April
Monday 14 February 2011 photo 6/25
|
(sista delen för idag Bente! XD)
Del 6
Jag ville inte att hon skulle åka redan.
"men du kan inte åka när du mår såhär. Vänta tills du mår bättre" sa jag snabbt. Hon suckade och nickade. Jag hjälpte henne upp så hon fick gå och lägga sig. Jag satte en hink vid sängen så hon kunde spy i den. Det knackade plötsligt på dörren. Jag öppnade.
"hej, är Mickaela här?" frågade tjejen.
"ja, men vem är du?"
"vilket bra minne du har. Jag är Bente" jag tänkte efter lite.
"juste! Kom in. Hon mår inte så bra"
"nej jag vet. Hon smsade mig" sa hon och gick in.
"vart är ditt rum?"
"ditåt" pekade jag. Hon nickade och gick in till Mickaela.
"var inte det där Bente?" sa Tom nyfiket.
"jo" suckade jag och gick till soffan.
"åh, hon är så jävla söt!" jag flinade lite.
"någon som börjar på att bli lite kär?"
"kär? Jag är Tom Kaulitz, jag blir inte kär... säger vi...."
"säger vi ja... Men nu är det ju så Tom att jag känner det på mig" flinade jag. Han suckade och satte sig ner.
"ja, men jag kan inte bli kär i henne. Det är inte lönt. Vi åker snart hem..." jag kom och tänka på det. Vi åker snart hem till Tyskland igen. Efter några dagar mådde Mickaela lite bättre. Vi satt och kollade på film i mitt rum. Bente var inne hos Tom. De hade kommit väldigt bra överens.
"Bill" sa hon plötsligt. Jag vände mitt huvud mot henne. Hon var farligt nära. Och jag kunde inte styra det. Utan att tänka mig för, kysste jag henne. Hon slet sig ur mitt grepp.
"Bill!" skrek hon. Jag kollade på henne.
"förlåt... Men jag kunde inte styra mig själv."
"det är kanske dags att jag åker hem nu"
"nej Mickaela, förlåt mig!"
"Bill, inse, jag är en vanlig jävla skåning. Du är en tysk sångare! Det går inte! Oavsett hur mycket du vill!" skrek hon.
"du är ingen vanlig skåning! Du är underbar!" hon skakade på huvudet.
"jag är ledsen Bill. Men detta går inte" sa hon och plockade snabbt ihop sina saker. Sedan gick hon ut till Bente. De kramades och sa hejdå. Och så var hon borta.
"helvete!" skrek jag, Bente kom fram till mig. Hon la sin hand på min axel.
"Bill, det är lika bra att du glömmer henne. Ger hon sig av på det viset, vill hon inte se dig igen"
"tack! Det tröstade ju jävligt mycket!!" röt jag åt henne. Tom kom upp bakom Bente.
"ryt inte åt henne!" skrek han.
"jag ryter hur jävla mycket jag vill! Åt vem jag vill."
"nej! Inte åt Bente! Det är fan inte hennes fel att du inte kan hålla din jävla mun i styr!!" vrålade Tom åt mig. Hans ögon var svarta. Jag bet mig i läppen och vände mig om. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren hårt. Vad i helvete ska jag göra nu? Kanske göra som Bente sa. Hon känner ju faktiskt Mickaela bättre än mig. Jag la mig ner i sängen och somnade.
kommentera för mer >.<
Del 6
Jag ville inte att hon skulle åka redan.
"men du kan inte åka när du mår såhär. Vänta tills du mår bättre" sa jag snabbt. Hon suckade och nickade. Jag hjälpte henne upp så hon fick gå och lägga sig. Jag satte en hink vid sängen så hon kunde spy i den. Det knackade plötsligt på dörren. Jag öppnade.
"hej, är Mickaela här?" frågade tjejen.
"ja, men vem är du?"
"vilket bra minne du har. Jag är Bente" jag tänkte efter lite.
"juste! Kom in. Hon mår inte så bra"
"nej jag vet. Hon smsade mig" sa hon och gick in.
"vart är ditt rum?"
"ditåt" pekade jag. Hon nickade och gick in till Mickaela.
"var inte det där Bente?" sa Tom nyfiket.
"jo" suckade jag och gick till soffan.
"åh, hon är så jävla söt!" jag flinade lite.
"någon som börjar på att bli lite kär?"
"kär? Jag är Tom Kaulitz, jag blir inte kär... säger vi...."
"säger vi ja... Men nu är det ju så Tom att jag känner det på mig" flinade jag. Han suckade och satte sig ner.
"ja, men jag kan inte bli kär i henne. Det är inte lönt. Vi åker snart hem..." jag kom och tänka på det. Vi åker snart hem till Tyskland igen. Efter några dagar mådde Mickaela lite bättre. Vi satt och kollade på film i mitt rum. Bente var inne hos Tom. De hade kommit väldigt bra överens.
"Bill" sa hon plötsligt. Jag vände mitt huvud mot henne. Hon var farligt nära. Och jag kunde inte styra det. Utan att tänka mig för, kysste jag henne. Hon slet sig ur mitt grepp.
"Bill!" skrek hon. Jag kollade på henne.
"förlåt... Men jag kunde inte styra mig själv."
"det är kanske dags att jag åker hem nu"
"nej Mickaela, förlåt mig!"
"Bill, inse, jag är en vanlig jävla skåning. Du är en tysk sångare! Det går inte! Oavsett hur mycket du vill!" skrek hon.
"du är ingen vanlig skåning! Du är underbar!" hon skakade på huvudet.
"jag är ledsen Bill. Men detta går inte" sa hon och plockade snabbt ihop sina saker. Sedan gick hon ut till Bente. De kramades och sa hejdå. Och så var hon borta.
"helvete!" skrek jag, Bente kom fram till mig. Hon la sin hand på min axel.
"Bill, det är lika bra att du glömmer henne. Ger hon sig av på det viset, vill hon inte se dig igen"
"tack! Det tröstade ju jävligt mycket!!" röt jag åt henne. Tom kom upp bakom Bente.
"ryt inte åt henne!" skrek han.
"jag ryter hur jävla mycket jag vill! Åt vem jag vill."
"nej! Inte åt Bente! Det är fan inte hennes fel att du inte kan hålla din jävla mun i styr!!" vrålade Tom åt mig. Hans ögon var svarta. Jag bet mig i läppen och vände mig om. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren hårt. Vad i helvete ska jag göra nu? Kanske göra som Bente sa. Hon känner ju faktiskt Mickaela bättre än mig. Jag la mig ner i sängen och somnade.
kommentera för mer >.<
Visa toppen
Show footer