January
Thursday 15 April 2010 photo 38/53
|
KAP 38
Bills Synvinkel!
idag var dagen Frida skulle komma hem från sjukhuset. Jag var trött på alla sjukhus besök nu. Jag var glad att hon skulle få komma ut för hon hade varit där så länge att pressen börjat tro att jag dumpade henne för en kille. Jag satt på mig mina mjukisbyxor och gick sen upp. Vid bordet satt Tom. Han verkade vara trött efter gårddagens konser. Jag gnuggade mig i ögonen och tog en kopp kaffe. Jag satt på mig några kläder jag slängt ihop fixa frisyren och sminkade mig innan jag åkte. Jag hade tänkt överaska henne genom att hämta henne. När jag kom in till rummet det ingen där. Frida var borta.
Fridas Synvinkel!
Jag satt höll på att fixa inne i en annan box som fanns vid Samsen. Elizabeth hade kommit ner och hjälpt mig att fixa så allt blev bra. Jag gick upp på loftet och kollade så allt hö låg bra till. Jag kollade fodret. När jag skulle gå ner igen såg jag en orang liten sak som verkade sova. Jag gick och kollade och där låg Gustaf och sträckte på sig. Ingen visste att jag åkt igår kväll hit. Ingen kom hem för Fillan hade åkt hem till sverige, Gabbi var med Tom och Jolle hade hälsat på Sebbe. Stina hade troligen inte vaknat en och låg nog fortfarande och sov som när jag kom hit. Jag hörde hur en bil svängde in på upp farten. Jag sprang bort på ostadiga ben. Där var den svarta hästtransporten. Efter kom änu n transport. Jag log. Min randiga långa XXXL tröja var härlig som sommar klänning fast nu hade ett par jeans leggins under med en av Gabbis chockrosa convers och min lime gröna convers. Jag såg hur mamma kom ut ur bilen. Jag log och sprang imot henne. Gabbi mamma kom ut på andra sidan.
"Vad smal du blivit gumman! Vi är så ledsna men vi kunde inte veta något." Sa mamma och kramde om mig.
Alla frågade hur det var med mig. Jag sa att det var bra men var lite ostadig och trött bara. Jag hörde hur någon gnäggade från den svart transporten. Jag kom ihåg när jag och Gabbi hade målat den och hela mitt ben hade blivit svart. Jag sprang bort och kollade in. Där stog han. Sam var lika vacker och fin som jag lämnat honom. Lite fetar kanske men det bryde jag mig inte om. Jag kollade bort mot den andra stor transporten. Jag förstog att det var Strumpan och mammas häst Rambo som antagligen stog där. Jag skulle ta hand om dom för mamma och pappa skulle uppleva sina drömar som gällde att resa jorden runt. Mamma gick ner och kollade stallet. På den stora gräs mattan hade vi gjort två stora hagar. Jag hade betalat en hälso och säkerhets inspektör som varit här när jag låg på sjukhus. Jag började lasta ut dem och gå med dom till stallet.
Stinas Synvinkel!
Jag hörde hur det var häst tramp utanför. Jag lyssnade lite till. Ja, nu hörde jag det var defenitivt hästar utanför. Jag spärrade upp ögonen och sprang mot fönstret. Där leddes det ut tre stycken hästar. Jag kände igen dom. Det var en av Fridas hästar. Strumpan och så en jag kände igen. Jag kom på att det var Fridas mammas häst Rambo. Jag satt på mig mjukisbyxorna lite snabbt. Jag kollade snabbt ut från fönstret igen. Av alla personer så såg jag Frida gå på ostadiga ben. Jag tryckte huvudet mot fönstret. Plötsligt kom en till ut ur en bil. Det var min mamma. Jag blev chockad. Vi alla som skulle på en film gala ikväll och nu är varenda förälder här. Jag sprang ut. Och en stor hage med stolpar och allt var uppställd. Kilometer långa trädgården med ett stall i mitten hade förvandlats till en enda lång häst gård. Jag hörde en röst bakom mig.
"HEJ GMN!"
Jag vände mig om och mamma kramade om mig. Det kändes som jag skulle krossas. Med ihop pressat ansikte sa jag:
"Hej mamma!"
Hon började fråga ut mig hur jag mådde och om allt gick bra. Jag sa att allt var bra med mig. Jag sprang sen till Frida och kramade om henne. Jag såg hur hästana leddes förbi. Hon berätta varför dom kommit. Vi gick bort mot stallet ochdär såg jag hur hennes finna dressyr sto Strumpan stog i en box. Den var fux med bläs och fyra höga strumpor. Jag kom ihåg att jag aldrig tyckt Frida skulle döpa en så vacker häst till Strumpan men hon hade gjort det ändå. Sen stog Sam. Han såg nöjd ut i sin box och nosade lite på Rambo som stog längst bort.
Gabbis Synvinkel!
Jag vaknade upp. Någon hade slagit upp dörren. Jag hörde att Bill skrek stressat:
"FRIDA ÄR BORTA!"
Jag kastade mig upp ur sängen.
"Är hon borta?!" Frågade jag förskrekt. Bill kollade på mig och nickade. Tom spärrade upp ögonen.
"Att va ihop med er tjejer är verkligen ett äventyr." Sa han och gick sen och tog på sig andra kläder. Vi alla tog på oss kläder och började åka hem till Elizabeth. Jag såg hästtransporter och massa bilar som stog på parkeringen. Jag såg hur mamma stog och pratade med Frida mamma.
"Kör förbi, kör bara lugnt förbi!" Upprepade jag om och om igen.
Jag såg hur Frida kom på ostadiga ben och ramlade till när Stina tog tag i henne.
"Där är hon!" utbrast Bill och sa till Tom att stanna bilen.
"Fan!" Sa jag för mig själv.
Bill hoppa ut och sprang mot Frida. Han kramade om henne och hon log. Han hälsade på alla och minnen av min och Stinas mamma när Bill kom med sitt hår och smink var oförglömlig. Jag märkte att mamma sen började kolla runt och Tom parkerade. Jag gick ut ur bilen och gick fram till henne.
"HHEEEJJJJ mamma!" Sa jag och kramade om henne. Tom kom fram och skakade hand.
Mamma verkade undersöka han från topp till tå. Han såg ut att känna sig lite obekväm av att bli undersökd och jag slog handen för ansiktet för att inte visa att jag var skenerad. Frida och Bill kom mot oss hand i hand. Hon berättade vad som hänt och jag förstog.
"Hur ser ärret ut då?" Frågade Stina.
Hon tog upp tröjan och jag tror att alla reagerade mer på hur smal hon var en ärret. Ärret var bara som en smal linje men magen gick åt fel håll. Jag kände hur ilamåendet av hur smal hon var kom och svimma. Precis innan jag tuppade av så såg jag hur tårar kom fram i Bills ögon.
"Gabbi är du vaken? Hallå!" Jag öppnade ögonen. Frida stog där över mig.
"Ne, Frida du behöver glass!" Sa jag bestämt. Vi alla skratta och Frida fördtog nog att det var för att varenda ben på kroppen kunde synas.
Bills Synvinkel!
idag var dagen Frida skulle komma hem från sjukhuset. Jag var trött på alla sjukhus besök nu. Jag var glad att hon skulle få komma ut för hon hade varit där så länge att pressen börjat tro att jag dumpade henne för en kille. Jag satt på mig mina mjukisbyxor och gick sen upp. Vid bordet satt Tom. Han verkade vara trött efter gårddagens konser. Jag gnuggade mig i ögonen och tog en kopp kaffe. Jag satt på mig några kläder jag slängt ihop fixa frisyren och sminkade mig innan jag åkte. Jag hade tänkt överaska henne genom att hämta henne. När jag kom in till rummet det ingen där. Frida var borta.
Fridas Synvinkel!
Jag satt höll på att fixa inne i en annan box som fanns vid Samsen. Elizabeth hade kommit ner och hjälpt mig att fixa så allt blev bra. Jag gick upp på loftet och kollade så allt hö låg bra till. Jag kollade fodret. När jag skulle gå ner igen såg jag en orang liten sak som verkade sova. Jag gick och kollade och där låg Gustaf och sträckte på sig. Ingen visste att jag åkt igår kväll hit. Ingen kom hem för Fillan hade åkt hem till sverige, Gabbi var med Tom och Jolle hade hälsat på Sebbe. Stina hade troligen inte vaknat en och låg nog fortfarande och sov som när jag kom hit. Jag hörde hur en bil svängde in på upp farten. Jag sprang bort på ostadiga ben. Där var den svarta hästtransporten. Efter kom änu n transport. Jag log. Min randiga långa XXXL tröja var härlig som sommar klänning fast nu hade ett par jeans leggins under med en av Gabbis chockrosa convers och min lime gröna convers. Jag såg hur mamma kom ut ur bilen. Jag log och sprang imot henne. Gabbi mamma kom ut på andra sidan.
"Vad smal du blivit gumman! Vi är så ledsna men vi kunde inte veta något." Sa mamma och kramde om mig.
Alla frågade hur det var med mig. Jag sa att det var bra men var lite ostadig och trött bara. Jag hörde hur någon gnäggade från den svart transporten. Jag kom ihåg när jag och Gabbi hade målat den och hela mitt ben hade blivit svart. Jag sprang bort och kollade in. Där stog han. Sam var lika vacker och fin som jag lämnat honom. Lite fetar kanske men det bryde jag mig inte om. Jag kollade bort mot den andra stor transporten. Jag förstog att det var Strumpan och mammas häst Rambo som antagligen stog där. Jag skulle ta hand om dom för mamma och pappa skulle uppleva sina drömar som gällde att resa jorden runt. Mamma gick ner och kollade stallet. På den stora gräs mattan hade vi gjort två stora hagar. Jag hade betalat en hälso och säkerhets inspektör som varit här när jag låg på sjukhus. Jag började lasta ut dem och gå med dom till stallet.
Stinas Synvinkel!
Jag hörde hur det var häst tramp utanför. Jag lyssnade lite till. Ja, nu hörde jag det var defenitivt hästar utanför. Jag spärrade upp ögonen och sprang mot fönstret. Där leddes det ut tre stycken hästar. Jag kände igen dom. Det var en av Fridas hästar. Strumpan och så en jag kände igen. Jag kom på att det var Fridas mammas häst Rambo. Jag satt på mig mjukisbyxorna lite snabbt. Jag kollade snabbt ut från fönstret igen. Av alla personer så såg jag Frida gå på ostadiga ben. Jag tryckte huvudet mot fönstret. Plötsligt kom en till ut ur en bil. Det var min mamma. Jag blev chockad. Vi alla som skulle på en film gala ikväll och nu är varenda förälder här. Jag sprang ut. Och en stor hage med stolpar och allt var uppställd. Kilometer långa trädgården med ett stall i mitten hade förvandlats till en enda lång häst gård. Jag hörde en röst bakom mig.
"HEJ GMN!"
Jag vände mig om och mamma kramade om mig. Det kändes som jag skulle krossas. Med ihop pressat ansikte sa jag:
"Hej mamma!"
Hon började fråga ut mig hur jag mådde och om allt gick bra. Jag sa att allt var bra med mig. Jag sprang sen till Frida och kramade om henne. Jag såg hur hästana leddes förbi. Hon berätta varför dom kommit. Vi gick bort mot stallet ochdär såg jag hur hennes finna dressyr sto Strumpan stog i en box. Den var fux med bläs och fyra höga strumpor. Jag kom ihåg att jag aldrig tyckt Frida skulle döpa en så vacker häst till Strumpan men hon hade gjort det ändå. Sen stog Sam. Han såg nöjd ut i sin box och nosade lite på Rambo som stog längst bort.
Gabbis Synvinkel!
Jag vaknade upp. Någon hade slagit upp dörren. Jag hörde att Bill skrek stressat:
"FRIDA ÄR BORTA!"
Jag kastade mig upp ur sängen.
"Är hon borta?!" Frågade jag förskrekt. Bill kollade på mig och nickade. Tom spärrade upp ögonen.
"Att va ihop med er tjejer är verkligen ett äventyr." Sa han och gick sen och tog på sig andra kläder. Vi alla tog på oss kläder och började åka hem till Elizabeth. Jag såg hästtransporter och massa bilar som stog på parkeringen. Jag såg hur mamma stog och pratade med Frida mamma.
"Kör förbi, kör bara lugnt förbi!" Upprepade jag om och om igen.
Jag såg hur Frida kom på ostadiga ben och ramlade till när Stina tog tag i henne.
"Där är hon!" utbrast Bill och sa till Tom att stanna bilen.
"Fan!" Sa jag för mig själv.
Bill hoppa ut och sprang mot Frida. Han kramade om henne och hon log. Han hälsade på alla och minnen av min och Stinas mamma när Bill kom med sitt hår och smink var oförglömlig. Jag märkte att mamma sen började kolla runt och Tom parkerade. Jag gick ut ur bilen och gick fram till henne.
"HHEEEJJJJ mamma!" Sa jag och kramade om henne. Tom kom fram och skakade hand.
Mamma verkade undersöka han från topp till tå. Han såg ut att känna sig lite obekväm av att bli undersökd och jag slog handen för ansiktet för att inte visa att jag var skenerad. Frida och Bill kom mot oss hand i hand. Hon berättade vad som hänt och jag förstog.
"Hur ser ärret ut då?" Frågade Stina.
Hon tog upp tröjan och jag tror att alla reagerade mer på hur smal hon var en ärret. Ärret var bara som en smal linje men magen gick åt fel håll. Jag kände hur ilamåendet av hur smal hon var kom och svimma. Precis innan jag tuppade av så såg jag hur tårar kom fram i Bills ögon.
"Gabbi är du vaken? Hallå!" Jag öppnade ögonen. Frida stog där över mig.
"Ne, Frida du behöver glass!" Sa jag bestämt. Vi alla skratta och Frida fördtog nog att det var för att varenda ben på kroppen kunde synas.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/459512233/
Visa toppen
Show footer