February
Tuesday 19 May 2015 photo 2/2
|
hmm.
Jag antar att det jag försöker säga är att jag har en grundläggande känsla av att vara helt och hållet värdelös. Logiskt vet jag att det inte är sant, jag menar jag har ansvar inom jobbet, med mina husdjur, osv, men utöver det så finns det ingen direkt grund där jag står och myser i mig själv.
Jag har aldrig riktigt "varit med" någonstans, utan överallt är det som om jag tolereras (again med mina snedvridna tankar) för att det är så man gör. Genom hela min skoltid har jag aldrig haft ett gäng vänner dom jag hört till, aldrig den där "klicken vänner" som man sätter sig vid när man har chansen, ni vet. visst, det är väl inte helt ovanligt. Aldrig haft någon bästa vän i mitt liv. Det kanske inte är lika vanligt, men självklart förstår jag väl att det händer. Det är något jag haft så otroligt svårt med genom alla tider - att aldrig ha den där bästa vännen som alla verkat haft, som karaktärer jag älskat i böcker filmer och serier, som alla de jag sett som mina bästa vänner haft. ja, du förstår nog. Det har varit bland det svåraste för mig, att så uppenbart aldrig betytt så mycket för någon att man kommit så nära på något sätt. det hade varit jättefint. många gånger har det hänt att jag -trott- att man varit bffs mer eller mindre, men varje gång det hänt så ba "här e derp vi har varit bästisar sen barnsben". Det har varit jobbigt, men inte pga att jag trott fel, utan att jag -vågat- tro det, när jag haft fel alla gånger hittills, yannow. fint att vara hoppfull men korkat att vara naiv.
Nu är det som om man börjar bli för gammal för att träffa på någon sån, eftersom alla verkar ha hittat sina. låter kanske lite barnsligt, men men.
Jag vill ha den samhörigheten mest, tror jag. Att alltid veta att man hör hemma med någon, ungefär. som tex i nya kretsar, så har man iaf en man känner, som man vet man kan lita på och känna sig säker med. typ. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara utan att låta som en klängig unge. Det är ensamt på botten?
Jag antar att det jag försöker säga är att jag har en grundläggande känsla av att vara helt och hållet värdelös. Logiskt vet jag att det inte är sant, jag menar jag har ansvar inom jobbet, med mina husdjur, osv, men utöver det så finns det ingen direkt grund där jag står och myser i mig själv.
Jag har aldrig riktigt "varit med" någonstans, utan överallt är det som om jag tolereras (again med mina snedvridna tankar) för att det är så man gör. Genom hela min skoltid har jag aldrig haft ett gäng vänner dom jag hört till, aldrig den där "klicken vänner" som man sätter sig vid när man har chansen, ni vet. visst, det är väl inte helt ovanligt. Aldrig haft någon bästa vän i mitt liv. Det kanske inte är lika vanligt, men självklart förstår jag väl att det händer. Det är något jag haft så otroligt svårt med genom alla tider - att aldrig ha den där bästa vännen som alla verkat haft, som karaktärer jag älskat i böcker filmer och serier, som alla de jag sett som mina bästa vänner haft. ja, du förstår nog. Det har varit bland det svåraste för mig, att så uppenbart aldrig betytt så mycket för någon att man kommit så nära på något sätt. det hade varit jättefint. många gånger har det hänt att jag -trott- att man varit bffs mer eller mindre, men varje gång det hänt så ba "här e derp vi har varit bästisar sen barnsben". Det har varit jobbigt, men inte pga att jag trott fel, utan att jag -vågat- tro det, när jag haft fel alla gånger hittills, yannow. fint att vara hoppfull men korkat att vara naiv.
Nu är det som om man börjar bli för gammal för att träffa på någon sån, eftersom alla verkar ha hittat sina. låter kanske lite barnsligt, men men.
Jag vill ha den samhörigheten mest, tror jag. Att alltid veta att man hör hemma med någon, ungefär. som tex i nya kretsar, så har man iaf en man känner, som man vet man kan lita på och känna sig säker med. typ. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara utan att låta som en klängig unge. Det är ensamt på botten?
Camera info
https://www.youtube.com/watch?v=IGK2KprU-To - andra halvan av den här videon förklarar lite om det.
Alla andra har tillkommit under sista året, så det är aldrig försent :-)
Kom och häng med oss, I'll show you the world, osv, Kalle kom in i gänget direkt, det kommer du med :-)
KRAM )):
Jag vet att de flickvänner jag haft sedan jag lärde känna dig har varit så jäääääääävla svartsjuka på dig (men de får fan leva med att jag började älska dig långt innan de betydde något alls för mig). Båda mina äldre bröder har frågat (med två års mellanrum) ifall du är min gf. Så, liksom, jag älskar dig och det är ganska tydligt för alla som hör mig prata om dig. Jag är asdålig på att visa det för dig, men det är ytterligare en sådan sak jag måste jobba på.
O man ba.. "ööh, hej, kul, bajj" o så va den perfekta dagen paj, kaputt. Så ligger man hemma o snorar i kudden för alltid
Kan dock säga det att om du kommer på tal här borta i Stockholm är det ALLTID 90-95% av de som är med som säger att de saknar dig, att du är bäst eller bara allmänt spyr kärlek över dig. (De övriga procenten är de som inte känner dig.)
37 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alcorexic/519846314/
Visa toppen
Show footer