May
Saturday 13 August 2011 photo 105/134
|
en ny del till söta beckiiiis:D ( @DragracingTjej )
104
ALEX
Jag visste vad hon tänkte. Det här var det värsta hon visste. Det här var sista, allra sista gången hon skulle få se honom. William. En hund som hon ändå inte hade haft så länge, men som hade ett starkt band med. Ett band lika starkt som järnkedjor…Jag lägger mitt huvud på Bills axel, som idag är klädd i en svart jeansjacka.
BILL
Alex lutade sitt vackra lilla huvud mot min axel medans vi gick genom den skällande korridoren. Längs sidorna fanns ett tjugotal hundar i varsin bur. Varenda skall påminde om honom. Tito och jag hade ett speciellt band. Ett speciellt språk som mamma alltid brukade skratta åt och Tom alltid fnysa lite åt, han var såklart lite avundsjuk, men han hade ju Vanessa, en liten dvärgpincher, som vi senare var tvungna att ge bort när vi skulle flytta en gång.
En tår glider ner för min kind och jag förstår att jag verkligen känner den sorg Emma känner. Det var sista gången hon skulle få se William. Jag minns sista gången jag skulle få se Tito…
Tom och Bill gick in till det vita lilla rummet som redan fyllts med sprutor och doktorer. Mamma var inte med, bara väntade utanför. Bill visste inte om han var redo att gråta för en sådan här sak inför henne. Hon som alltid var så pigg och glad. Stark.
Han satt så ståtligt på golvet nedanför ett ganska högt bord, där han senare säkert skulle få ligga. Han hade blivit kopplad, såklart. Alla var ju rädda att hunden skulle göra illa pojkarna. Men Bill visste att Tito inte skulle göra något. Det visste såklart Tom också och var inte rädd alls. Ännu en tår rann ner för den ena broderns kind. Tom torkade snabbt bort den.
"Var inte ledsen, lillebror." sade brodern plötsligt. "Han kommer ha det bättre snart…"
Bill kramade honom en sista gång innan bröderna hand i hand gick därifrån.
Nu hade de kommit fram. Vi alla skulle såklart ta farväl. William var en speciell hund för oss alla, inte minst för Emma.
- Ska vi gå in först? Frågar Alex plötsligt. Emma nickar snabbt och Alex börjar sakta gå. Jag kramar varmt om Emma, innan jag sen går in till William i ett rum, som ser exakt likadant ut som det jag var i för några år sedan.
EMMA
Hans stora vackra ögon var det första som mötte mig. Han skällde lyckligt, och det såg nästan ut som om han sade : "Äntligen, Emma! Ska du ta mig härifrån nu??" Jag brast ut i tårar och skönk ner på golvet bredvid honom.
-Förlåt….Förlåt!.....viskade jag igen och igen i hans vackra öra. Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär….Han ser på mig igen, men med en helt annan blick, som om han sade:
"Vad menar du? Tänker du inte ta mig härifrån? Vad händer? Snälla gråt inte!Jag älskar dig…"
- Jag älskar dig mer….viskade jag tillbaka så tyst så tyst innan vi gick tillbaka och lät läkarna sköta resten….
Ungefär en kvart senare kommer Anna igen och säger att vi kan få gå in igen till honom om vi ville. Alla gick in till genom dörren mittemot oss som var totalt svart , täckt med gardiner, lite ljus och i mitten, en vacker boxer på ett bord, med en filt över sig. Jag klappar honom lite lätt över pälsen och ler medans tårarna glider ner stup i kvarten. Även de andra gråter.Tillochmed Bill. Plötsligt känner jag en okänd famn bakom mig som omfamnar mig. Jag kramar om handen som tillhör personen och upptäcker att det är ingen mindre än Bill. Ingen annan var ju lika lång eller hade sådana ringar eller lika vackra naglar som honom.
Jag kramade om honom hårt tillbaka innan jag gick ut ur rummet. De andra gick tysta efter mig.
Han satt så ståtligt på golvet nedanför ett ganska högt bord, där han senare säkert skulle få ligga. Han hade blivit kopplad, såklart. Alla var ju rädda att hunden skulle göra illa pojkarna. Men Bill visste att Tito inte skulle göra något. Det visste såklart Tom också och var inte rädd alls. Ännu en tår rann ner för den ena broderns kind. Tom torkade snabbt bort den.
"Var inte ledsen, lillebror." sade brodern plötsligt. "Han kommer ha det bättre snart…"
Bill kramade honom en sista gång innan bröderna hand i hand gick därifrån.
- Ska vi gå in först? Frågar Alex plötsligt. Emma nickar snabbt och Alex börjar sakta gå. Jag kramar varmt om Emma, innan jag sen går in till William i ett rum, som ser exakt likadant ut som det jag var i för några år sedan.
"Vad menar du? Tänker du inte ta mig härifrån? Vad händer? Snälla gråt inte!Jag älskar dig…"
Jag kramade om honom hårt tillbaka innan jag gick ut ur rummet. De andra gick tysta efter mig.
Comment the photo
mermermer sötnos! :DD <33
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/476849366/
Visa toppen
Show footer