January
Thursday 15 April 2010 photo 34/53
|
KAP 34
Fillans Synvinkel!
Jag stog i den avlägsna gränden. Jag kollade åt grändes öppning. Bilanrna åkte förbi med stråla kastarna på. Ingen ville råka ut för någon som hoppade fram från mörkret. Jag stog stadigt och var smidig med mina gula lackkläder. Den svarta randen som var efter sidan på dräkten var örk men glänste ändå av lacket när en bil åkte förbi. Mitt hår var som på film när varenda lite slinga låg där den skulle. Samurai svärdet höll ja stadigt i min ena hand. Altt var som taget från "Kill Bill" men om jag nu hade dödat Bill så hade Frida dödat mig. Jag såg plötsligt hur en skugga urskiljde sig från mörkret. När personen som stog där kommit närmare såg jag att det var hon som stuckit kniven i Frida. Hennes blond, svarta hår var ruffsigt och hennes kläder var fulla av blod. Tokio Hotel tröjan hade blod som rann ner från märket. Hon höll fortfarande kniven i handen som hon hade stuckigt i Frida och den glänste fortfarande av hennes blod. Man såg mord i bliken och hon vill få atg på Frida igen. Jag märkte att hon var redo för strid och jag ställde mig i strids ställning. Plötsligt så hoppar jag upp ch slår till. Det blir en stor fajt och vi går genom affärer och olika shopping centrum. Plötsligt kommer Bill upp bredvid mig.
"Vad är Frida?" säger han förskräckt.
Jag svarar inte utan fortsätter min strid. Efter flera skär sår och en tuff fajt så slår jag et hårt slag mot hennes hals. Hon faller till marken. Huvudet rullar iväg mot vägen och blir på kört. Jag ser den blodiga kroppen. Torkar bort blod som kommer ur läppen och går sedan där ifrån efter ha stuckit svärdet i henne.
"Så går det om du bråkar med Fillans kompisar!" säger jag och fortsätter sen gå.
"Fillan vakna, Fillan vakna!" hör jag en avlägsen röst. Jag öppnar ögonen och ser in på Gabbi och Jolle som verkar upp rörda.
"Men, ååååååå! Vrf väkte ni mig?" suckar jag." Jag dödade ju hon som hugit i Frida."
Dom kollar på varann och börjar skratta.
Jolles synvinkel!
Jag skrattar åt det Fillan precis sagt. Hennes drömar var alltid konstiga. Fillan gör en konstig minn och vi börjar skratta igen. Jag känner att det är lite synd att Frida inte skratta med oss. Jag kollar bak på Frida och känner mig dyster igen. Jag suckar och dom andra märker vad jag tänker på.
"Det kommer gå bra!" Säger Gabbi och lägger en tröstande hand på min axel.
"Jag vet." Säger jag bara men kan ändå inte sluta oroa mig för om det inte går bra.
Jag vaknar upp av att Gabbis mobil ringer.
Gabbis Synvinkel!
Jag kollar på skärmen och känner inte igen nummret.
"Hallå!" svarar jag.
"Hej det är Bill! Varför svarar Frida inte på sin mobil och varför gör inte du det och är det sant det på nyheterna?" frågar han snabbt och oroligt.
Jag suckar. Ingen av oss hade svarat när vi sätt att det var han som hade ringt eftersom vi inte viljat behöva förklara.
"Bill det är inget du behöver oroa dig om hon mår bra!" säger jag och försöker låta glad.
"Men kan jag få prata med henne?"
"Ne, tyvär! Hon är på toa!"
"Jaha, men jag kan vänta då!"
Jag drar in efter andan håller för luren och bestämmer med tjejerna att inte berätta sanningen.
"Du Bill jag sa inte sanningen." Jag drog efter andan och fortsatte sen." Frida är i koma och hon har inte vaknat nu på 2 dagar. Hon måste vakna om jag ska kunna säga att hon mår bra."
Det är tyst. Det enda man hör är ett par tunga andetag och efter en stund hör man hur någon snyfftar. Jag känner hur tårarna börjar rinna.
"Okej, men jag kan komma dit." säger han med gråt i rösten.
"Nej, kom inte. Frida vill inte det hon vill att du ska vara på turnén och sattsa på den!" Sa jag bestämt mellan tårarna.
"Okej."
Han lägger på och jag suckar tungt efter att ha lagt tbx mobilen i fickan. Jag går till sängen och sätter mig på en stol. Jag tar Fridas hand och berättar att det var Bill som ringde. Jag berätta vad han sa och hoppades för allt att hon kanske kunde upp fatta något ord. Jag såg hennes tunga andetag när täcket i sängen åkte upp och ner. Troligen visste alla på resturangen vad som hänt vid det här lagret. Jolle hade precis åkt och hämtat kläder som vi kunde byta till.
Bills Synvinkel!
Jag la ifrån mig mobilen. Jag var helt stel och tårarna rann ner från min kind. Jag kunde inte förstå att det hänt. Mitt hjärta hade brustit och detkändes som någon dragit ut det ur min kropp. Jag älskar Frida mer en allt! Hon är min dröm kärlek. tänkte jag för mig själv. Tom kom fram till mig och fråga hur det var. Jag berättade allt Gabbi sagt och jag sår hur t.o.m han fällde en tår. Alla i bussen var tysta och jag grät. Jag kunde inte sluta. När vi gick och la oss så kunde jag inte sova. Det enda jag tänkte på var Frida och hon var inte här och trösta mig den här gången. Hon kunde jag inte ringa så hon gjorde mi glad. Jag kollade på cigarett baketet som låg på bordet längre bort.
Ne, Frida skulle inte vilja att jag började igen! tänkte jag och lät bli.
Fridas Synvinkel!
Jag hörde dom. Dom sa massa saker och jag blev glad när jag hört dom skratta. Jag ville visa dom att jag mådde bra men det gick bara inte. Jag hade hört vad Gabbi sagt och ville beräta att jag mådde bra men ingen muskel i kroppen ville lyda mig. Jag försökte hela tiden att öppna ögonen, lyfta upp armar ben och fingrar men ingen muskel ville lyssna. Jag ville få ut mig ord men det gick inte heller. Vad hände med mig? Jag visste att jag inte kunde andas själv för jag kände hur slangen gick ner in i halsen. Jag försökte igen. Måste röra på mig. Måste röra på mig. Jag upprebade det hela tiden och spände musklerna allt jag hade i händerna. JA! Min han kramde åt den handen Gabbi höll i.
Gabbis Synvinkel!
Jag kände hur något kramade åt min hand. Jag kollade upp. Det var Fridas hand.
"Hon rör på sig! HON RÖR PÅ SIG!" skrek jag och in kommer en doktor.
Han kollar på henne och ser att handen är hårt kramad runt min innan den slappnar av. Han ler och säger att hon har liv i sig. Jag börjar gråta av lycka och Fillan frågar vad det är. Precis när jag ska beräta kommer Jolle och frågar samma sak.
"Frida finns kvar! Hon kramade min hand!"
Alla börjar hurra och krama om varann. Jag tar upp mobilen och ringer Bill. Efter bara en ton har man hur han svarar.
"Hallå!" säger han snabbt.
"Hej Bill!" säger jag glatt med gråt i halsen." Frida har visat att hon förstår oss och att hon finns där. Hon hör oss."
Jag ör hur det börjar jupla från luren och Tom verkar vara sur för precis vaknat. JAgkollar på klockan och märker att det var åtta timmar sen dom ringde mig och mitt i natten var det också.
"Kan du sätta mobilen vid hennes öra?" Frågar Bill.
Jag sätter den vid hennes öra och han pratar. Till slut märker jag att han laggt på och lägger r den i fickan igen.
Fridas Synvinkel!
Jag hör den vackra rösten från Bill. Jag vill gråta även om jag inte kan. Han säger att han älskar mig och allt kommer bli bra. Han berätar vad dom gjort och vad som hänt. Jag blir glad men kan inte visa det. Tills lut lägger han på och Gabbi tar bort mobilen från mitt öra.
Fillans Synvinkel!
Jag stog i den avlägsna gränden. Jag kollade åt grändes öppning. Bilanrna åkte förbi med stråla kastarna på. Ingen ville råka ut för någon som hoppade fram från mörkret. Jag stog stadigt och var smidig med mina gula lackkläder. Den svarta randen som var efter sidan på dräkten var örk men glänste ändå av lacket när en bil åkte förbi. Mitt hår var som på film när varenda lite slinga låg där den skulle. Samurai svärdet höll ja stadigt i min ena hand. Altt var som taget från "Kill Bill" men om jag nu hade dödat Bill så hade Frida dödat mig. Jag såg plötsligt hur en skugga urskiljde sig från mörkret. När personen som stog där kommit närmare såg jag att det var hon som stuckit kniven i Frida. Hennes blond, svarta hår var ruffsigt och hennes kläder var fulla av blod. Tokio Hotel tröjan hade blod som rann ner från märket. Hon höll fortfarande kniven i handen som hon hade stuckigt i Frida och den glänste fortfarande av hennes blod. Man såg mord i bliken och hon vill få atg på Frida igen. Jag märkte att hon var redo för strid och jag ställde mig i strids ställning. Plötsligt så hoppar jag upp ch slår till. Det blir en stor fajt och vi går genom affärer och olika shopping centrum. Plötsligt kommer Bill upp bredvid mig.
"Vad är Frida?" säger han förskräckt.
Jag svarar inte utan fortsätter min strid. Efter flera skär sår och en tuff fajt så slår jag et hårt slag mot hennes hals. Hon faller till marken. Huvudet rullar iväg mot vägen och blir på kört. Jag ser den blodiga kroppen. Torkar bort blod som kommer ur läppen och går sedan där ifrån efter ha stuckit svärdet i henne.
"Så går det om du bråkar med Fillans kompisar!" säger jag och fortsätter sen gå.
"Fillan vakna, Fillan vakna!" hör jag en avlägsen röst. Jag öppnar ögonen och ser in på Gabbi och Jolle som verkar upp rörda.
"Men, ååååååå! Vrf väkte ni mig?" suckar jag." Jag dödade ju hon som hugit i Frida."
Dom kollar på varann och börjar skratta.
Jolles synvinkel!
Jag skrattar åt det Fillan precis sagt. Hennes drömar var alltid konstiga. Fillan gör en konstig minn och vi börjar skratta igen. Jag känner att det är lite synd att Frida inte skratta med oss. Jag kollar bak på Frida och känner mig dyster igen. Jag suckar och dom andra märker vad jag tänker på.
"Det kommer gå bra!" Säger Gabbi och lägger en tröstande hand på min axel.
"Jag vet." Säger jag bara men kan ändå inte sluta oroa mig för om det inte går bra.
Jag vaknar upp av att Gabbis mobil ringer.
Gabbis Synvinkel!
Jag kollar på skärmen och känner inte igen nummret.
"Hallå!" svarar jag.
"Hej det är Bill! Varför svarar Frida inte på sin mobil och varför gör inte du det och är det sant det på nyheterna?" frågar han snabbt och oroligt.
Jag suckar. Ingen av oss hade svarat när vi sätt att det var han som hade ringt eftersom vi inte viljat behöva förklara.
"Bill det är inget du behöver oroa dig om hon mår bra!" säger jag och försöker låta glad.
"Men kan jag få prata med henne?"
"Ne, tyvär! Hon är på toa!"
"Jaha, men jag kan vänta då!"
Jag drar in efter andan håller för luren och bestämmer med tjejerna att inte berätta sanningen.
"Du Bill jag sa inte sanningen." Jag drog efter andan och fortsatte sen." Frida är i koma och hon har inte vaknat nu på 2 dagar. Hon måste vakna om jag ska kunna säga att hon mår bra."
Det är tyst. Det enda man hör är ett par tunga andetag och efter en stund hör man hur någon snyfftar. Jag känner hur tårarna börjar rinna.
"Okej, men jag kan komma dit." säger han med gråt i rösten.
"Nej, kom inte. Frida vill inte det hon vill att du ska vara på turnén och sattsa på den!" Sa jag bestämt mellan tårarna.
"Okej."
Han lägger på och jag suckar tungt efter att ha lagt tbx mobilen i fickan. Jag går till sängen och sätter mig på en stol. Jag tar Fridas hand och berättar att det var Bill som ringde. Jag berätta vad han sa och hoppades för allt att hon kanske kunde upp fatta något ord. Jag såg hennes tunga andetag när täcket i sängen åkte upp och ner. Troligen visste alla på resturangen vad som hänt vid det här lagret. Jolle hade precis åkt och hämtat kläder som vi kunde byta till.
Bills Synvinkel!
Jag la ifrån mig mobilen. Jag var helt stel och tårarna rann ner från min kind. Jag kunde inte förstå att det hänt. Mitt hjärta hade brustit och detkändes som någon dragit ut det ur min kropp. Jag älskar Frida mer en allt! Hon är min dröm kärlek. tänkte jag för mig själv. Tom kom fram till mig och fråga hur det var. Jag berättade allt Gabbi sagt och jag sår hur t.o.m han fällde en tår. Alla i bussen var tysta och jag grät. Jag kunde inte sluta. När vi gick och la oss så kunde jag inte sova. Det enda jag tänkte på var Frida och hon var inte här och trösta mig den här gången. Hon kunde jag inte ringa så hon gjorde mi glad. Jag kollade på cigarett baketet som låg på bordet längre bort.
Ne, Frida skulle inte vilja att jag började igen! tänkte jag och lät bli.
Fridas Synvinkel!
Jag hörde dom. Dom sa massa saker och jag blev glad när jag hört dom skratta. Jag ville visa dom att jag mådde bra men det gick bara inte. Jag hade hört vad Gabbi sagt och ville beräta att jag mådde bra men ingen muskel i kroppen ville lyda mig. Jag försökte hela tiden att öppna ögonen, lyfta upp armar ben och fingrar men ingen muskel ville lyssna. Jag ville få ut mig ord men det gick inte heller. Vad hände med mig? Jag visste att jag inte kunde andas själv för jag kände hur slangen gick ner in i halsen. Jag försökte igen. Måste röra på mig. Måste röra på mig. Jag upprebade det hela tiden och spände musklerna allt jag hade i händerna. JA! Min han kramde åt den handen Gabbi höll i.
Gabbis Synvinkel!
Jag kände hur något kramade åt min hand. Jag kollade upp. Det var Fridas hand.
"Hon rör på sig! HON RÖR PÅ SIG!" skrek jag och in kommer en doktor.
Han kollar på henne och ser att handen är hårt kramad runt min innan den slappnar av. Han ler och säger att hon har liv i sig. Jag börjar gråta av lycka och Fillan frågar vad det är. Precis när jag ska beräta kommer Jolle och frågar samma sak.
"Frida finns kvar! Hon kramade min hand!"
Alla börjar hurra och krama om varann. Jag tar upp mobilen och ringer Bill. Efter bara en ton har man hur han svarar.
"Hallå!" säger han snabbt.
"Hej Bill!" säger jag glatt med gråt i halsen." Frida har visat att hon förstår oss och att hon finns där. Hon hör oss."
Jag ör hur det börjar jupla från luren och Tom verkar vara sur för precis vaknat. JAgkollar på klockan och märker att det var åtta timmar sen dom ringde mig och mitt i natten var det också.
"Kan du sätta mobilen vid hennes öra?" Frågar Bill.
Jag sätter den vid hennes öra och han pratar. Till slut märker jag att han laggt på och lägger r den i fickan igen.
Fridas Synvinkel!
Jag hör den vackra rösten från Bill. Jag vill gråta även om jag inte kan. Han säger att han älskar mig och allt kommer bli bra. Han berätar vad dom gjort och vad som hänt. Jag blir glad men kan inte visa det. Tills lut lägger han på och Gabbi tar bort mobilen från mitt öra.
Comment the photo
"Hon rör på sig! HON RÖR PÅ SIG!" skrek jag och in kommer en doktor" x)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/457918155/
Visa toppen
Show footer