivs hos mig.
De enda människorna jag är social med är folk från olika delar av världen. De är de enda som är vakna när jag är vaken. Så, mitt sociala liv är på skärmen av min telefon i olika former av chatt. det är inte ultimat, men jag ska väl vara glad över att jag har någon att prata med när alla andra sover. men det är ensamt.
till jobbet, från jobbet, sova. till jobbet, från jobbet, sova. repeat for infinity
jag börjar redan känna mig gammal. ibland träffar jag människor i samma ålder, ibland äldre, som inte varit med om ens hälften av det jag har. Då känns det trångt innanför pannbenet. jag vet inte hur jag ska kunna direkt uttrycka mig om det här heller. det låter bara stuck up och korkat, som en femåring som skriker och gråter att hon visst är vuxen. Men utifrån sett så är jag vuxen, om än ung vuxen. En ung vuxen som känner sig urgammal inuti
vafan.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alcorexic/518651361/
Visa toppen
Show footer