Jag vill tacka alla mina kompisar, mina vänner. ni har varit där för mig i vått och torrt. när jag varit nere har ni dragit upp mig igen. när jag varit ledsen har ni tröstat mig. Ni har stått vid min sida när ingen annan gjorde det. Ni är en stor anledning till att jag är här fortfarande. Jag hoppas att jag betyder lika mycket för er som ni gör för mig.

Och till alla nya kompisar i klassen: Vi känner inte varandra så bra ännu. men jag hoppas att jag räknas till era vänner. jag är inte den bästa kompisen man kan få. jag är skadeglad och sarkastisk. ibland är det bra, och ibland är det dåligt. jag vet att det jag säger och det jag gör kan göra illa vissa. jag kan inte be er att tycka om mig. jag kan bara be er att inte dömma mig. jag kan inte ändra på den jag är oavsett om jag vill eller inte.

Jag vill också säga att jag vet hur det är att vara ledsen, jag vet hur det är att vara utanför eller retad. och jag finns här om ni vill snacka. jag är inte så bra på att trösta, men jag kan lyssna. Om du är ledsen eller arg eller om du bara vill prata så är jag här. Och jag kommer att lyssna. jag vet inte om ni litar på mig tillräckligt för det. men nu vet ni att jag är här. alltid.

Och till sist. vissa kanske tycker att det jag skrivit är larvigt, töntigt eller kanske bögigt för att jag är en kille. men jag menar det jag skriver. alla får ha en åsikt. och alla får säga den. om det finns någon som läser detta och tycker så. så skriv gärna. jag gillar kritik. det finns inte ett enda elakt ord du kan skriva som jag inte redan fått slängt i ansiktet, och det finns inte ett enda namn du kan kalla mig som jag inte redan hört. jag har blivit retad i flera år. och jag lyssnar inte på sånt. så jag säger det: skriv det du vill skriva.

Och åter igen, tack. //Martin B

Det tror jag med!