January
Friday 7 November 2008 photo 1/1
|
Det är verkligen ingen idé längre. Nu har jag inget att kämpa för, allt är borta. Jag vill verkligen förändra saker, jag vill bli en bra människa. . men jag börjar tappa suget nu alltså när ingenting vill gå åt rätt håll. Det känns så värdelöst allting, för ingenting blir bra, ingenting.
Tappar greppet helt nu, vart ska man ta vägen? Är så trött på allting som händer. Varför blir allting jag gör fel? Finns det verkligen inget som helst hopp för mig. Förlorar ju bara de jag älskar iallafall, finns det ingenting jag kan göra rätt?
Tydligen inte, mår verkligen inge bra alls längre, precis som om jag har tappat mitt hjärta på vägen. . hittar det inte. Mina tankar är helt borta, allting försvinner ifrån mig. Sitter bara hemma hela dagarna och kvällarna, själv, hel jävla ensam. Har ju ingen att träffa iallafall, förutom pappa. Men han är ju förstårs inte mycket till sällskap. Inte på det sättet iallafall, det enda vi gör är att diskutera vem som ska plocka in/ur diskmaskinen och vad vi ska äta till helgen, eller vem som ska laga maten. Sen kommer vi på tv. Vilket liv!
Det enda jag gör om kvällarna är att gråta. Finns ingenting bättre att göra. Har inget annat att göra heller. Önskar bara att allting kunde bli bra. . . som det en gång var. Trodde mitt liv var påväg att bli bra, men inte då. Nu går det bara nedför igen.
Jag börjar tro att mitt liv inte är menat att finnas till, att det bara var ett misstag att jag kom till jorden. Det är åtminstone så det verkar vara. . fan då. .
Ni som läser det här och bara " alltså, jag borde nog säga att jag tycker om henne, att hon är bra och att jag älskar henne för den hon är", SNÄLLA, LÅT BLI!
Vill inte lyssna på sånt snack, blir inge bättre för det. Tror ändå inte på det. Vi kan ju se till att fortsätta som det har varit nu, att jag sitter ensam på kvällen medans alla andra är så "sociala" med de de älskar.
Det blir alldeles perfekt!
Jag är så himla rädd, så rädd att det skall förbli såhär i all evighet.
. . .
Tappar greppet helt nu, vart ska man ta vägen? Är så trött på allting som händer. Varför blir allting jag gör fel? Finns det verkligen inget som helst hopp för mig. Förlorar ju bara de jag älskar iallafall, finns det ingenting jag kan göra rätt?
Tydligen inte, mår verkligen inge bra alls längre, precis som om jag har tappat mitt hjärta på vägen. . hittar det inte. Mina tankar är helt borta, allting försvinner ifrån mig. Sitter bara hemma hela dagarna och kvällarna, själv, hel jävla ensam. Har ju ingen att träffa iallafall, förutom pappa. Men han är ju förstårs inte mycket till sällskap. Inte på det sättet iallafall, det enda vi gör är att diskutera vem som ska plocka in/ur diskmaskinen och vad vi ska äta till helgen, eller vem som ska laga maten. Sen kommer vi på tv. Vilket liv!
Det enda jag gör om kvällarna är att gråta. Finns ingenting bättre att göra. Har inget annat att göra heller. Önskar bara att allting kunde bli bra. . . som det en gång var. Trodde mitt liv var påväg att bli bra, men inte då. Nu går det bara nedför igen.
Jag börjar tro att mitt liv inte är menat att finnas till, att det bara var ett misstag att jag kom till jorden. Det är åtminstone så det verkar vara. . fan då. .
Ni som läser det här och bara " alltså, jag borde nog säga att jag tycker om henne, att hon är bra och att jag älskar henne för den hon är", SNÄLLA, LÅT BLI!
Vill inte lyssna på sånt snack, blir inge bättre för det. Tror ändå inte på det. Vi kan ju se till att fortsätta som det har varit nu, att jag sitter ensam på kvällen medans alla andra är så "sociala" med de de älskar.
Det blir alldeles perfekt!
Jag är så himla rädd, så rädd att det skall förbli såhär i all evighet.
. . .
Comment the photo
-
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beaatrices/291853675/
Visa toppen
Show footer