December
Sunday 13 December 2009 photo 1/1
|
Hötorget, Söndag, 02:50
”Inte ner till tunnelbanan. Jag är hungrig. McDonald’s,” jag sluddrar lite lätt. Men jag är seriös. Fyllekäk ska inte underskattas. Carlos tittar förvirrat ner mot tunnelbanestationen, och sedan på mig. Han verkar inte vara på humör för att äta någonting just nu.
”Ska vi inte?” Carlos sluddrar också. Han plockar fram sin mobil och tittar över vägen.
”Min flickvän är på den där klubben, jag ska ringa henne,” Carlos letar fram sin flickväns nummer på mobilen. Ett par fulla ynglingar springer över vägen, en av dem snubblar in i väggen några meter ifrån oss. Jag skrattar för mig själv. Carlos pratar i telefon.
Snart är vi utanför klubben, där horder av alkoholiserade ungdomar trängs för att få röka sina cigaretter i fred. Carlos utbyter några ord med sin flickvän, och vi säger hejdå. Ner till perrongen. Sju minuter innan tåget söderut kommer. Vi väntar.
”McDonald’s vid Slussen?” Jag sluddrar fortfarande.
”Ja, det vore najs med något att tugga på,” Carlos sluddrande låter mer entusiastiskt än för ett par minuter sedan.
Slussen, Söndag, 03:10
Jag och Carlos velar. Vilken väg ska vi ta? Trapporna upp till torget eller ner förbi bussarna? Vi bestämmer oss för att ta den äventyrliga vägen, neråt. Vi trängs i trappan med druckna Nackabor, men jag lägger märke till en man när han vänder sig om i folkmassan. Han verkar leta efter någon med blicken. Det är inte en trevlig blick. Hans ögon ser ut att längta efter något. Jag skrattar till och säger att snubben ser flummig ut. Han har en tjock jacka och mörkt, tunt, fett hår. Han ser inte ut som en Nackabo. Carlos ser honom också, och nu ser vi vem han tittade efter: en blond, ung tjej som går nerför trapporna framför mig oss. Mannens äckliga blick släpper inte henne, och när hon går förbi honom, så ser vi hur han börjar följa efter. Jag och Carlos tittar på varandra och båda frågar, nästan i mun på varandra:
”Såg du det där?”
Vi följer efter mannen och tjejen ut till tavlan där busstiderna visas. Tjejen ställer sig och letar efter sin buss, mannen står bara ett par meter ifrån och släpper henne fortfarande inte med blicken. Jag börjar bli riktigt äcklad av att se hur han stirrar på henne. Jag och Carlos växlar några ord om det vi ser, och vi håller med om att det ser ut som att vi fått syn på en våldtäktsman. Men vi vill ändå inte ta ut något i förskott.
Tjejen plockar upp sin mobiltelefon och ringer någon. Hon går in igenom de automatiska dörrarna för att prata. Hon står vid spärrarna. Jag försöker se ifall mannen reagerar. Han tittar efter henne.
”Det vore så uppenbart ifall han följer efter,” säger Carlos precis innan mannen sakta går in efter tjejen. Det känns som att vi är privatdetektiver; vår förmåga att få syn på underligt beteende skulle säkert passa bra i yrket. Vi promenerar förbi dörrarna, och mannen står som väntat ett par meter bakom tjejen som fortfarande pratar i telefon. Han granskar henne med blicken. Slickade han sig just om läpparna?
Vi ställer oss bakom en pelare, så att mannen inte ser oss. Mitt hjärta börjar slå snabbare, det känns som att vi har haft rätt i alla våra observationer. Vi planerar nästa steg.
Hennes buss lär ju gå snart. Om han följer efter henne till bussen, då måste vi säga till henne. Vi båda håller med. Snart ser vi tjejen gå ut igen, hon promenerar över vägen till busshållplatsen. Mannen kommer ut strax efteråt. En stund verkar det som att han ska åka med roslagsbanan, men jag märker att något inte står rätt till. Han söker av med blicken igen. Han letar.
Slussen, Söndag, 03:30
”Nu fick han syn på henne,” säger Carlos. Mannen står kvar på vår sida om vägen men tittar fortfarande på henne. Det är övertydligt. Han väntar på att bussen ska komma, och sedan ska han ställa sig i kön för att inte väcka misstankar. Men han har redan gjort flera misstag, och jag och Carlos har hittat dem. Några minuter passerar. Mannen stirrar på tjejen, och vi stirrar på mannen. Bussen rullar in mot hållplatsen, och mannen tar sitt första steg ut på vägen.
Vi skyndar efter honom, förbi honom och Carlos letar fram tjejen i kön. Vi stannar till. Jag kikar på mannen medans Carlos förklarar vad vi sett. Tjejen blir upprörd, hennes händer skakar och hon blir orolig. Tydligen har hon märkt honom också.
”Jag såg honom redan på tunnelbanan, och har märkt att han följt efter mig. Var är han nu?” Jag ser att tjejen inte vågar vända sig om. Och det är tur att hon inte gör det, för mannen går just förbi bakom hennes rygg, fortfarande med blicken fäst vid henne.
”Han gick just förbi bakom dig, han går på bussen nu,” säger jag.
”Han satte sig till och med så att han ser dig inifrån bussen, det är så tydligt att han vill hålla koll på dig,” Carlos har rätt. Mannen sitter i fönstret och sneglar på tjejen.
”Vad ska jag göra?” Tårar börjar rulla nerför tjejens tårar, och hon söker hjälp hos mig och Carlos. Det var oväntat, men vi försöker.
”Det vore nog bäst om du kunde vänta på nästa buss. Eller ringa en taxi,” jag och Carlos tittar på varann och försöker hitta fler alternativ, men inget dyker upp.
”Nej, jag har inte tid, jag måste ta den här bussen. Vilken buss ska ni med?”
”Vi ska inte med någon buss, vi såg honom följa efter dig i trappan, så bestämde vi oss för att se ifall han skulle försöka sig på något,” det känns som att jag och Carlos pratar i mun på varann igen.
”Men gud, tack för att ni kommer fram och säger till så här, jag tänkte först att jag bara var fånig eller inbillade mig. Men hur ska jag göra nu?” tjejen frågar oss igen.
”Det är nog bäst att du sätter dig så att du kan hålla koll på honom. Prata i telefon med din kompis, och var beredd. Om han går av innan dig, så är det löst. Om han följer efter dig, så måste du ringa efter polis direkt,” jag och Carlos hjälps åt med instruktionerna. Tjejen är nära på att bryta ihop, jag ser det på sättet hon håller i sin telefon när hon ringer sin vän.
”Jag visste det, nu är det två killar som kommit fram och sagt samma sak. Det där äcklet följer efter mig, och nu sitter han på min buss,” tjejen tackar oss igen och vi önskar henne lycka till. Sedan går hon på bussen.
”Inte ner till tunnelbanan. Jag är hungrig. McDonald’s,” jag sluddrar lite lätt. Men jag är seriös. Fyllekäk ska inte underskattas. Carlos tittar förvirrat ner mot tunnelbanestationen, och sedan på mig. Han verkar inte vara på humör för att äta någonting just nu.
”Ska vi inte?” Carlos sluddrar också. Han plockar fram sin mobil och tittar över vägen.
”Min flickvän är på den där klubben, jag ska ringa henne,” Carlos letar fram sin flickväns nummer på mobilen. Ett par fulla ynglingar springer över vägen, en av dem snubblar in i väggen några meter ifrån oss. Jag skrattar för mig själv. Carlos pratar i telefon.
Snart är vi utanför klubben, där horder av alkoholiserade ungdomar trängs för att få röka sina cigaretter i fred. Carlos utbyter några ord med sin flickvän, och vi säger hejdå. Ner till perrongen. Sju minuter innan tåget söderut kommer. Vi väntar.
”McDonald’s vid Slussen?” Jag sluddrar fortfarande.
”Ja, det vore najs med något att tugga på,” Carlos sluddrande låter mer entusiastiskt än för ett par minuter sedan.
Slussen, Söndag, 03:10
Jag och Carlos velar. Vilken väg ska vi ta? Trapporna upp till torget eller ner förbi bussarna? Vi bestämmer oss för att ta den äventyrliga vägen, neråt. Vi trängs i trappan med druckna Nackabor, men jag lägger märke till en man när han vänder sig om i folkmassan. Han verkar leta efter någon med blicken. Det är inte en trevlig blick. Hans ögon ser ut att längta efter något. Jag skrattar till och säger att snubben ser flummig ut. Han har en tjock jacka och mörkt, tunt, fett hår. Han ser inte ut som en Nackabo. Carlos ser honom också, och nu ser vi vem han tittade efter: en blond, ung tjej som går nerför trapporna framför mig oss. Mannens äckliga blick släpper inte henne, och när hon går förbi honom, så ser vi hur han börjar följa efter. Jag och Carlos tittar på varandra och båda frågar, nästan i mun på varandra:
”Såg du det där?”
Vi följer efter mannen och tjejen ut till tavlan där busstiderna visas. Tjejen ställer sig och letar efter sin buss, mannen står bara ett par meter ifrån och släpper henne fortfarande inte med blicken. Jag börjar bli riktigt äcklad av att se hur han stirrar på henne. Jag och Carlos växlar några ord om det vi ser, och vi håller med om att det ser ut som att vi fått syn på en våldtäktsman. Men vi vill ändå inte ta ut något i förskott.
Tjejen plockar upp sin mobiltelefon och ringer någon. Hon går in igenom de automatiska dörrarna för att prata. Hon står vid spärrarna. Jag försöker se ifall mannen reagerar. Han tittar efter henne.
”Det vore så uppenbart ifall han följer efter,” säger Carlos precis innan mannen sakta går in efter tjejen. Det känns som att vi är privatdetektiver; vår förmåga att få syn på underligt beteende skulle säkert passa bra i yrket. Vi promenerar förbi dörrarna, och mannen står som väntat ett par meter bakom tjejen som fortfarande pratar i telefon. Han granskar henne med blicken. Slickade han sig just om läpparna?
Vi ställer oss bakom en pelare, så att mannen inte ser oss. Mitt hjärta börjar slå snabbare, det känns som att vi har haft rätt i alla våra observationer. Vi planerar nästa steg.
Hennes buss lär ju gå snart. Om han följer efter henne till bussen, då måste vi säga till henne. Vi båda håller med. Snart ser vi tjejen gå ut igen, hon promenerar över vägen till busshållplatsen. Mannen kommer ut strax efteråt. En stund verkar det som att han ska åka med roslagsbanan, men jag märker att något inte står rätt till. Han söker av med blicken igen. Han letar.
Slussen, Söndag, 03:30
”Nu fick han syn på henne,” säger Carlos. Mannen står kvar på vår sida om vägen men tittar fortfarande på henne. Det är övertydligt. Han väntar på att bussen ska komma, och sedan ska han ställa sig i kön för att inte väcka misstankar. Men han har redan gjort flera misstag, och jag och Carlos har hittat dem. Några minuter passerar. Mannen stirrar på tjejen, och vi stirrar på mannen. Bussen rullar in mot hållplatsen, och mannen tar sitt första steg ut på vägen.
Vi skyndar efter honom, förbi honom och Carlos letar fram tjejen i kön. Vi stannar till. Jag kikar på mannen medans Carlos förklarar vad vi sett. Tjejen blir upprörd, hennes händer skakar och hon blir orolig. Tydligen har hon märkt honom också.
”Jag såg honom redan på tunnelbanan, och har märkt att han följt efter mig. Var är han nu?” Jag ser att tjejen inte vågar vända sig om. Och det är tur att hon inte gör det, för mannen går just förbi bakom hennes rygg, fortfarande med blicken fäst vid henne.
”Han gick just förbi bakom dig, han går på bussen nu,” säger jag.
”Han satte sig till och med så att han ser dig inifrån bussen, det är så tydligt att han vill hålla koll på dig,” Carlos har rätt. Mannen sitter i fönstret och sneglar på tjejen.
”Vad ska jag göra?” Tårar börjar rulla nerför tjejens tårar, och hon söker hjälp hos mig och Carlos. Det var oväntat, men vi försöker.
”Det vore nog bäst om du kunde vänta på nästa buss. Eller ringa en taxi,” jag och Carlos tittar på varann och försöker hitta fler alternativ, men inget dyker upp.
”Nej, jag har inte tid, jag måste ta den här bussen. Vilken buss ska ni med?”
”Vi ska inte med någon buss, vi såg honom följa efter dig i trappan, så bestämde vi oss för att se ifall han skulle försöka sig på något,” det känns som att jag och Carlos pratar i mun på varann igen.
”Men gud, tack för att ni kommer fram och säger till så här, jag tänkte först att jag bara var fånig eller inbillade mig. Men hur ska jag göra nu?” tjejen frågar oss igen.
”Det är nog bäst att du sätter dig så att du kan hålla koll på honom. Prata i telefon med din kompis, och var beredd. Om han går av innan dig, så är det löst. Om han följer efter dig, så måste du ringa efter polis direkt,” jag och Carlos hjälps åt med instruktionerna. Tjejen är nära på att bryta ihop, jag ser det på sättet hon håller i sin telefon när hon ringer sin vän.
”Jag visste det, nu är det två killar som kommit fram och sagt samma sak. Det där äcklet följer efter mig, och nu sitter han på min buss,” tjejen tackar oss igen och vi önskar henne lycka till. Sedan går hon på bussen.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/arekku/430416656/
Visa toppen
Show footer