jag hittade gamla dikter jag hade skrivit för ett par år sedan, tänkte jag skulle dela mina bortglömda tankar lite^^:och random bild från i somras

jag öppnar varsamt dörren till ensamhetens hus.tystnaden slår emot mig där jag står dörröppningen.
arrangerade kaos-siluetter kamouflerade till ett hem.

jag stiger in i brustna löftens boning.
jag smälter in i skuggorna,men återvänder som ett bevis på att man kan existera utan att finnas.
ärrade löften om trygghet skaver som klarrött glassplitter.i min sömnlöshet har jag förvildats,förvirrats och förändrats till det bättres motsats.
jag klär mig i lögner för att inte låta fasaden rasa.

huset andas fruktan och viskar skam.
väggarna är kala och öde för mig.
i ljusdammets dimma formas din gestalt.allt för att min inbillningsförmåga skall matas.
du placerade misär i mitt skulpterade bo.
utesluten i mitt slutna skal.

kom,du som kan.
ta mig till ditt sällskap och föd mig med dina varma smekningar.
upprepade försök av uppenbara misstag.
med omsorg ska jag välja min hjärtskulptör.
som med sina hjärtslag ska jaga bort allt trasigt.låt mig laga och bli lagad.
jag vill vara hel,för dig.

I min tysta verklighet lever jag med ständig rädsla.märken av mitt djup draperar detta hus och min yta raderas utan en fråga om mitt godkännande.
känslan av misslyckande sprider sig.
jag förblir tyst sjungandes på en ensam symfoni.jag vägrar låta mig förbjudas sorg.

förstår du mig?även i detta tysthetens fort.
Är jag bortglömd nu?

is that your skirt or your panties?