![Bella :] (AtTenTiOnc0re) Stockholm ,Stockholm](http://cdn07.dayviews.com/74/_u8/_u8/_u6/_u2/_u6/u886263/1261339250_2.jpg)
February
Wednesday 13 May 2009 photo 3/4
|
Han kom och gjorde att hennes liv fick en ny mening. Hon var nästan lycklig, han hade räddat henne en gång - sen hade det bara flytit på!
Skoldagen var slut. Den hade varit precis som de andra, bortsett från en sak. Pojken hon gillade hade kommit fram till henne. Han hade sagt att hennes känslor för honom var besvarade. Hon blev glad, men hennes lycka omvandlades snabbt till tårar när hon såg att de killar som alltid mobbade henne hade spelat in allt. Hon hörde hur alla skrattade, inklusive pojken hon gillade, när hon krossad sprang ut ur klassrummet. Han hade fått pengar för att blåsa henne.
Hon sprang så fort hon kunde. Tillslut kom hon fram till trappräcket, det var 7 meter ner till trappen, och hon skulle garanterat göra sig så pass illa att hon int skulle överleva, om hon hoppade! Hon klättrade över, och hon kände sig närtan lite fånig.
Snart skulle ingen skratta mer, skolan skulle drunkna i tystnad. För ett tag iallafall, sedan skulle alla fortsätta som normalt.. Ingen skulle märka att hon hade hoppat, för sista gången!
Hon släppte taget och föll sakta mot marken. Men vad var detta? Tre pojkar stod precis under henne! De var ju int där nyss!? tänkte hon förtvivlat.
Jag kommer att mosa någon av dom!
Paniken började bubbla innuti henne.
- Aktaaa..! skrek hon.
Dunk!
Pojken som hade stått längst åt vänster hade hört hur någon hade skrikit överifrån, sedan hade han bara kännt en iskall känsla av att någonting var brutet...
Lina försökte andas men det gjorde ont.. Allt blev svart, och det sista hon hörde någon säga var:
- Ring larmcentralen, vi behöver en ambulans!
Ett skrik som kom från en sprucken röst hördes innuti hennes huvud. Paniken kom, och hon började svettas. Sedan dog det ut.
En flicka började gråta. Hon kände hur det värkte i hela kroppen när hon andades. Hon slog upp ögonen, och ur hennes lungor kom världens mest olyckligaste tjut..
Det är lugnt, älskling. Vi är här! hennes mamma hade tårar i ögonen, men hon log.
- Hur mycket är klockan? frågade Lina, och gnuggade sig i ögonen.
Hennes mamma gick fram till sin dotters säng och kramade henne.
- halv tre på natten, gumman. Somna om!
Men Lina kunde int somna om, hon tänkte på vad som hade gått fel.
Jag var ju så nära..
Tårarna brände innanför ögonen. Hennes mamma fick int se att hon grät, så hon vände sig om och lät tårarna rinna.
Alexander vaknade svettig. Han hade drömt om händelsen för två dagar dedan.
Undrar hur hon mår..
Han drog undan täcket och satte på sig kläderna från igår. När han kom fram till spegeln, så drog han fingrarna genom luggen som hängde framför ögonen, och fixade håret i nacken.
- Alex, frukost! ropade hans syster från nedervåningen.
Hon sprang upp för trappen för att se efter om han var vaken.
- Är du vaken?
- Kom int in, Mindy! varnade han irriterat.
Hon slutade att banka på dörren, och gick ner igen.
Hon slog upp ögonen.
Nej, låt mig sova!
Hon vände på sig, och somnade om.
På väg till sjukhuset så köpte han blommor. Hon kunde ju trots allt ha dött, eller brytit ryggraden!
Han betalade 150 kronor för ett par ljusblåa rosor, och fortsatte sedan mot sjukhuset.
Alexander kom fram till expeditionen på sjukhuset.
- H- Hej, sa han.
Kvinnan som satt bakom bänken såg misstroget på honom.
- Hur kan jag hjälpa dig, unge man? frågade hon och försökte att le.
- Jag är här för att hälsa på någon.
- Mhm.. Vad heter personen?
Han såg på henne hjälplöst.
- Det.. Det vet jag int..
Kvinnan suckade.
- Då kan jag tyvärr int hjälpa dig, jag måste ha ett namn! svarade hon.
Alexander berättade hela historien om flickan som hade fallit från ett trappräcke, och kvinnan knappade lite på datorn.
Hon såg upp på alexander.
- Är det Lina Silverdahl? frågade hon sedan. Hon kom in i fredags efter att ha ramlat ner för ett räcke.
- Det är hon! utbrast Alex.
kvinnan såg på honom ett tag och berättade sedan vilken sal hon låg i.
Linas mamma lämnade rummet för att köpa en läsk till Lina ifall hon skulle vakna tidigt.
Lina öppnade ögonen och såg en pojke framför ögonen.
Hon kastade sig bakåt, men en hostattack hindrade henne från att skrika.
Pojken såg orolig ut. Han ställde sig upp och gav henne blommorna, precis då kom Linas mamma in i rummet.
Både Lina och hennes mamma tappade hakan när de såg roserna. Inte för blommerna, utan vilken sort och färg på dem!
- Blåa rosor? frågade Lina tveksamt.
Alexander nickade.
Först då kände Lina igen honom.
- D- Du, det var dig ag landade på! utbrast hon och satte handen för munnen.
Då log han lidande.
- Jag fick int ont, jag fick åka hem samma dag faktiskt! sa han som tröst.
Doktorn kom in i rummet.
- Lina Silverdahl? frågade han och såg ner i journalen.
Lina nickade.
- Då så! fortsatte han. Du har brytit två revben, och din vänstra lunga är punkterad, sa han.
Hennes mamma började att gråta, men Lina verkade vara helt oberörd.
- Var det allt? frågade hon.
Doktorn såg på henne med höjda ögonbryn.
- Du insert väl allvaret i denna situation? frågade doktorn.
Hon nickade.
- Hur länge måste jag stanna här?
Doktorn såg lite mer avslappnad ut.
- I 1-2 veckor, svarade han.
Lina andades ut.
Alexander satte sig ner efter att doktorn hade lämnat rummet. De pratade ett tag, och de berättade för Lina att hon hade svimmat efter att hon hade ramlat.
Hon log för sig självt.
Ramlat.. "Ramlat".. Om de visste sanningen..
tänkte hon. tänkte hon.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/attentionc0re/366968595/
Visa toppen
Show footer